Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Johan Hakelius

Politisk hysteri har landet i sitt grepp

Foto: PATRIK C ÖSTERBERG / MEDIABILD/IBL

 

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Förra gången var valdeltagandet nästan 86 procent. Jag antar att det är sådant som svenska politiker skryter om, när de äter middag med kollegor från andra länder. Ungefär som föräldrar skryter med sina skötsamma, framgångsrika barn.

I vanliga fall skulle allt vara över på måndag, allra senast tisdag. Då skulle alla dessa partiledare, finansministrar, talespersoner och språkrör återgå till inre tjänst och lämna oss i fred. Vi skulle, å vår sida, kunna känna att vi gjort vår plikt och med gott samvete läsa romaner, köra folkrace, tinderragga, eller vad tycke och smak nu dikterar, i fyra år till. Alla inblandade skulle vara rätt nöjda och lättade, ungefär som när släkten till slut ger sig av efter julhelgen.

I år kommer det, enligt samstämmiga uppgifter, inte alls att bli så. Allt som vi har varit med om fram till nu, har bara varit ett långt och torrt förspel. Först på söndag kväll åker brallorna av på riktigt.

Experterna, för det finns sådana, räknar med veckor av offentligt kattrakande. Det kommer att bli utspel, inspel och fulspel, och vi förväntas delta. Reagera, uppröras, ”rasa”.

Oddsen är låga – det betyder att det är sannolikt, för er som har svårt med sådant där – för att det blir extraval inom ett och ett halvt år, eller där omkring.

Detta fyller mig med en känsla av hopplöshet, som gränsar till ett beslut om emigration. Jonas Gardell må överväga att flytta till Kanada, om Sverigedemokraterna blir större, men jag är snart beredd att flytta vart som helst, om vi inte kan sluta att tala om Sverigedemokraterna. Det räcker nu.

 

LÄS MER av Johan Hakelius: Vad är det för typer som faller för Miljöpartiets affischer? 

 

Den här politiska hysterin som tagit landet i sitt grepp gör allting sämre. Man vaknar till en morgontidning – DN, ständigt denna DN – som förvandlats till en sekt. Där varje artikel handlar om att trettiotalet är här. Där varenda kolumnist allvarligt stirrar ned i avgrunden. Där ledarsidans kampanj för en storkoalition mot väljare som röstar fel, runnit ut långt över nyhetsplats. Där Sverige, måndagen den 10 september 2018, beskrivs som ett möjligt fascistland.

Sedan blir det bara värre.

Jag är snart beredd att flytta vart som helst, om vi inte kan sluta att tala om Sverigedemokraterna. Det räcker nu.

Brevlådan fylls av mejl från folk som skriver i falsett. Världen är på väg att gå under, antingen på grund av muslimer, eller på grund av islamofober, eller på grund av koldioxid, eller ryssar, eller Trump, eller den judiska världskonspirationen, eller nassar, eller multikulturalism, eller vad som helst, egentligen. Bara det pressar upp blodtrycket.

”Ödesval”. Det måste vara det mest skitviktiga ord som Akademien någonsin bokfört.

Och alla dessa rasande gaphalsar med sina alternativmedier, bloggar och Twitterkonton. Alla hundratals kändisar – dock ej Börje Salming, tack för det – som måste skriva under upprop. Och Charlie Weimers som måste bli sverigedemokrat, eftersom ”samvetet” bjuder det och för att han ska kunna se ”barn och ännu ofödda barnbarn” i ögonen om 32 år.

Söte Jesus. Till och med en så orubbligt bottentung person som Leif GW måste minnas fel om vad han alltid röstat på.

Och det här är alltså bara förspelet.

Hörrni, om ni känner att det är viktigt för er, gå och rösta i morgon. Ge för all del vår nästa statsminister lite statistik att skryta med på EU-toppmötena.

Men kan vi inte sluta hyperventilera sedan? Det kommer att fixa sig, det här, också.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!