Johan Hakelius

Förneka det uppenbara – eller gapa hysteriskt

Statsminister Stefan Löfven och Jimmie Åkesson (SD) under partiledardebatten i riksdagen.
Foto: CLAUDIO BRESCIANI/TT

Januari är inte ens slut och statsministern talar redan om att skicka militär till förorten. Jag vet ju att det är valår. Och jag visste att lag och ordning skulle bli stort i valrörelsen. Men om man öppnar med militären redan i januari, vad finns kvar till februari? Eller maj? För att inte tala om skiftet augusti/september?

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Och en annan sak: vad ska militären göra därute? Får den öppna eld? Eller ska den vandra runt med säkringsbleck och vita damasker, som högvakten? Ska den koka ärtsoppa, bygga pontonbroar och dra kabel?

Jag bara undrar. Även militären lyder ju trots allt under landets lagar, precis som polisen och alla andra myndigheter. Vad mer kan militären göra därute i orten? Ska vi utlysa undantagstillstånd och sätta i gång med en avlivningskampanj i stil med den Duterte dragit i gång i Filippinerna?

Och en tredje sak: har vi verkligen militär tillgänglig till något sådant? Det är ju inte bara polisen som har försvunnit de senaste decennierna, i deras fall i evig inre tjänst. Militären avskaffade vi nästan helt. Den vi behöll skickade vi till Afghanistan och Mali, tror jag det var.

Har de hunnit hem? Är de inte avmobiliserade, i så fall? Vi kan väl knappast ha hunnit rekrytera så många nya militärer? Och om det finns militärer att sätta av i förorten, vilka ska då vakta gränserna mot ryssen? Vi har väl ändå inte så det räcker till båda delarna?

Det verkar helt enkelt inte genomtänkt, det här.

Det kanske är det gamla stjärnstoppstricket. Det som man minns från förskolan, eller dagis, som det hette innan dagisfröknarna blev så ömhudade att de kände sig kränkta av det.

Foto: MATTIAS NURMELA / FÖRSVARSMAKTEN

Ni vet när man tävlade om vad som var störst, bäst eller vackrast och till slut drog till med "stjärnstopp!": den ultimata storheten, som aldrig kunde övertrumfas. Möjligen matchas. Det var kanske det vi hörde i partiledardebatten i onsdags. Jimmie sa "stjärnstopp" mot buset. Militär! Då måste Stefan också säga stjärnstopp. Annars får han pisk.

Det är något väldigt samtida svenskt över det här. Först anses man bara vara anständig om man förnekar att våld och kriminalitet ökar. Det rätta var att vägra erkänna problemen, särskilt att de är kopplade till invandring och usel integration.

Foto: CLAUDIO BRESCIANI/TT

Där står fortfarande Miljöpartiet och stampar, ännu mer aparta och ensamma än vanligt. Nu ska nämligen alla anständiga människor i stället oupphörligt tala om att alla känner sig otrygga hela tiden. Om granater, skjutvapen och bomber. Luftvärnskanonerna ska fram mot minsta gök.

Vad är detta? När, i hela friden, blev det här ett land där den trista, vardagliga realismen utrotades? När blev det ett land där man antingen ska förneka det uppenbara, eller bli hysterisk och gapa stjärnstopp? När slutade vi ta sansade, genomtänkta, balanserade beslut? När började vi fatta radikala idiotbeslut åt än det ena, än det andra hållet? När fick vi för oss att det ena minuten är en bra idé att lägga ned försvaret, den andra att det snabbt måste köpas ett helt nytt? Att vi ena minuten måste öppna våra hjärtan, den andra att vi måste stänga våra gränser? Att det ena minuten är oförsvarligt att säga att polisen inte har koll på orten, men nästa minut att militären måste skickas in för att rensa upp?

När tog, i korthet, dårarna över dårhuset? Jag bara undrar.