Johan Hakelius
För sex år sedan slogs Smittskyddsinstitutet samman med Folkhälsoinstitutet. Det blev Folkhälsomyndigheten. Vet ni vad regeringen säger åt den myndigheten att ägna sig åt i det senaste regleringsbrevet, undertecknat av socialminister Lena Hallengren så sent som i mellandagarna?
Expressen har hela listan.
Vid sidan av att löpande lämna ekonomiska prognoser ser den ut såhär:
Psykisk ohälsa bland migrantbarn. Utvecklingsprojekt inom alkohol-, narkotika-, dopnings- och tobaksområdet. Insatser för att förebygga spelproblem. Insatser för att främja lika rättigheter oavsett sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck. Genomförande av EU:s tobaksproduktdirektiv. Dopingförebyggande arbete och nätverket PRODIS. Ett utvecklat dopingförebyggande arbete. Preciserad inriktning för arbetet med civilt försvar. Ändrat uppdrag om stöd till kunskapsutveckling. Ändrat uppdrag om informationsinsats inom psykisk hälsa och suicidprevention. Nationella minoriteter. Minskat och förenklat uppgiftslämnande.
Saknar ni något, så här tre månader och en coronapandemi senare?
Nu ska det i ärlighetens namn sägas att det finns en aningen undangömd lista över pågående uppdrag i regleringsbrevet också. Den innehåller 30 punkter. Mot slutet finns ”Uppdrag att säkerställa tillgången på influensavaccin” och ”Lagerhållning av antivirala läkemedel”.
Fast det är klart, i just det här fallet finns varken vaccin eller läkemedel än.
Ett samhälle får reda på mycket om sig självt i situationer av det här slaget.
Jag tycker att ni som slår ned på Folkhälsomyndigheten ska tänka på det här. Det är ganska enastående att de lyckas så bra som de gör, med tanke på att regeringen gjort sitt bästa för att omvandla en fyrkantigt rejäl myndighet till ett livsstilsseminarium. Anders Tegnell kunde, i enlighet med regleringsbrevet, ägna all sin tid åt att undersöka hur covid-19 påverkar pansexuella transpersoner, samer och nätcasinospelare.
Ett samhälle får reda på mycket om sig självt i situationer av det här slaget. Det blir ett slags verklighetskoll.
En annan sådan får man genom att räkna atenare och spartaner.
Det är ju den gamla konflikten, ni vet: Aten mot Sparta. Aten var hyfsat demokratiskt, öppet, fritt och individualistiskt. Sparta krigiskt, kollektivistiskt, auktoritärt och just spartanskt. Lite Pol Pot, lite Honecker, lite Franco.
Det intressanta är att Sverige, internationellt sett, just nu ses som atenare. Anders Tegnell är vår Perikles, med händerna i byxfickorna.
Ta inte i för mycket, säger han. Ta det en aning lugnt med ordergivningen och militariseringen av samhället.
Men spartanerna finns mitt ibland oss. Och de bildar helt nya kompisgäng: Peter Wolodarski, Ivar Arpi, Björn Wiman och Hanif Bali, till exempel. Om det fortfarande rör på sig, ska det orderges och stängas in, är deras grundläggande idé. Den spartanska ytterligheten kallas märkligt nog ”försiktighetsprincipen”.
Det är väl också en tidsmarkör, antar jag.
LÄS MER: Johan Hakelius: Varför väntade ni på ett virus för att få lugn och ro?
LÄS MER: Johan Hakelius: Hur ska vi orka vara så hysteriska så länge?
LÄS MER: Torbjörn Nilsson: Jimmie Åkesson avgör om det blir en samingsregering
