Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Johan Hakelius

Hur ska vi orka vara så hysteriska så länge?

Hör socialminister Lena Hallengren, Anders Tegnell och coronadrabbade Kjell berätta.
Människor med ansiktsmasker på i Jacksonville, Florida.Foto: ERIK S. LESSER / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN

Undergången måste vara nära, när till och med Greta Thunberg ställer in. Hur ska jorden nu ha en chans? Man förstår ju vad ”jobba hemifrån” betyder, men att strejka hemifrån – ”digital strejk”, tror jag termen var – låter som något man bara kan hitta på under de yttersta dagarna.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Frågan är om det ens är någon idé att hamstra. Har vi inte långt kvar vill man trots allt inte leva sina sista dagar mellan toalettpappersbalar och torkade kikärter i säck, med handsprit som enda förfriskning. Men det är svårt att motstå den allmänna mobiliseringen. Grannarna har gått från att undvika varandra i trapphuset till att granska varandra med något kritiskt lystet i blicken. Vilka av oss som står först i ledet att bli nödproviant är en öppen fråga. Jag skulle satsa mina pengar på träningsfanatikerna. Spinning ger rejäla innanlår och en väldefinierad fransyska. Men vänta inte för länge så att de bästa bitarna hinner bli sladdriga, nu när Sats stängt.

Det finns förstås inga pengar kvar att satsa, sedan börsen kollapsat. Det lär inte komma några nya, heller. Det sägs att optimisterna – det låter optimistiskt att ens tro att sådana fortfarande finns – spår att smittan kan börja avta efter midsommar. Det betyder att allt ska vara stängt, låst och isolerat i tre månader till. Vår enda chans att rädda oss är alltså att ruinera oss.

Det låter märkligt, men experterna är ense. Greta har sagt att man måste lyssna på experter.

Men var ska vi hämta kraften att vara hysteriska så länge? Vad ska marknaden göra när den nått noll? Minusränta är en sak, men man kan väl inte ha minuskurser på börsen? Man kommer inte ens att kunna få ett bad förrän i höst. Badkaret fyllde jag av beredskapsskäl redan när börsen rasade fem procent. Att smutsa ned det vattnet nu vore att visa bristande krismedvetenhet. Vem vet om det finns något i kranen när den rasat 40?

Hur länge överlever vi utan att få lufta vår ilska i riktning mot någon stryktäck byråkrat?

Förresten verkar till och med optimisterna mena att viruset kommer tillbaka i höst. Så blir det när varje regering ska ”platta till kurvan” för att ge sjukvården tid. Men hur ska vi orka med? Jag tvivlar på att ens Dagens Nyheter har uthålligheten att vara alldeles utom sig i mer än ett drygt kvartal. Någonstans längs katastrofvägen blir det till och med ont om generaldirektörer och ministrar att attackera. Det sägs att man kan klara sig 60 dagar utan mat, men hur länge överlever vi utan att få lufta vår ilska i riktning mot någon stryktäck byråkrat?

Man avundas nästan dinosaurierna: ett rejält rymdfyrverkeri och sedan ajöss. Ingen kader av symbolanalytiker som i artikel efter artikel höll liv i dödskampen i månader.

När så många medelmåttor försörjer sig på att tänka högt i falsett, är det nästan oundvikligt att allt går åt helvete, bara av det skälet. Idén att det vore bättre om alla blev kineser, utan att besväras av sådant som rättsstat och demokrati, har redan fått fäste. En alternativ tanke är förstås att det skulle vara bra om kineserna slutade att vara kineser, det vill säga lade av med att käka allt från fladdermöss och ormar till hundar och sibetkatter.

Italienarna må vara värdelösa på att hejda smittspridning, men vem har någonsin hört talas om ett domedagsvirus som muterat ur en tallrik pasta al limone eller en gryta osso buco?

Först käket, sedan moralen, påstod Brecht. Först käket, sedan moraset, blev vår gravskrift. Det var kul så länge det varade.