Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Johan Hakelius

Kan Centerns nej-gumma verkligen samtidigt vara en elegant dam?

Klassiska bilden på en gumma, som också kan vara en elegant dam. Foto: WILLIAM ELY HILL / LIBRARY OF CONGRESS
Annie Lööf, partiledare för Centerpartiet. Foto: FREDRIK WENNERLUND / STELLA PICTURES FREDRIK WENNERLUND

Ni vet vilka teckningar jag menar. Man fäster blicken på dem och ser direkt något alldeles uppenbart. En gammal gumma, till exempel. Så snart man fått käringen på näthinnan är det omöjligt att se något annat.

Då kommer repliken, alltid lite försmädligt mästrande:

– Men seeer du inte den eleganta damen?

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Och man tittar och tittar, men gumman är kvar. Ingen dam. Och den dubbelseende viktigpettern - för folk som slänger sig med repliker av det här slaget ser förstås både gumman och damen – skakar överseende på huvudet och börjar följa linjerna med fingret, som om man vore en sinnesslö slaktarlärling:

– Dääär är ju haaalsen och dääär är ju örrrat och …

Ja. Och då ser man damen. Plötsligt får man svårt att se gumman.

Det är någonting av det slaget som Annie Lööf försöker sig på nu.

Nästan alla har sett gumman i flera månader. Till och med före valet. Gumman var att Centern inte tänkte låta alliansen regera med stöd av Sverigedemokraterna. De tänkte inte heller låta Socialdemokraterna regera med stöd av Centern. Så gumman var rätt omöjlig. En skitgumma, kan man säga. En nej-gumma mot alla möjliga regeringar.

Så blev det också efter valet. Centern röstade ned Stefan Löfven, precis som de lovat. Sedan röstade de ned Ulf Kristersson, eftersom han behövde stöd av Sverigedemokraterna. Precis som de lovat.

Och de flesta av oss nickade och tänkte: ”Jojomän, nog ser jag nej-gumman, alltid”.

Så fick Annie Lööf tid på sig att utforska de alternativ som alla andra visste inte fanns. Efter en vecka hade hon kommit till samma slutsats: hennes alternativ finns inte. Men här kommer det finurliga: de finns liksom ändå. Det var bara det att vi sinnesslöa slaktarlärlingar inte har fantasin att se dem.

Det var på presskonferensen, i förrgår, som Annie Lööf började följa linjerna med fingret:

– Dääär är ju en mittenregeeering. Och dääär är Miljöööpartiet med i Alliaaaansen. Och däääär är jag Sveriges första kvinnliga staaatsminister.

Jag är en väluppfostrad pojke, så det är klart att jag försöker följa det där centerpartistiska pekfingret...

Det är sådant Annie Lööf ägnar sig åt nu. De i runda slängar 90 procent av oss som tydligt ser gumman, ska istället fås att se damen. Såhär:

Det är inte Centern som vägrar bestämma sig.

Det är inte Centern som blockerar alla möjliga regeringar.

Det är inte Centern som vägrar att acceptera fakta.

Det bara ser ut så, i ögonen på alla dönickar – särskilt moderater och socialdemokrater – som bara ser gumman. De är helt enkelt inte vidsynta nog att följa linjerna och upptäcka att de har en centerpartistisk, blocköverskridande statsministerdam mitt ibland sig.

Jag är en väluppfostrad pojke, så det är klart att jag försöker följa det där centerpartistiska pekfingret som ska vända ut och in på allt som man först trodde sig se. Jag kisar och lägger huvudet på sned och byter siktlinje och avstånd och blundar och tittar igen och …

Men likförbannat.

Den här regeringsbildningen, påstår en massa personer hela tiden, är fruktansvärt komplicerad. Men ju längre tiden går, desto mer börjar jag tvivla. Det är trots allt inte så att något är komplicerat, bara för att man låtsas att det är det. Det är inte alltid så att en gumma också kan vara en dam.

Ibland är en gumma helt enkelt en gumma. Ser man något annat ser man i syne. Och nu får vi väl se om centergumman inte röstar på Löfven ändå.

 

LÄS MER: Att skjuta barn framför sig – ett sätt att få slut på debatten