Johan Hakelius
I kväll är det avslutningsfest på Slakthusområdet i Stockholm. Den håller på till tre i natt. Kanske får man se Joel Kinnaman dansa med Greta Thunberg, om man är bjuden.
Den här tidningen har inte legat på latsidan för att reta oss oinbjudna med det vi missar. Fast Expressen är inte heller bjuden, så det har mest blivit bilder på kändisar på väg till och från Grand Hôtel. Och så går det att läsa vad konferensen handlar om på Brilliant Minds hemsida, något en annan publikation försökte presentera som grävande journalistik.
Alltså:
Årets tema för konferensen är ”The Fluxability Quotient”, FQ.
Quotient är faktiskt ett riktigt ord. Det kommer från latin och betyder helt enkelt kvot. Fluxability, däremot, är något en konsult har kommit på. Man hittar antagligen dit genom att kombinera flux — som betyder flöde, eller ständig förändring — med flexibilitet.
Fiffigt.
Så det vi talar om, FQ, är alltså något slags andel av ständig flexibel förändring. Eller, för att så ärligt som möjligt översätta den förklaring som står på hemsidan:
”FQ: en symfoni av tänkande i helhetsbilder. Flöde. Övergång. Makten i medveten evolution. FQ bemäktigar ens förmåga att rubba, flytta, förändra, utvecklas och flyta starkt med framtidens ström. Detta är temat för Brilliant Minds 2019.”
Fortfarande oklart? Kan ni för mycket Darwin för att studsa på det där med ”medveten evolution”. Inga problem, här kommer mer:
”FQ mäter hållbarhet i konsten att ständigt förvandlas. Hög FQ innefattar att gå emot ’sättet som saker alltid gjorts på’ och brassa på längs din egen väg, om och om igen, i evighet. För att uppfylla FQ maximalt, måste entreprenörer och ledare arbeta i ett äktenskap som förenar exponentiell kreativitet med kärnvärden som har rötter i jämlikhet, genomskinlighet, socialt ansvar och harmoni mellan jord och mänsklighet.”
Ja. Och så är det dans på lördag kväll, då.
Jag får en hel del inbjudningar, även om mitt snille inte räckte till just denna. Jag kan lova er att formuleringarna i den här, även om de är skolexempel i perfid (ja, bekväma er till att slå upp) språkbehandling, inte är unika i sin depraverade enfald.
Det som främst förenar världens strålande intelligenser och högpresterande beslutsfattare tycks vara ett prunkande hat mot språket, i kombination med en total oförmåga att tänka en tanke som hänger samman från början av en mening till meningens slut. Antingen det, eller så driver de med oss. Kanske sitter de där och garvar åt hur vi försöker begripa vad de ägnar sig åt, ungefär som Beatles när de lade in den där raden med ”The walrus was Paul” i Glass Onion.
Men det är ett klent hopp. Mer sannolikt är att deras fantastiska hjärnor är fulla av klichéer. Att det som de bär på sina axlar i själva verket är massgravar av döda formuleringar och vanskapta idéer. De rör sig från konferens till konferens som nyandliga biljonärzombies och livnär sig på förgyllt snömos som rinner ur de egna kranierna.
Presidenter, popartister, profeter och pionjärer. Alla går de fria, för Interpol har ingen språkpolis. Är det inte dags att göra något åt det?