Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Johan Hakelius

När Karlsson på taket smittades av viruset

Insjuknade med bara en månad kvar till valet • Här är några röster om beskedet.
President Donald Trump besöker ett militärsjukhus.Foto: PATRICK SEMANSKY / AP TT NYHETSBYRÅN

Plötsligt händer det.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Han må vara Amerikas president, men han är ju lite Karlsson på taket också: en vacker och genomklok och lagom tjock man i sina bästa år. Och åtminstone två av de där egenskaperna, ålder och vikt, skulle ha placerat Karlsson på taket i en verklig riskgrupp.

Vad hjälper en propeller och egenkärlek mot ett virus?

Så vad händer när någon underhuggare justerar munskyddet och kommer och harklar sig med provresultaten?

Det är i det ögonblicket min fantasi fastnar och slår rot.

Trycker han Melanias (visst låter det också som en sagofigur) hand med sin lilla näve? Eller börjar han genast knappa på mobilen? Kan man plötsligt ana något skört i blicken? Eller får han bara ett utbrott som får propellern att surra?

Vi kan inte veta, förrän nästa avslöjande bok i den oändliga raden av avslöjande böcker från Vita huset publiceras. Men man kan väl få fantisera lite?

Om jag i det här läget tänker på Stanley Chera, fastighetsmogulen från Manhattan som fick viruset och trillade av pinn i våras, betyder det antagligen att även Donald gör det. Chera stoppade in rejäla summor i Trumps kampanj, men det var mer än så. Donald Trump var uppriktigt fäst vid Chera och rådde honom att flytta ut till sitt sommarhus i New Jersey när viruset nådde New York. Det gjorde Chera, men både han och hans fru Cookie smittades ändå. Hon klarade sig, han gjorde det inte.

”Hastigheten och grymheten, särskilt om det sätter klorna i rätt person, är fruktansvärd”, kommenterade Trump efter att viruset tagit Chera. Han var 77, tre år äldre än Trump, och lite rund. ”O’boy, som det tog skruv”, sade en annan av Donalds stora donatorer.

Nog måste minnet av Stanley Chera anmäla sig hos presidenten, nu när han fått sitt eget provresultat? Och hur mycket alla än lagt sig till med ovanan att göra varandra till seriefigurer, så är trots allt Donald Trump också en människa. En ovanligt Karlsson på taket-prövande människa, men likväl en människa. Det är klart han kan bli rädd.

Jag vet vad ni tänker. En rädd Donald Trump blir antagligen bara ännu mer Donald Trump. Ännu högre tonläge, ännu fler superlativ, ännu hetsigare twitterflöde. Vad ska han göra med fingrarna i karantänen, om inte knappa på telefonen?

Ni har antagligen rätt. Men tänk om …

Det var ungefär klockan två på natten mellan torsdag och fredag som presidenten fick sitt provsvar och tweetade ut det. Sedan, antar man, gick han och lade sig. Nu sover han inte i Lincolns sovrum, där det påstås att det spökar, men en sådan här natt …

Tänk om han låg där, som en Scrooge i Dickens julsaga, och hemsöktes av andar från dåtid, nutid och framtid. Tänk om Stanley Cheras vålnad kom förbi, tyngd av girighetens kedjor, och varnade honom för konsekvenserna om han inte blev lite trevligare. Tänk om han brottades med lakanen, plågad av förgängligheten. Tänk om han såg sina förgyllda hotell och bevattnade golfklubbar flagna och vissna. Tänk om han till sist klev upp, ännu sjuk men en ny, förändrad människa. Tänk om han, så snart han orkade, höll en videosänd presskonferens om vikten av eftertanke och av att visa sina medmänniskor god vilja. 

Börserna skulle falla, javisst, men många hjärtan skulle lyfta.

Plötsligt händer det.

Fast antagligen inte.

"Ditt goda humör kommer hjälpa dig".