Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Johan Hakelius

Kristersson siktar för lågt – som svenskar alltid gör

Moderatledaren Ulf Kristersson: ”I Sverige klarar man inte utan en fungerande svenska”.
Moderatledaren Ulf Kristersson.
Foto: FREDRIK PERSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN

Problemet med svenskar är att de alltid siktar för lågt. Den här gången är det Ulf Kristersson som inte förmår lyfta blicken. 

”I Sverige jobbar man och försörjer sig själv och i Sverige talar man svenska”, sade han häromdagen när Moderaterna presenterade sin integrationspolitik.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Märker ni direkt hur ni slits itu inombords av den där formuleringen? Å ena sidan nickar ert ansvarsfulla, ordningsamma, medelklassiga jag så mycket det kan nicka, utan att grannarna ska börja tissla. Å andra sidan vrider sig resterna av ert äventyrliga, fantasifulla, kättjefulla jag – om ni redan har tagit helt död på det, kan ni sluta läsa här – av akut tristess.

Arbeta och tala svenska. Sedan dö.

Om han åtminstone hade gjort klart att språkkravet inte bara gällde invandrare. Om Moderaterna hade vågat vara så radikala att de föreslog språktester för alla som befinner sig i Sverige – särskilt sådana som jobbar på radio – och lovat slänga ut varenda kotte, oavsett födelseort, som säger ”pogram” och ”situationstecken”, som inte kan skilja på ”hans” och ”sin” och som tror att varje svensk mening i konversation måste inledas med ett ”Mmm …”.

Men svenskar siktar alltid för lågt.

Och på tal om det, varför nödvändigtvis fastna för svenskan, om man nu vill göra det här landet lite mer uthärdligt att leva i? Svenskan är inte ett fult språk, när det behandlas rätt, men det sker så sällan och det är trots allt ett slags variant av tyska.

Världshistorien är full av människor som levt gott utan att behöva arbeta.

Lyssna på detta:

”I Sverige jobbar man och försörjer sig själv och i Sverige talar man italienska.”

Känns det inte genast lite lättare? Lite elegantare och roligare? Sätt dit ”franska” och det går nästan lika bra, men blir en aning snobbigare. Till och med ”spanska” gör meningen bättre.

Och ändå. Det räcker inte. För början av originalmeningen är minst lika nedslående som slutet.

Gå upp-gå till jobbet-jobba-jobba-äta lunch. Samma sak händer i morgon.

Hur inspirerande, eller för den delen hur inspirerat, känns det? Världshistorien är full av människor som levt gott utan att behöva arbeta: Krösus, Paris Hilton, hertigen av Westminster. Varför skulle svenskar sikta lägre?

”I Sverige lever man på räntor och försörjer sig själv och i Sverige talar man italienska.”

Märker ni? Nu är vi verkligen på väg någonstans. Ett Sverige värt att slåss för.

Men det skaver fortfarande lite. Det är något där i mitten …

Att ”försörja sig själv” är en sådan där sak som föräldrar säger när de är som minst attraktiva. Frasen hör hemma i samma kategori som att man ska ”göra rätt för sig”, inte ”ligga någon till last” och ”ta hand om sin egen skit”. Den som säger sådant kommer, förr eller senare, att jaga efter sina middagsgäster med glasunderlägg, för att det inte ska bli ringar på möblerna. Det är förstadiet till att låta nybilsplasten sitta kvar på innerdörrarna i bilen, för att de inte ska bli solkiga.

Det är ju skönt att slippa tvånget att göra rätt för sig. Skönt att någon annan tar ansvar och sköter städjobbet.

”I Sverige lever man på räntor och försörjs av andra och i Sverige talar man italienska.”

Sådär, ja. Nu börjar det kännas riktigt fantastiskt att vara svensk. Äntligen lite ambitioner.

Frasen är fri att använda, Ulf.


Se även: Moderaterna backar i ny mätning

Moderaternas uppåtgående trend under året verkar ha stannat av enligt en Kantor Sifo-mätning.