Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Johan Hakelius

De har låtit sig kapas och i stället blivit medlöpare

Chefer på H&M har arbetsbefriad efter att ha gett en mössa ett rasistiskt namn.Foto: Skärmbild / CNN/Skärmbild
”Näringslivet, alltid opportunistiskt, har låtit sig kapas av en gäng politiska kommissarier”, skriver Johan Hakelius.Foto: JUSTIN NG / STELLA PICTURES/RETNA/AVALON.RED B4867

H&M har alltså en ”mångfaldschef”. Hon är ”superarg” och dessutom ”skamsen”.

Jag misstänker att själva poängen med hennes jobb just är att hon ska vara superarg och skamsen. 

Men låt oss börja i början.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Ni har möjligen sett nyheten. Beroende på vilken tidning ni läser vet ni till och med vad den handlar om. Den här tidningen var till exempel generös nog att redovisa fakta: i en intern katalog har H&M-företaget & Other Stories kallat en mössa ”Nigga Lab Beanie”. Detta har uppfattats som stötande. Ansvariga har ”arbetsbefriats” – i sådana här fall blir det alltid lite luddigt om anställningstrygghet gäller – en intern utredning pågår och vd:n tar saken på ”extremt allvar”. Hon är ”oerhört ledsen” och menar att företaget gjort något ”oförlåtligt”.

Andra tidningar, till exempel Dagens Nyheter, är så chockerade att de inte ens förmår berätta vad saken handlar om. Där talas det om ”ett rasistiskt tillmäle” och om ”ordet”, med samma skräckslagna laddning som när Harry Potters klasskamrater undviker att namnge Lord Voldemort. Läsaren får ingen möjlighet att själv ta ställning till det inträffade. Den informationen är så känslig att den bara kan hanteras av professionella journalister.

Samma ordning är numera standard, till exempel då man skriver om människor som stämplats som ”transfobiker”. Läsaren får bara veta att en person uttryckt sig ”transfobiskt”, inte vad det innebär. Krav på omskolningsläger? Utrensningar? Lynchning? Nej, oftast handlar det om tvivel på det kloka i att staten fritt låter biologiska män att registrera sig som kvinnor, eller om att ha sagt ”han” istället för ”hen”.

Man kan resonera om allvaret, tvetydigheten och idiotin i ärenden av det här slaget. ”Nigga” måste vara det vanligaste ordet i gangstarap, med möjligt undantag för det misogyna ”ho”. I det sammanhanget anses det som näst intill rasism att kritisera språkbruket. Samma DN som inte vågar berätta för sina läsare vad H&M-konflikten handlar om, publicerade i går en liten text av Fredrik Strage där han citerar gangsterrapparen Eazy-E:

”We try to make music to piss you off. That’s why we say bitch-bitch-bitch-bitch-bitch-bitch-bitch-bitch-bitch. And nigga-nigga-nigga-nigga-nigga-nigga-nigga-nigga-nigga. And fuck you if you don’t like it.”

Ingen kommer, tack och lov, att bli ”arbetsbefriad” på grund av det citatet. Men tillbaka till ”mångfaldschefen” och hennes kolleger.

Nästan alla starka varumärken har numera folk anställda, vars enda uppgift är att skrämma företaget så snart någon aktivist vrålar. De lutar sig mot konsulttillverkade dokument om ”värdegrund”, vars huvudsyfte är att upphäva alla proportioner. Den kränkta har alltid rätt. Det handlar om att förbjuda ord, strömlinjeforma tankar och politisera allt.

Näringslivet, alltid opportunistiskt, har låtit sig kapas av en gäng politiska kommissarier. Sådant som med rätta brukade skrattas bort tas nu på gravaste allvar. Företagen har blivit medlöpare till vår tids mest repressiva strömningar. 

Om H&M inte vill inspireras av gangstarap när de namnger sina kläder är det deras sak. Men om företagen verkligen är så samhällsengagerade kanske man kan få föreslå en ny tjänstekategori: en ”åtlöjeschef” med uppgift att skratta åt ilskna fånar. Något krävs för att offentligheten inte ska reserveras för sippa inkvisitorer.