Jag vet inte vad jag ska tro. Det vuxna är vår nya heliga gåva från Gud. Men den påminner om en Coca-Colaflaska mitt i Kalahariöknen, som i filmen "Gudarna måste vara tokiga". Foto: / FILMBOLAG
Jag vet inte vad jag ska tro. Det vuxna är vår nya heliga gåva från Gud. Men den påminner om en Coca-Colaflaska mitt i Kalahariöknen, som i filmen "Gudarna måste vara tokiga". Foto: / FILMBOLAG
Johan Hakelius

Det viktiga blir vilket ord som används

Publicerad

Får man påminna om "Gudarna måste vara tokiga"? Den sydafrikansk-botswanska (ja, ja, jag slog upp det) komedifilmen, alltså.

Om inte, ber jag om ursäkt redan nu.

Expressen getinglogga
Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Den fick bra kritik när den kom, i alla fall, i början av åttiotalet. New York Times jämförde med Tati, Time med Buster Keaton, Washington Post med Disney, när Disney är som bäst. Svenskan var förstås lite sippare: "mycket rolig och moraliskt mycket tveksam".

I korthet handlar den om bushmannen Xi, som hittar en tom, men hel Coca-Colaflaska i Kalahariöknen. Han tar hem den till stammen som en gåva från gudarna. Snart utbryter ett fasligt bråk om vem som ska få använda flaskan, så Xi bestämmer sig för att gå till världens ände och kasta tillbaka tingesten till gudarna, innan det är för sent.

Det går säkert att bli förnärmad över att bushmännen inte förstår att det bara är en flaska de hittat, även om de i särklass dummaste människorna i filmen är civiliserade vita. Men man känner ju igen sig. I Xi.

Man känner igen sig på samma sätt som när Evelyn Waugh skriver i sina reseberättelser från 1930 om ett besök i det uråldriga etiopiska klostret Debra Libanos. Där blir han visad deras världsberömda bibliotek. Det består av fem eller sex högar dokument, och ett par heliga bilder som behandlas med stor vördnad. Waugh konstaterar att bilderna rivits ur en massproducerad tysk religiös almanacka från 1800-talets slut.

Man känner igen sig. I de etiopiska munkarna, inte i Evelyn Waugh, alltså.

Det har talats så mycket om behovet av vuxna på sistone, att till och med Godmorgon Världen i P1 gjorde ett inslag om det förra helgen. Lösningen på våra problem, om jag förstått saken rätt, är att vi äntligen ska bli vuxna.

Men det är någonting med det där begreppet. Eller snarare med det där begreppet när det landar hos oss.

Ett exempel: det pågår en rättsprocess om jakträtten på renskötselområdet som hör till Girjas sameby. Är den samebyns eller statens? Tvisten nådde i måndags hovrätten.

Girjas Samebys ordförande Mats Berg vid Gällivare tingsrätt.Foto: CARL-JOHAN UTSI / SSR

Allt vi fick höra från första dagens överläggningar var att statens advokat använder begreppet "lapp". Det gör samerna förbannade. Advokaten hänvisar till att "lapp" inte är synonymt med "same", utan att "lappar" länge var det formella samlingsnamnet på den nomadiserande befolkningen. Fallet bygger på historia, så de historiska termerna är svåra att undvika.

Samernas företrädare hävdar att advokaten uttrycker sig "rasistiskt". 

Domaren försökte kompromissa och sade åt advokaten att han varje gång han använde begreppet "lapp", också måste förklara det. Det gjorde han inte.

Vuxna, var det.

 

LÄS MER: Svenska miljön är en dröm för tölpar och skitstövlar

 

Utan att välja sida, är det inte så här: antingen retas advokaten med samerna. Det är i så fall inte särskilt vuxet. Eller så fjantar sig samerna över en term som måste användas för att lösa fallet. Det är i så fall inte vuxet. Domaren försöker under alla omständigheter låta bli att tala om vad som gäller. Det är verkligen inte vuxet.

Jag vet inte vad jag ska tro. Det vuxna är vår nya heliga gåva från Gud. Men den påminner om en Coca-Colaflaska mitt i Kalahariöknen. Eller tyska billighetstryck i etiopiska kloster. Vi vet att vuxenhet måste vara något fint, vi vördar vuxenheten, men vi vet inte riktigt vad den är för något, eller hur den används. 

Gud hjälpe oss.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag