Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Johan Hakelius

Julen har blivit tidstypisk – var försiktig när du talar med tomten

Genrebild på människor som firar jul. Foto: Shutterstock
Foto: Shutterstock

De är till förväxling lika, de tre julandarna som Ebenezer Scrooge umgås med den där julaftonsnatten i Dickens ”En julsaga”. En ande är från förr, en från framtiden och en är årets, men det är allt som skiljer dem åt.

Vi har, förstås, kommit mycket längre än så.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Julen, liksom allt annat, har blivit tidstypisk. Gångna julars ande göre sig ej besvär, annat än i moderniserad form, för något så genant som det som gick an förr i tiden finns knappt. Då var folk sexister, homofober och rasister, utan minsta aning om sina koldioxidavtryck och konventionellt normativa cis-identiteter. Historien är ett träsk.

Kommande julars ande är ett annat slags risk. För hur kan man vara säker på att en framtidsande håller sig inom åsiktskorridoren? Det kan röra sig om en högerpopulist.

Nej, det är bara den nuvarande julens ande vi kan konversera med, utan pinsamheter eller ideologisk nedsmutsning. Och vad ska vi tala om då?

Tja, gamla kalsingar, till exempel. Med andra ord årets julklapp: ”det återvunna plagget”. Det finns ju en hel del etikettsfrågor i de här environgerna att fråga anden om. Till exempel: Måste man köpa gamla kläder som man ska ge bort, eller duger det att slå in några av sina egna paltor som man tröttnat på? Man kan förstås ge bort jeans med hål, men hur är det med skor?

Känner man sig säker på allt som rör klapparna finns andra tidstypiska ämnen att ta upp. Som Handelsanställdas larmrapport om hur deras medlemmar torteras genom att behöva arbeta i julmusik flera veckor om året. Larmrapporten, som kom för en månad sedan, visade visserligen att dubbelt så många - 45 procent – uppskattade julmusiken, jämfört med de – 24 procent – som ”upplever negativa arbetsmiljöproblem” (till skillnad från positiva arbetsmiljöproblem?) på grund av musiken. Men nu är vi tidstypiska, så gnällarna sätter förstås ribban.

Som alltid, i vår tid.

Det kan vi tacka Liberalerna och Sverigedemokraterna för, som lade ned sina röster och backade upp regeringen

Förresten, det blir inte mer tidstypiskt än när Handels chefekonom Stefan Carlén kommenterar larmrapporten: ”Hos företag som jobbar medvetet och inkluderar personalen i musiken uppskattar anställda musiken och arbetsmiljön blir bättre.” Det citatet borde, så här till jul, huggas i sten och överlämnas till varje facklig ombudsman på lämpliga Sinaihöjder runt om i landet. 

Och apropå snipigheten som norm har riksdagen just bestämt sig för att förbjuda rökning på uteserveringar från och med sommaren 2019. Det kan vi tacka Liberalerna och Sverigedemokraterna för, som lade ned sina röster och backade upp regeringen.

– Vi behöver skydda våra barn och unga och avnormalisera tobaksbruket, sade socialminister Annika Strandhäll i ett annat tidstypiskt citat.

Det finns inga som helst belägg för att rökning utomhus är skadligt för någon, utom rökaren själv, men det har inte med saken att göra. Även vajparna, som släpper ifrån sig vattenånga, blir förbjudna på uteserveringar.

Det här handlar om något så tidstypiskt som att normalisera idén om att vuxna människor behöver uppfostras av samhällets minst fördragsamma, mest moraliserande representanter. Det är för dem politiken finns till. De brukar kallas eldsjälar, aktivister och idealister. De vill alla bestämma över dig.

Där har ni något att tala med årets tomte om. Men var försiktig. Nästa år kommer en ny julande. Vem vet vad som gäller då?