Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Johan Hakelius

Afa-tröjan är trots allt bara en tröja

Vänsterpartiet vill stoppa höjd svensk EU-avgift.
Den omtalade kampanjbilden. Foto: Facebook

Det råder städdille.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Jag tror inte att Vänsterpartiets ombudsmän, eller kommissarier, eller vad de kallar sig nuförtiden, behövde hålla något blixtinkallat krismöte. Den där grabben med Afa-tröjan på kampanjbilden med Jonas Sjöstedt hotade knappast partiets existens.

Jo visst, Antifascistisk aktion är en våldsrörelse. Vad det betyder behöver ingen tvivla på. Sverigedemokraten Mattias Karlsson berättade i veckan utförligt om sina erfarenheter på Facebook. Säpo ser Afa som ett påtagligt hot, framförallt mot enskilda individer, precis som ”vit-maktmiljön”.

Men ni vet hur det är: nog vill vänstern ändå väl, och fascism är man ju emot, och Mattias Karlsson är ju sverigedemokrat, och Säpo kör alltid med sina kålsuparteorier …

Så, i korthet, Afa-tröjan var inget problem för Vänsterpartiet. Kopplingen till Afa är snarare en bra motvikt till att partiet trots allt leds av en vit, medelålders gubbe, som släppt fram en regering med centerpolitik.

Ja, ni förstår ju vad jag tycker. Ändå gör ni det inte. För det är trots allt bara en tröja. Sid Vicious hade ett hakkors på sin.

Från Sara Skyttedal till Alice Bah Kuhnke, med Sveriges liberala ledarskribenter klämda däremellan, haglade kraven på skamvrå och indragna bilder över Vänsterpartiet. Det skulle städas. Någonstans blev hygienväktarna så många, att jag började längta efter att själv dra på mig en sådan där tröja.

Begriper ni inte vad jag menar går det inte att förklara. En del är okänsliga för skenhelighet.

Måste vi vara så hispiga? Klarar vi inte av att se lite smuts?

Och så kom första maj. Den vanliga lilla rännilen av nazister begick ett par kyparlopp i vita skjortor, gröna slipsar och plastsköldar.

Jodå, de här typerna är ett påtagligt hot mot folk, precis som Afa. Men hur få de är vet vi varje valår. I ett par veckor. Sedan glömmer vi det igen och sätter igång att beskriva Sverige som på randen till kaos och statskupp.

Det mobiliserar vänstern. Så det är klart att Stefan Löfven, som leder en regering vars politik han inte står för, inte kunde låta bli att föreslå ett förbud mot nassarna i sitt första maj-tal.

Det ska städas.

Och i Umeå tågade Vänsterpartiet i något de kallar ”Samling vänster”, som antingen låter som något en fanjunkare skulle skrika, eller en sång av Ulf Peder Olrog (jag vet att båda referenserna är utgångna, men ni kan må bra av lite historia). I själva verket var det en blandning av trotskister, marxist-leninister och antagligen en och annan maoist. Typer med kärlek till diktatur av rätt snitt, alltså.

– Oerhört anmärkningsvärt, sade det moderata kommunalrådet och krävde städning till nästa år.

Jag säger det igen: våld är dåligt. Nazism och kommunism likaså. Men måste vi vara så hispiga? Klarar vi inte av att se lite smuts?

Dagens Nyheter intervjuade ett par killar från Syrien och Libyen som hade sett nazisterna marschera. De gillade inte nassarna, men inte heller tanken på ett nasseförbud. Seraj Ahmed förklarade:

– Jag har egna erfarenheter av regimers försök att tysta folk, det är ingen bra idé (…) Jag tycker Sverige är fantastiskt med sin yttrandefrihet. Det rör mig inte i ryggen vad de säger, så länge de inte använder våld.

Tack för det.

Ingen infödd svensk verkar längre minnas vad som stod på de där väggbonaderna: ”Hellre lite skit i hörnen än ett rent helvete.”

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!