Johan Hakelius
Typiskt för vår tid, skulle man kunna säga. Det talas mycket om hotet mot demokratin, om auktoritära ledare och mjölkandet av undergångsstämningar. Men när en etablerad akademiker faktiskt föreslår att demokratin avskaffas, världen över, genom ”en kupp, ett slags existentiellt språng”, höjs inte ett ögonbryn.
Det beror förstås på att Torbjörn Tännsjö ägnar sig åt rätt undergångsvision och rätt sorts totalitär dröm: klimatdespoterna som ska rädda världen. Han är inte ensam.
Längtan efter den globala klimatdiktaturen har rullats ut i mondäna kretsar de senaste tre-fyra åren. Först som ett uppgivet halvskämt, sedan som en kittlande tanke på parbjudningar med trettionågontingare, till sist som en halvkväden, halvtänkt övertygelse som väntar på rätt tillfälle att ge full hals. Den bubblar, alldeles under ytan, på de journalistiska undergångskampanjerna som drivs både här och där. Det blir säkert mer, nu när klimatmötet i Katowice drar i gång och inte heller kommer att sluta i revolution.
Ni som känner att mänsklighetens enda hopp är despotin, var vänliga att precisera er
Men tänk om det är sant att jorden snart går under och att vårt enda hopp är diktatur?
Visst, så kan det vara. Låt oss därför verkligen tala om saken. I detalj. Låt oss lämna de halvkvädna visorna, och de svävande skönskrivningarna och bli lite konkreta:
Ni som känner att mänsklighetens enda hopp är despotin, ni som skriver drapa efter drapa om fega demokratiska beslutsprocesser, otidsenlig nationell suveränitet och världsledares brist på hårdhandskar, var vänliga att precisera er.
Det är dags att komma ut.
De här med ”upplyst” i ”global upplyst despoti” kräver inga särskilda förtydliganden. Men betyder ”global” att alla nationella beslutsorgan ställs under ett totalitärt kolonialt klimatstyre? Vad händer i så fall om någon nation protesterar, till exempel någon av alla de som för inte så länge sedan var kolonier, styrda av vad som då ansågs vara upplysta européer?
Får klimatkolonialmakten använda våld mot upprorsmakarna? Vad ska göras med nationalist- och självständighetsledare av det slag som gjorde slut på den förra kolonialismen? Hur ska de tystas?
Fängelse? Husarrest? Döden?
Och så ”despotin”. Det är ett lite finare ord för diktatur, det vet vi, men vad tänker ni er att det ska innebära, rent konkret? Ska bönder få sina kossor tvångsslaktade? Ska vägarna patrulleras för att gripa oauktoriserade bilförare?
Ska medierna förhandscensureras? Ska internet stängas?
Hur ska diktaturen se till att inte kullkastas av störande journalistik, åsikter och frågor? Vilken metod – alla diktaturer måste ha en sådan – ska användas för att kväsa opposition?
Ska medierna förhandscensureras? Ska internet stängas? Ska sammanslutningar som kritiskt diskuterar diktaturens klimatpolitik förbjudas? Vad ska hända med dem som ändå opinionsbildar emot den?
Omskolningsläger? Fängelse? Försvinnanden?
Vad händer om den globala despotin, i sin upplysthet, börjar skjuta av klimattyngande människor? Vem ska ifrågasätta om det är ”nödvändigt”, när frågorna är avskaffade och handling gäller?
Fint att de som drömmer om klimatdespoti till slut börjat prata högt om den. Äntligen kan vi djupdyka i de intressanta detaljerna.