Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Jens Liljestrand

Nu, i pestens tid, tänker jag bara: Förbjud skiten

Låt oss hjälpa dem att komma loss ur sitt livsfarliga beroende, skriver Jens Liljestrand.Foto: JESSICA GOW/TT / TT NYHETSBYRÅN

Sen mina tonår på tidigt 1990-tal har jag varit en sån där som röker ”ibland”. Periodvis två-tre cigg dagligen, i takt med införandet av rökförbud på barer och restauranger mer sällan, numera bara några gånger per år, efter lite för många glas, för att hålla kompisen sällskap eller huttrande på nån balkong där jag känt mig så socialt otrygg att jag behövt känna ciggen mellan fingrarna, domnandet i hjärnan, sticket i lungorna.

Nu, i pestens tid, tänker jag bara: Förbjud skiten.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

”Förbud” tänker du nu, ”nä nu skojar han, det är väl ändå att ta i?”

Låt mig då påminna om två saker. Det ena är det självklara sambandet mellan rökning och alla sorters lungsjukdomar, vilket gör att rökare per definition är en riskgrupp för covid-19. Forskningen på området är ännu i startgroparna, men i en debattartikel i Läkartidningen refereras en färsk studie som visar att risken för kinesiska patienter med covid-19-associerad lunginflammation att drabbas av sjukdomsprogression och/eller död var 14 (fjorton) gånger högre bland rökare och ex-rökare än för icke rökare, därmed också den starkaste riskfaktorn. Att fler män än kvinnor röker är sannolikt också orsaken till att pandemin skördar så många fler manliga dödsoffer.

Det andra är den till synes outtömliga viljan att ställa om och anpassa samhället för att så få som möjligt ska bli allvarligt sjuka i covid-19. Massarbetslöshet, företagare som på några veckor förlorar sina livsverk, en ungdomsgeneration som får sin utbildning satt på undantag, en yrkeskår inom vård och omsorg som dagligen riskerar liv och hälsa, inställda semestrar, bröllop, studentfester, en hel existens satt i karantän – inget pris tycks för högt.

Om vi nu alltså kan göra allt detta för att rädda liv, är det då otänkbart att avskaffa en illaluktande, dyr och idiotisk ovana som dels gör konsumenterna till lätta offer för covid-19, dels gör att de tar vårdresurser och intensivvårdsplatser för alla de som tillhör riskgrupper av andra orsaker?

”Förmynderi”, ropar kanske någon. ”Sossesverige!”

Jo, tobakslobbyn och de coola rökrutekidsen i opinionen, från höger till vänster, lär skrika som stuckna grisar. Det har de gjort vid varje nytt rökförbud, varje skattehöjning, varje krav på att paketen måste prydas med varningstexter och äckliga bilder. Ändå känner allmänheten till ganska lite om de fullkomligen groteska övergrepp som tobaksindustrin bär ansvar för runtom i världen. Bara i Malawi beräknas 78 000 barn arbeta på tobaksfälten. Vi pratar nu om femåringar som genom exponering via huden utsätts för nikotin motsvarande 50 cigaretter om dagen. Tänk på det nästa gång du tänder en cigg för att känna dig sexig.

(Det här utrymmet medger inte att jag går närmare in på tobaksodlingens bidrag till trafficking, slavarbete, skogsskövling, förgiftade vattendrag, klimatkatastrofer och nedskräpning i form av fimpar, en miljard om året bara i Sverige, motsvarande 108 ton plast i vår natur, men ni fattar kanske vad jag är ute efter.)

Okej, men hjälper det verkligen att sluta röka nu? Jadå, den goda nyheten är att blodcirkulation och lungkapacitet stärks efter bara några veckors rökstopp. Ur folkhälsosynpunkt skulle ett nationellt rökstopp alltså göra oss bättre rustade inför den storm som är i antågande.

Det här inser naturligtvis rökarna själva, det är därför som samtalen till Sluta röka-linjen har ökat dramatiskt. Även i normala fall vill tre av fyra rökare sluta. Nu, när de vet vad som kommer, kämpar de alla för sina liv.

Så låt oss hjälpa dem att komma loss ur sitt livsfarliga beroende. Hänvisa till det nationella nödläget, pliktkänslan, folkvettet. Inga fler skatter, åldersgränser, varningsetiketter. Inga rekommendationer från statsepidemiologer. Det är dags att gå hela vägen och förbjuda all cigarettförsäljning i Sverige.

Som Stefan Löfven högtidligt uttryckte det: ”Den stunden är nu. Den dagen är här.”

Förbjud skiten.