Johan Hakelius
Långköraren med sir Vääs i väggen var höstens grej. Nu kommer uppföljaren: ett ambitiöst försök av DN att ta heder och ära av Wahlström.
Det är alltid underhållande att lyssna på Jonas Wahlström när han får kritik. Knappt dolt under den formellt korrekta ytan, hör man alltid vad han egentligen tycker: ”du är en stor idiot och du fattar inte dugg”.
Det här är min tolkning. Jag är rätt säker på den, för som skilsmässobarn är jag en mästare på att läsa av stämningar och sociala spänningar. Men, visst, det är möjligt att Wahlström i själva verket känner en djup respekt för och kärlek till sina kritiker, men har otur med tonfallet.
Detta som en brasklapp. Nu lämnar vi den.
Hursomhelst misstänker jag att jag inte är ensam om att höra det magnifika tonfallet i Wahlströms röst. Och sådant sitter aldrig bra med journalister.
I måndags sattes DN:s kampanj i gång. Rubriken var att ”Skansen-Jonas” har handlat privat med hotade arter.
Visst låter det rätt graverande? Tukthus-graverande, till och med. Men så läste jag artikeln. Den kramade materialet som en boaorm kramar en mör killing, ändå ville det sig inte riktigt.
Det DN hittar är kritik från Djurens rätt, en organisation som tycker att mjölkdrickare ägnar sig åt sexuella övergrepp på kor.
Wahlström är lika snorkigt magnifik som vanligt, hans minne är behändigt ojämnt och nog verkar det ha varit lite Hawaii mellan det egna och Skansenakvariet. Men han har inte sålt rara aror till ICA:s kycklinggrill. Tvärtom verkar hans affärer vara granskade och förbisläppta av Länsstyrelsen och andra myndigheter.
Kanske finns mörkare hemligheter bakom de här dunkla avslöjandena. Men dit har inte DN nått, i så fall.
Artikeln är skriven för att på bästa sätt dölja antiklimaxen. Den stilarten känner man igen som skribent. Man skulle kunna använda begreppet ”insinuant”.
Artikel nummer två, i tisdags, fortsätter på samma linje. Wahlström har sålt utrotningshotade djur till butiker. Länsstyrelsen har varit informerad och inte haft något emot det, säger Wahlström. Det kan uppenbarligen inte DN bestrida. Det förstår man av den listiga formuleringen: ”Länsstyrelsen i Stockholms län ser ändå allvarligt på saken.”
Alltså: det har skötts enligt reglerna och med tillstånd, men det är nog fel ändå på något sätt, för varför skulle DN annars skriva om det?
I onsdags var det dags för Lars Liedegren. Det var han som fick vänsterarmen uppäten av en krokodil under en kräftskiva på Skansenakvariet. Då sa han att händelsen ”berikat” hans liv.
”Det var inte sant”, avslöjar DN i ödesmättad ton.
Tragiskt, givetvis. Men Jonas Wahlström tar helt och fullt på sig ansvaret. Det DN hittar är kritik från Djurens rätt, en organisation som tycker att mjölkdrickare ägnar sig åt sexuella övergrepp på kor. Polisen rapporterar berusning på den olycksaliga kräftskivan skriver DN, men Wahlström och, kanske viktigare, Liedegren förnekar det. DN låter sig inte övertygas, förstår man mellan raderna. Fast förundersökningen om vållande till kroppsskada lades ned, tvingas tidningen ändå konstatera.
Och så pyser luften ur den artikeln också.
Det är spännande, sådant här. Kanske har DN sparat de saftiga skandalerna till en del fyra, fem och sex. Eller så gick det inte att koka ihop något starkare.
Spö skulle han ha, i alla fall, den där Wahlström.
Johan Hakelius är politisk chefredaktör på nyhetsmagasinet Fokus och kolumnist i Expressen sedan 2016.
