Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Johan Hakelius

Borde man inte jämna hela Göteborg med marken?

Demonstrationer utanför Oriel College vid Oxfords universitet, där demonstranter i veckan krävde att en staty av imperialisten Cecil Rhodes skulle tas bort.Foto: PETER MACDIARMID/SHUTTERSTOCK / PETER MACDIARMID/SHUTTERSTOCK SHUTTERSTOCK
Statyn av Edward Colston, som hivades i vattnet i söndags, bärgades i torsdags och togs till en ”säker plats”.Foto: BRISTOL CITY COUNCIL / AP TT NYHETSBYRÅN
Staty av Gustav II Adolf, grundare av Göteborg och krigsherre i Europa.Foto: AHMAD ASSADOLLAHI

En sådan lycka att leva i den renaste av tider.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

I den gamla muggiga historien bestod halva världen av skräpbodar, osorterade strumplådor och allmänt mög. Ingen jävel brydde sig om att ordna upp den saken. Det bara lades lager på lager tills världen var en enda stor skitrand. Men det var då, det.

Häromdagen rev en pöbel ned statyn av Edward Colston och slängde den i Bristols hamn. Coleston var i ett år viceordförande i det brittiska Kungliga afrikanska kompaniet, som hade monopol på brittisk slavhandel.

Inte bra, förstås. Vi kan vara överens om att slavhandel är en dålig idé. Rasism också, om någon känner sig osäker på den punkten.

Tiderna förändras. Ibland, men inte alltid, till det bättre.

Men det här var drygt 300 år sedan. Det räcker att gå trettio år tillbaka i tiden för att stöta på folk som helt öppet gör saker som är hårresande. Våldtäkt ansågs i Sverige inte kunna förekomma i äktenskapet förrän 1965. Barnaga var inte uttryckligen förbjudet förrän 1979.

Tiderna förändras. Ibland, men inte alltid, till det bättre.

Därför är det inte så märkligt att Edward Coleston också gjorde en hel del bra saker. Han donerade massor av pengar till fattiga, till sjukhus, till skolor och mycket annat. Det är därför han står – rättelse: stod – staty i Bristol. Colston var helt enkelt inte nödvändigtvis en ond man, även om han tvivelsutan var ansvarig för onda gärningar. Samuel Pepys – uttalas Peeps – Englands kanske mest enastående dagboksförfattare, ägde också andelar i det Kungliga afrikanska kompaniet. Det gjorde även liberalismens gudfader John Locke, som var emot slaveriet.

Om Colestons staty bör slängas i sjön, bör vi inte bränna Pepys och Lockes böcker också?

Jag frågar, eftersom den här städaktionen oundvikligen kommer att nå Sverige. Karl XII? Gustav Vasa? Gustav III, som köpte Sankt Barthélemy i sin iver att bli kolonialherre? Är det rimligt att tillåta statyer av dem? Och Gustav II Adolf, som skövlade Europa långt innan den andre Adolf? Borde man inte jämna hela Göteborg med marken för att ge honom och hans efterföljare en näsbränna? Han grundade trots allt staden.

Jag inser att det här inte är en lätt fråga. Få missunnade östeuropéer att slita ned statyer av Stalin, Lenin och Ceaușescu. Det finns, mig veterligt, inga statyer av Hitler eller Göring kvar i Tyskland. Visst kan man dra paralleller till sydstatsgeneraler, slavhandlare och en del kolonialister. Särskilt när det förtryck de stod för dröjer kvar. Men låt oss ett ögonblick rikta vår granskande, kritiska och dömande blick mot oss själva.

Vad är det med oss? Vad är det som gör att just vi har fått historiskt städdille?

Människor har i alla tider levt med historien. Den har aldrig varit blid och rättfärdig. Men den finns där. Mångskiftande, skitig, full av nyanser och ytterligheter, dumheter och genidrag, övergrepp och hjältedåd.

Det som stör mig mest med denna brinnande iver att städa upp historien är fanatismen. Det nyanslösa. Föraktet för alla tider, utom vår egen. Det felaktiga och löjliga antagandet att vi förstår allt mycket bättre än de som kom före oss. Att vi behandlar människor som levt före oss som representanter för en underlägsen ras att förinta, eller tycka synd om.

Det är djupt osmakligt. Fortsätter vi så förtjänar vi inga statyer.

 

LÄS MER: Patrik Lundberg: Struntprat att vi inte bryr oss om hudfärg 

LÄS MER: Jesse, 26, demonstrerar för George Floyd 

LÄS MER: Johan Hakelius: Dagens unga är servila och fogliga – det oroar mig