Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Johan Hakelius

Folk tycker olika – det gör dem inte ondskefulla

Foto: JOHN AMIS / AP/ TT
Diskussionen tar stopp vid att populister är galna personer. Foto: JEREMY HOGAN / POLARIS/IBL

Man kan bara gissa varför folk tycker som de tycker och tror som de tror. Ibland kan det vara lite lättare att gissa än annars: en bonde som tycker att mjölkpriset är för lågt, eller en kristen flykting från Mellanöstern som betraktar islam som rent djävulskap.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Ibland är det svårare. Det händer ju faktiskt att miljardärer vill återinföra förmögenhetsskatten och att göteborgare bekänner en brinnande kärlek till Stockholm.

”Intresset ljuger aldrig”, brukade kommunisterna av den gamla cyniska stammen citera Marx. Klatschigt, men inte sant. Intresset ljuger visst ibland. Folk är inte alldeles mekaniska.

Och det går trots allt att pröva argument, alldeles oavsett vem som för fram dem. Bara för att en bonde har intresse av ett högre mjölkpris, är det inte säkert att hans argumentation för att höja det, är dålig. Egenintresset och något slags allmänintresse kanske sammanfaller. Bara för att en miljardär storsint kräver att få betala förmögenhetsskatt, betyder det inte att han borde få göra det. Ett argument blir varken bättre eller sämre för att det kommer ur något annat än egenintresse.

Det är den där insikten som med tiden fött idén att åtminstone försöka ta argument på allvar. Skilja på sak och person, brukar det heta.

Det verkar bli allt svårare.

 

Vi som, när det var aktuellt, argumenterade mot euron, fick ofta höra att vi var på samma sida som högerextremister och kommunister. Det var sant, på samma sätt som Trafikverket är på samma sida som Hitler, när det bygger motorvägar. Det blev så där skruvat, därför att just euroomröstningen skapade en upphetsad stämning. Nu har upphetsningen blivit permanent.

Måste de som vill diskutera i sak, stämplas som mentalt eller moraliskt defekta?

I onsdags skrev vetenskapsjournalisten Lena Carlsson en artikel här i tidningen om att rapporteringen om klimatförändringarna riskerar att bli skev. De som granskar, nyanserar och kritiserar larmrapporterna misstänkliggörs och baktalas, eller klipps helt enkelt bort.

 

Det har till och med blivit forskning av det här. På Chalmers har världens första forskarnätverk om ”klimatförnekelse” och dess koppling till ”konservatism och främlingsfientlighet” startats. Det finns fler liknande forskningsprogram, som utgår från hypotesen att folk som har åsikter vid sidan av mittfåran har mentala eller moraliska defekter. Det påminner en aning om de stater där tvivel på den vetenskapliga marxismen klassades som en sinnessjukdom.

Ett annat exempel: populistkoalitionen i Italien tänker blåsa på i statsbudgeten, trots hög statsskuld. Donald Trump kör i liknande spår. Riskabelt, förstås. Å andra sidan har åtstramningen inte hjälpt Italien. Det finns något att diskutera i sak här. Istället tar det stopp vid att populister är galna personer.

 

Ett tredje: ingen vettig människa kan känna annat än respekt för de förintelseöverlevare som fortfarande är med oss. Men betyder respekt verkligen att deras argument och resonemang aldrig får ifrågasättas eller diskuteras? Måste de som vill diskutera i sak, stämplas som mentalt eller moraliskt defekta?

Folk tycker och tror olika. Det finns många skäl till det, vissa goda, andra inte. Vissa begripliga, andra obegripliga. Men när meningsmotståndare bara blir begripliga om de beskrivs som dumma i huvudet eller ondskefulla, är något rätt rejält skevt.

 

LÄS MER: Här hittar du fler krönikor av Johan Hakelius