Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Jens Liljestrand

Kära dotter, 2019 var vi lyckliga – trots allt

Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson. Foto: FREDRIK WENNERLUND / STELLA PICTURES
Foto: J.J GUILLEN / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN
Greta Thunberg.

Kära dotter,

det var din första jul och det vi kommer minnas bäst, många år framöver, är hur du började kräkas helgen innan jul och sedan smittade i tur och ordning din mamma, din syster, din farmor och din mormor med vinterkräksjukan.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Du var nio månader och tio dagar och vädret i Stockholm julen 2019 var gråtrist med en obeveklig självklarhet som ingen längre orkade nämna. Klimatoron som hade präglat 2010-talet tycktes äntligen, under decenniets sista veckor, växla upp till fullskalig panik. I Australien, där dina kusiner bodde, brann en yta stor som Belgien. I Kalifornien, där din farfars syster bodde, var de norra skogarna på väg att bli obeboeliga. I Kenya, där din farmors bror bodde, hade snäckorna slutat sköljas upp på stranden. 

Allt det som vetenskapsmännen i generationer hade sagt skulle hända hände.

Ändå var vi lyckliga. Visst saknade vi snön, men vi hade vår enorma rikedom, vi hade mer mat än vi någonsin orkade äta, vi hade varma och bekväma hus med vackra saker i, vi hade teknikprylarna som kunde ge oss sagolik underhållning under dygnets alla sekunder, vi hade trots allt varandra.

Trots allt. Jag kände den rödvitrandiga Polarn & Pyret-pyjamasens varma lenhet under mina fingrar och dansade med dig till Peter Jöbacks ”Jag kommer hem igen till jul” och tänkte att just där fanns den största förändring som 2010-talet inneburit. Skiftet från ”hoppas att” till ”trots allt”.

Några exempel: 2009 tänkte jag ”Hoppas att Sverigedemokraterna inte kommer in i riksdagen.

2019 tänkte jag: ”Trots allt är Jimmie Åkesson inte statsminister än.”

2009: ”Hoppas att det kan bli någon ordning på Mellanöstern.”

2019: ”Trots allt har det inte varit så mycket islamistisk terror på sistone.”

2009: ”Hoppas att Obama kan göra USA till en fungerande demokrati med en rimlig levnadsstandard.”

2019: ”Trots allt är Trump borta 2024.”

Du kröp mellan julgranen och köket, jag penslade mina revbensspjäll och rörde ihop min rödbetssallad och hörde din storasyster kräkas i badrummet, sen var det ostron och champagne men jag tänkte att trots allt var jag inte illamående än, kanske skulle jag hinna med skinkan och nubben.

Trots allt var vi ändå tillsammans och jag kände glädje över att din aptit var på väg tillbaka, gladdes åt varje sked risgrynsgröt jag trots allt fick dig att svälja, varje bit lussebulle du förnöjt knaprade med din enda tand. Magsjukan spred sig obevekligt över osten och rödkålssalladen, laxen och viltköttbullarna. Jag svepte en Fernet och låtsades att den kväljande känslan bara var ångest för 2020-talet.

Men trots allt levde vi i lycka, i rikedom, i trygghet, vi var inte på flykt, vi var inte ensamma, inte fattiga, det fanns sjukhus och skolor, poliser och brandmän, landet som dina förfäder och förmödrar hade byggt upp fanns fortfarande kvar, liksom alla de rättigheter som gjorde dig till en av de friaste flickor som någonsin levat på jorden.

Jag skickade efter en Uber som hämtade de sjuka så att de trots allt fick fira med de friska, Muhammed körde dem trots allt tvärs igenom förorten för 196 kronor, och trots Sölvesborgifieringen av Sverige visade SVT fortfarande ”Karl-Bertil Jonssons julafton”.

Julen 2019 levde vi trots allt i den bästa av världar. Vi hade aldrig varit rikare. Vi hade aldrig haft så mycket att förlora. Vi hade aldrig mött ett nytt decennium med en sådan orolig känsla i magen.

Din mormor tog en mandelmussla och en kopp kaffe. Det fick bära eller brista, det finns värre saker än att spy på julaftonskvällen.

När tomten kom sov du ute i din vagn. Det gör inget. Du hade redan allt du behövde.

Det hade jag också.

Vinterkräksjukan, julen 2019, din första jul. Trots allt ska jag aldrig glömma den.