Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Johan Hakelius

De borde rodna – antagligen borde de entledigas

De 261 tjänstemännen i regeringskansliet har skrivit under ett politiskt aktivistupprop, med motiveringen att det inte är ett politiskt aktivistupprop därför att de påstår det. Foto: OLLE SPORRONG

Ibland ramlar jag baklänges, rakt in i det självcentrerade barnets hjärnspöken, och inbillar mig att hela verkligheten är ett skådespel riggat just för mig. Som ”The Truman Show”, om ni minns den. Om inte får ni väl streama den.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Herregud, måste jag fixa allt?

Det gäller den här debattartikeln som Fredrika Bremerförbundet och Rättviseförmedlingen puffade ut i förrgår. Den om att bokstaveringsalfabetet – Adam, Bertil, Cesar, ni vet – är ojämnställt och orepresentativt och därför måste ändras. Det ska vara Adam, Berit, Cesar. Emir istället för Erik, Zelda inte Zäta. Och så vidare.

Förstå mig rätt. De som tror att en ändring vore ett stort problem har fel. Pippi eller Petter: det blir ändå P.

Men man har bara ett visst antal Dagens Nyheter debatt att tillgå under ett år. Kan ni tänka er diskussionen mellan Fredrika Bremerförbundet och Rättviseförmedlingen när de bestämde sig för bränna krutet just här?

Könsstympning? Äsch!

Tio-femton kvinnor mördas av sina män varje år? Tjatigt!

Hedersvåldet fortsätter? Suck!

Nej, låt oss slå in lite kvinnor och invandrare i bokstaveringsalfabetet, istället! Ja, va' kul! Det gör vi!

Ungefär så. Och nog framstår det som en handske som omsorgsfullt har kastats, bara för att få just mig att plocka upp den?

Jag vägrar. Den är faktiskt för Khaled-Olof-Robin-Khaled-Adam-Doris.

Istället skulle jag vilja låta den metaforiska piskan vina över de 261 tjänstemän i regeringskansliet som skrivit under ett politiskt aktivistupprop, med den lysande motiveringen att det inte är ett politiskt aktivistupprop, därför att de påstår det.

Tjänstemän ska vara oväldiga. Det är inte det samma som att vara aktivist.

De säger sig oroa sig för att en ny regering kommer att ”urholka regeringskansliets värdegrund och policys inom mångfald och icke-diskriminering”.

Tjänstemän ska vara oväldiga. Det är ett omodernt ord för att vara opartisk, objektiv och rättvis. Det är inte detsamma som omdömeslös eller ryggradslös. Men det är detsamma som att inte vara aktivist.

Det här uppropet bland regeringskansliets tjänstemän är ett solklart brott mot det. En idiot – det finns gott om dem – kan se att det är en politisk debattartikel.

Detta är ytterligare ett tecken på hur det svenska politiska och statsbärande etablissemanget inte väjer för att urholka principer, underminera institutioner och tumma på regler och praxis, för att markera mot Sverigedemokraterna. De offrar den demokratiska infrastrukturen, för att bekämpa ett parti de ogillar.

Kanske på goda grunder, kanske inte. Det spelar ingen roll.

Det här är farligt och oförsvarligt. Inte för att det ger Sverigedemokraterna ”offerkoftan”, även om det gör det. Utan främst för att det faktiskt är fel. Så här beter sig inte en oväldig tjänsteman. De som skrivit under detta upprop borde rodna. Antagligen borde de entledigas. Allra minst ges en kurs i de grundläggande principerna för sitt uppdrag.

Okunnigheten verkar faktiskt vara ett problem. Det finns redan principer, regler och praxis för att se till att regeringskansliets beslut inte strider mot gällande lagar och riktlinjer. Det finns en opolitisk befattning, expeditionschef, som har detta som en huvuduppgift.

De här tjänstemännen har valt att göra politik av något som inte behöver eller ska vara det. De är den ansvarsfulla statens dödgrävare.

Skäms.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!