Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Johan Hakelius

De här människorna vet inte sin plats

Stefan Cronlund berättade i ett reportage i Expressen att han röstar på Sverigedemokraterna. Ett par dagar senare meddelade ABF att han inte får fortsätta arbeta som ungdomsledare på fritidsgården i Ockelbo.
Foto: LISA MATTISSON

Och hur står det egentligen till med den härskande klassen?

Ledsen att behöva låta marxismen drabba er, så här i början av helgen, men första maj är första maj.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Hur mår egentligen den härskande klassen? Smakar deras fullkornsflingor som de borde? Känns deras cykelhjälmar trånga? Räcker inte yogan för att bli av med den där molande irritationen?

Det här är en besvärlig fråga, det förstår ni alla. Svenskar på den här sidan Hylands hörna har svårt att köpa tanken på att det ens finns en härskande klass, särskilt om de ingår i den. Det finns något vagt religiöst över hela tanken – lite kastsystem, lite predestination – som direkt skär sig med den svenska brutalmaterialismen: om man inte kan ta på det finns det inte.

Samtidigt är svensken synnerligen känslig för status. Det, i kombination med en extrem syn på rätten till självförverkligande, ger en historiskt och internationellt unik grundtes för social samvaro i det här landet:

Alla har rätt att vara vad de vill, så länge de vet sin plats.

Det är ur den outtalade maximen den härskande klassens irritation har växt. Det handlar inte om intolerans. Folk får ha vilka underliga åsikter som helst hemma i gillestugor och husbilar. Men de ska inte komma dragande med sina undermåliga idéer i offentligheten. Inte i tidningar och tv. Inte – löjliga tanke – upprepa dem från riksdagens talarstol.

Den som bryter mot en sådan regel ligger risigt till.

Detta är en av flera insikter som Expressens serie om Sverigedemokraterna och deras väljare har givit läsarna. Officiellt, från de härskande klassernas alla propagandacentraler, handlar det om att Sverigedemokraterna i grund och botten är nazister. Men det som verkligen stör är något annat. Det lyser igenom.

De här människorna vet inte sin plats. De tillhör inte den härskande klassen. Man ser det på alla markörer: ordval, klädval, matval, heminredning. De begår ett statusbrott. De tar sig friheten att stiga över sin rang.

Den som bryter mot en sådan regel ligger risigt till. Särskilt som många i den härskande klassen snarare ser sig själva som ombud för svaga. De inbillar sig att de slår underifrån och tar sig därför rätten att slå desto hårdare. Då får man den dödliga kombinationen översittare som tror sig vara i underläge.

Men tillbaka till huvudfåran: vi har alltså ett gäng människor som börjat agera som om offentligheten också tillhörde dem. Den härskande klassen är följaktligen förnärmad. Vad ska den göra?

För svar på sådana frågor finns alltid en bra källa: Dagens Nyheter.

I torsdags förklarade tidningen att Annie Lööf bör bli statsminister. Märkligt? Inte alls. Hon företräder visserligen ett litet parti, men ett parti som numera gjort till sin livsuppgift att vara språkrör för den härskande klassen. Demokrati är väl bra, är den outtalade tanken, men att bara bry sig om kvantitet – antal röster – inte kvalitet – vem som är skickad att styra – duger inte.

Den härskande klassen har börjat få nog, helt enkelt. Den har ingen lust att må dåligt längre. Det är dags för den härskande klassen att göra det den är till för.

Nu kanske du har två frågor. Skulle det bli bättre om den härskande klassen fick på tafsen?

Nej. Då skulle politiken ledas av folk med en enorm revanschlusta. Det skulle antagligen bli ännu värre. Ledsen, men världen är som den är.

Vilka ingår egentligen i ”den härskande klassen”?

Om du inte vet det, är du antagligen en av dem.


LÄS MER: Så sticker SD-väljarna ut – och därför går de inte att ”vinna tillbaka” 

LÄS MER: Prins Daniels Ockelbo är SD:s nya hjärtland 

LÄS MER: Politikrummet med Tomas Nordenskiöld: Moderat ångest, Perssons självgodhet och hysch-hysch runt Sabunimöte