Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Jens Liljestrand

Här är mitt råd till alla dessa stackars incels

Hanif Bali (M).Foto: ANNA-KARIN NILSSON
Annika Strandhäll.Foto: HENRIK MONTGOMERY/TT / TT NYHETSBYRÅN

”Inget får mej tror jag så väl till mods som att få en kvinna att skratta.”

Så skriver Ulf Lundell i sin senaste dagbok, ”Vardagar 2”.

När jag först läste det hajade jag till, för så är det ju, en svindlande vacker beskrivning av något jag alltid känt.

Men på sistone har jag tänkt efter och insett hur sorgligt det är. Att bekräftelsen från kvinnan, triumfen när man tänt den där gnistan, kastar en skugga över allt annat.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Det pågår en spretig debatt om manlig ensamhet, kärlekslängtan och så kallade ”incels” efter en både hyllad och utskälld text av GP:s kulturchef Björn Werner.

Debatten har fått politiska dimensioner efter att en moderat riksdagsman, tidigare suppleant i arbetsmarknadsutskottet, numera skatteavlönat twittertroll på heltid, deklarerade att problemet består i att ”kvinnor vill inte ha sex i lika stor utsträckning som män”. Detta yttrande hånades i sin tur av en tidigare S-minister och så var cirkusen igång.

I debatten låter det som att det skulle vara en ny företeelse att män vrakas av kvinnor, en plötslig obalans i samhället som förklarar brexit, Trump, IS och all världens ondska. Men i själva verket har en stor del av den manliga befolkningen, liksom den kvinnliga, historiskt varit ensam.

Männen har varit soldater eller sjömän, arbetat i gruvorna eller i skogen, varit munkar eller präster, slitit ont som slavar, trälar eller drängar. DNA-forskningen visar att vår arvsmassa stammar från en relativt liten del av de män som har levat på jorden. De övriga har helt enkelt inte fått fortplanta sig, eller så har deras avkomma av olika skäl inte överlevt.

I vår upplysta tid har samhället förbättrats så pass mycket att tvåsamhet och familjeliv är en ekonomisk och social möjlighet för alla. Även den man som har lägst status i hierarkin har rätt till ett existensminimum som gör att han, till skillnad från i forna tider, har mat, tak över huvudet och säng, därmed också en chans att föröka sig och dessutom lita på att hans barn tas om hand.

Det är naturligtvis fantastiskt – haken är bara att samma progressiva utveckling har medfört att kvinnor inte längre är mäns egendom. Jämlikheten mellan könen innebär att jämlikheten mellan samhällsklasserna inte är till någon nytta för lågstatusmännen på begärsmarknaden. I stället för att vakta getter eller se livet rinna i väg i en kolmila sitter de framför en Jordan B. Peterson-video på Youtube.

Lösningen på allt detta är förstås inte att ”återvända” till någon bisarr fantasi om hur det var ”förr”, eller att kvinnor av ren barmhärtighet ska börja ligga med män som inte attraherar dem för att stoppa terrorn och hålla SD under 20 procent.

Lösningen består i att män slutar vara så fixerade vid kvinnor och gör det som kvinnor sedan länge har gjort: Accepterar ensamheten, slutar se sex och relationer som en rättighet och ägnar sig åt andra intressen i livet.

Själv kan jag uppriktigt ångra all den tid jag lagt på att få kvinnor intresserade av mig, all ångest och självförakt, timmarna vid telefonen, väntan på dejten som aldrig dök upp, middagarna och presenterna jag egentligen inte hade råd med, ölen jag inte ville ha men ändå beställde för att få sitta kvar en stund i hennes närhet.

Det fanns ju så mycket annat. Jag hade kunnat lära mig ett språk, läst filosofi, kommit i gång med att spela tennis, skaffat fler nära manliga vänner, kanske rentav skaffat några kvinnliga vänner som hade kunnat lära mig ett och annat.

Så det är väl, i största enkelhet, mitt råd till dessa stackars incels. Stäng av nätporren, radera tinderappen och bestäm dig för vad du vill göra med all din energi. Sluta förverkliga dig genom dina relationer till kvinnor, sluta identifiera dig genom hennes värderande blick.

Hennes skratt är trots allt bara ett skratt bland andra.