Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Johan Hakelius

En styrka som fanatiker aldrig kommer att fatta

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Vill man vända riktningen på en flod, eller satsa alla samhällets resurser på att bygga traktorer, kan man ha nytta av en centraliserad diktatur. Men i alla andra avseenden är våra öppna, demokratiska, mångskiftande, hyfsat decentraliserade, aningen dekadenta samhällen, att föredra.

Det är det här terroristerna aldrig fattar. De tror att öppenhet och frihet är detsamma som svaghet. Det faktum att vi är en aning lösa i köttet vad gäller disciplin och samordning, tolkar de som att vi är på fallrepet. Det precis vad alla humorlösa, fanatiska renhetsivrare alltid trott. De fattar inte att det är precis tvärtom. Att det är just det att vi inte alltid går i takt och inte har ett enda mål, som gör att vi överlever det mesta.

Det handlar om att finmaskiga nät av tillit, initiativ och makt är mycket svåra att riva upp. Och om att allt som är toppstyrt, likriktat och auktoritärt, alltid vilar på lerfötter.

Terrorism är ingen nyhet för Västeuropa. Under sjuttiotalet fanns flera år då över 400 människor dödades i terrordåd i Västeuropa. Ett normalt år på sjuttiotalet mördades kring 300 personer av terrorister. På åttiotalet hade antalet terroroffer i Västeuropa sjunkit till någonstans strax under 200 per år. Det var först kring millennieskiftet som dödsfall i terrordåd blev enstaka undantag Västeuropa. Dåd som de i Madrid 2004 och på Utøya 2011 var verkliga avvikelser.

Om man ska dra någon slutsats av det här, så är det att terrorism inte fungerar. De stater och samhällen som terroristerna angripit genom alla år finns inte bara kvar, de har utvecklats och är rikare ekonomiskt, kulturellt och socialt. De terrororganisationer som trodde att de kunde kasta Västvärlden över ända, har splittrats eller tynat bort. Nya har kommit, men gått samma öde till mötes.

Det här innebär inte att vi kan ta lätt på det hot terrorister utgör. Efter gårdagens groteska våldsdåd på Drottninggatan kommer vi antagligen att ha anledning att återigen diskutera hur vi bäst skyddar oss från terror. Kanske kommer en del åtgärder, som vi dragit oss för tidigare, att verka rimligare nu. Men det kommer i första hand att handla om att skydda medborgare mot oprovocerat våld. Inte om att i någon verklig mening skydda samhället från kollaps.

Det mål terroristerna har - att sänka hela vårt sätt att leva - är de helt enkelt inte ens i närheten av att uppnå. Om något får de oss att inse och uppskatta det vi har. De stärker vår vilja att vårda och odla det finmaskiga civilsamhälle som gör oss så robusta.

Direkt efter dådet på Drottninggatan fylldes twitter med hashtaggen "openstockholm". Där kommunicerade stockholmsbor med varandra på ett civiliserat och hjälpsamt sätt. Mathandlare erbjöd sig att se till att barn, vars föräldrar fastnat i stan, fick middag. Folk som behövde skjuts parades ihop med folk som var på väg åt rätt håll. De som behövde någonstans att vara tillfälligt, bjöds in till andra stockholmares hem. Små, enkla, praktiska saker. Men också något mycket stort.

Det vi kunde se under #openstockholm var just det öppna samhällets enastående överlevnadsförmåga. Bara ett andetag efter övergreppet formade vi oss efter situationen och fick saker att fungera.

Det är en styrka fanatiker aldrig kommer att fatta.

 

LÄS MER: Misstänkte terroristen anhållen – greps efter jakt

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!