Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Johan Hakelius

Inser de hörselskadade vad de önskat sig?

Så här såg det ut när 2014 års sommarpratare presenterades vid en presskonferens.Foto: IZABELLE NORDFJELL/EXPRESSEN

Truman Capotes sista, ofullbordade roman heter ”Answered prayers”. Det är en anspelning på Teresa av Ávilas jordnära klarsynthet: ”Fler tårar fälls över besvarade böner än över obesvarade böner”. Det apropå debattartikeln i DN i går, där tolv sommarpratare kräver att Sveriges Radio gör Sommarprogrammen tillgängliga för döva och hörselskadade.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Det är en långkörare, det här. Hur kunde det vara annorlunda? ”Sommar” är ett starkt varumärke, så förutom hörselskadade som faktiskt är nyfikna på vad vi andra genomlider, lockar kampen för teckentolkade sommarprogram varenda ”jämlikhetskonsult” Sverige har. De är förvånansvärt många och effektiva som hedgefondsförvaltare: de lägger bara krut på sådant som ger maximal medial utdelning.

Vi vet alla hur det slutar. Sveriges Radio håller emot av budgetskäl och med argumentet att radio handlar om ljud. Men pengar funkar aldrig som ursäkt i sådana här fall och att påpeka att radio handlar om ljud är antagligen surdifobiskt, eller vad det kan tänkas heta om man gör hörandet till norm.

Senast nästa år sitter alla hörselskadade svenskar i samma sommarbåt som alla vi andra. Det är min gissning.

Answered prayers.

De inhyrda sommarpratarna som undertecknat jämlikhetskonsulternas artikel vet rimligen vad de ber om. Men jag undrar om hörselskadade som längtar efter att få ta del av Sommarprogrammen inser vad de önskar sig. Kanske tror de att sommarprogrammen fortfarande är lättsam och spirituell underhållningsradio av intressanta personer som vet att formulera sig? Kanske har de inte förstått att Staffan Heimersons sommarprogram i augusti 1991 kanske var det sista av det slaget? Kanske vet de inte att Sommar numera är ett slags meritförteckning, med särskild tonvikt på psykiska diagnoser, kroppsfunktioner och upplevda övergrepp? Att den typiska sommarprataren numera enbart och oupphörligt pratar om ”sådant vi inte pratar om”.

Men det är antagligen redan för sent att sätta stopp för teckentolkningen. Jag antar att det finns något slags jämlikhetsvinst i att tvinga hörselskadade att ta del av sommarpratarnas medicinska journaler på samma grundliga sätt som hörande redan gjort i åratal.

Långa artiklar försöker reda ut Rowlings tankebrott

En viktigare fråga för världssamfundet är vad vi ska ta oss till med Harry Potters skapare, J K Rowling. Det pågår nu en ganska framgångsrik kampanj för att frysa ut henne, därför att hon påpekat att ”personer som menstruerar” är kvinnor. Den typen av konstateranden är ett ”avfärdande av transmäns existens”, om ni inte begriper det. Skådespelare är chockade och fans bedrövade. De ”tar avstånd”. Långa artiklar försöker reda ut Rowlings tankebrott.

Det började egentligen med att Rowling gav verbalt stöd till en kvinna, Maya Forstater, som fick sparken eftersom hon var oförsiktig nog att säga att hon inte tycker att det är en bra idé att den brittiska staten låter folk själva bestämma vilket kön de tillhör. Den ståndpunkten beskrivs nu, även i svenska nyhetsartiklar i till exempel DN, som ”transfobisk”. Oftast utan att man får veta vad Forstater faktiskt sagt. Antagligen därför att läsarna med få undantag då skulle upptäcka att de förstår precis vad Forstater menar. Hon verkar nästan sövande rimlig.

Radion, tänkte ni säkert i början av den här kolumnen, kan du ju faktiskt stänga av. Sluta gnäll. Visst. Men hur stänger man av resten av fåneriet?