Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Jens Liljestrand

Naivt att tro att M vill göra sig av med skränfockarna

Det borgerliga samvetet är ett sötsug som vill moffa i muslimska busschaufförer och smaska på kolfibret i Gretas segelbåt, skriver Jens Liljestrand. Foto: ANDY RAIN / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN
Det är naivt att tro att Moderaterna på något sätt skulle vilja ”göra sig av med” skränfockarna, skriver Jens Liljestrand. Foto: LISA MATTISSON

I en högerpopulistisk satirteckning – sådana som jag allt oftare ser spridas i mitt Facebook-flöde – blir en rullstolsburen pojke avkastad från en roddbåt.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

I sin pratbubbla förklarar den känslokalla byråkraten, hon som alltså tvingar den stackars grabben av båten och ner i havet: ”Du måste tyvärr lämna båten. Du är för tung.”  

Ombord på båten ligger stora säckar märkta med orden GENUS, MIGRATION, KULTUR, PUBLIC SERVICE och ENSAMKOMMANDE.

Budskapet är tydligt nog. På grund av utgifter för allt som numera räknas till ”vänsterpolitik”, det vill säga kultur, medier, genuspolitik och invandring, måste utsatta grupper offras.

Jag vet inte vad som fascinerar mig mest. Jo, visst är det spännande att det finns vuxna människor i Sverige som tror att en lömsk PK-maffia slukar de pengar som annars skulle ha gått till funktionshindrade barn. Men under detta finns något annat, något som saknar en term och som jag härmed döper till ”det borgerliga samvetet”.

Det borgerliga samvetet är, precis som det låter, en variant av dåligt samvete och bygger på en gryende insikt om att många utsatta grupper far illa i dagens Sverige. Det borgerliga samvetet har dock den lilla egenheten att det, till skillnad från vanligt dåligt samvete, inte riktas mot orsaken till detta missförhållande, det vill säga den politik som har urholkat välfärden, utan i stället mot sånt som dagens borgerlighet ogillar, det vill säga genusflum, kultur och invandring.

I en krönika i Aftonbladet nyligen ondgjorde sig Jan Guillou över att runt halva väljarkåren röstar höger, trots att högerpolitiken gynnar den rika minoritetens plånböcker. Denna analys, att den breda arbetar- och medelklassen i Sverige av obegripliga skäl ideligen röstar stick i stäv mot sina ekonomiska intressen, är med förlov sagt tämligen plaskdammsgrund.

Mer korrekt är att vi under de senaste 30 åren har sett en högervridning bort från blandekonomin. Svenskarna har helt enkelt, hur gåtfullt detta än kan te sig för Guillou, valt ett samhällsskick som ligger lite närmare länderna i Västeuropa och lite längre från DDR. Därmed har de frossat i en jättebuffé av skattereformer, avregleringar, privatiseringar, liberaliseringar och en massa annat som de flesta svenskar var svältfödda på efter att ha sondmatats med den gråa geggan i sosseriets matbespisning i hela sitt liv.

Problemet är att varje måltid har ett slut. Och under Reinfeldtåren nåddes en nivå där varje ny puddingpastej – ytterligare en sänkt skatt, ett privatiserat sjukhus, en RUT-städerska, en thailandsresa – smakade sämre än den förra. Och hungern efter växande klyftor och urholkad välfärd började mättas och ersättas med den där olustiga, dästa, pruttmagade känslan som vi alltså kallar för det borgerliga samvetet.

Därför är det så naivt att tro att Moderaterna på något sätt skulle vilja ”göra sig av med” de skränfockar – påhejade av såväl den digitala pöbeln som taltrattarna på diverse blåbruna ledarsidor – som ägnar sin skattebetalda arbetstid åt att vältra sig i rasistisk propaganda, håna medieprofiler, sprida ryssfinansierad dynga, fjäska för autokrater i Ungern och Polen eller med en till perversion gränsande besatthet förfölja Greta Thunberg.

För hallå, vad är annars moderat politik i dag? Avskaffad LAS? Betyg i årskurs tre? Slopade pappamånader så att radhusfarsorna ska slippa ta hand om sina telningar? Mera kärnkraft?

Fröken, kan vi be om notan?

Det borgerliga samvetet är ett sötsug som vill moffa i muslimska busschaufförer och smaska på kolfibret i Gretas segelbåt. Att sen invandringen till Sverige är den lägsta på sex år eller att juli 2019 var den varmaste månad som någonsin har uppmätts på den här planeten, är av underordnad betydelse.