Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Jens Liljestrand

Sommarpappan låter promillen gå före familjen

– Nu blir du full, säger den lilla flickan till sommarpappan.

Han fortsätter att hälla upp sin öl medan han vänligt förklarar att här i Danmark är det inget konstigt med att vuxna dricker något gott till lunchen.

– Om du ska ha öl ska vi ha läsk, säger flickan, van vid den sortens förhandlingar.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Det vita skummet spritter och fradgar behagligt i glaset. Solen skiner, det är en härlig julidag och sommarpappan sänker axlarna, slätar ut pannrynkan och slutar tänka på hur de dyra danska kronorna glufsar i sig reskassan.

Sommarpappan är en skötsam och rejäl typ. September till maj är det kranvatten och automatkaffe som gäller i veckorna och något pliktskyldigt glas boxvin till helgen.

 

LÄS ÄVEN: Varje jämförelse med Orwells "1984" är banal 

 

Men semestern blir liksom inte semester utan det där extra. Att hoppa groda runt majstången utan några snapsar i kroppen vore som att äta pizza på julafton. Att bada bastu i skärgården utan en hink kalla öl guppande intill bryggan är en förolämpning mot såväl Bellman som Tomas Ledin. Och en glas mousserande för att hälsa gästerna välkomna är ju allmänt folkvett.

Och då befinner han sig fortfarande inom rikets gränser. Så fort sommarpappan sätter sig på planet ser han till att skapa lite feststämning, något som kan göra barnens stökande bland trånga säten och dåliga filmer lite mer uthärdligt. Sommarpappan vet nämligen att alkohol är en central del av reseupplevelsen och ett sätt att vidga sina vyer. Kalifornien är en elegant chardonnay, Spanien en sangria i tetra, Thailand en flarra ljummen Mekhong på hotellrummet.

Och nu sitter han alltså över några härliga smørrebrød på Bornholm och ett immigt ölglas, kisar mot solen och undervisar sin dotter att det givetvis är skillnad på sånadär fullisar, såna som gormar och slafsar och gräver i soptunnor, och såna som han, som bara tar ett glas vid enstaka tillfällen för att sätta lite guldkant.

Dottern undrar hur de ska komma tillbaka till stugan, nu när pappan inte får köra bil. Sommarpappan förklarar världsvant att här på Bornholm får man minsann dricka öl och köra ändå. Dottern upprepar envist det hon lärt sig i skolan, att barn kan dö av att pappor som dricker kör bil och krockar. Pappan ger upp sitt pedagogiskt svajiga försök att reda ut hur gränsen mellan livsfarligt rattfyllo och tuborgsfryntlig sommarpappa drogs vid freden i Köpenhamn 1660 och ber om notan.

 

LÄS ÄVEN: Sensationell debut om att vara vit mans slav 

 

Sommardagar och sommarveckor går. Rosévin och bubbel, ett glas rött till tv-serien, ett glas sherry till gräddtårtan, och den iskalla snapsen till den rökta ålen är ju ett krav från Socialstyrelsen. Sommarpappan är glad, harmonisk och somrig fram tills kvällen när det inte finns något att sätta guldkant på, inte ens ett någorlunda grillväder som kan motivera en whisky och en vilsenhet kommer smygande, en gråtrist meningslöshet, middagen är smaklös, sommarfeelingen skingrad och nervimpulser i hjärnan signalerar att nu skulle det sitta jäkligt fint.

Så börjar han räkna dagarna bakåt och inser att halva barnens sommarlov har gått och han har varit … inte packad såklart, men kanske lite … smålullig. Skön. Avtrubbad.

Varje dag.

Sommarpappan inser att han har låtit promillen bli viktigare än familjen. Kanske är det då jag rycker till, blinkar yrvaket, häller upp ett stort glas vatten och säger åt honom att nu räcker det. Nu tar vi en rejäl paus.

Och funderar över vad vi flyr ifrån.