Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Jens Liljestrand

Hans död sätter fingret på en djup orättvisa

Läkaren Staffan Bergström gav råd om preparatet till Björn Natthiko Lindeblad.
Björn Natthiko Lindeblad gick bort 17 januari i år efter själv ha valt att avsluta sitt liv.
Foto: Thomas Karlsson/DN/TT / TT NYHETSBYRÅN
Läkaren Staffan Bergström hjälpte Björn Natthiko Lindeblad att arrangera sin död.
Foto: PRIVAT/TT / TT NYHETSBYRÅN

Som ung fantiserade Björn Natthiko Lindeblad om att dö utan smärta. I en intervju med SVT:s Anne Lundberg berättar han om hur han ville fly från ålderdomens skröplighet, dra på sig ett par jeans och köra motorcykel över ett stup.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Tanken, trots att Natthiko själv avfärdar den som ”pubertal”, är nog egentligen ganska allmänmänsklig. Den moderna människan, särskilt i den sekulariserade västvärlden, föreställer sig gärna att det är en rättighet att dö med värdighet, utan lidande, och efter egna villkor. Detta avspeglar sig också i opinionen, där en undersökning av Novus visar att åtta av tio svenskar är mer eller mindre positiva till frivillig dödshjälp ”när allt hopp är ute”. Knappt varannan svensk vill se en parlamentarisk utredning i frågan.

Efter veckans nyhet om att författaren och föreläsaren Björn Natthiko Lindeblad valt att dö genom att dricka en smoothie innehållande ett preparat som avslutade hans liv, har också kontroversen varit märkligt frånvarande. I sociala medier syns ingen som helst upprördhet eller kritik mot handlingen, eller mot den läkare som var närvarande i rummet och övervakade förloppet. Tvärtom möts Lindeblads val av en enorm respekt, sympati och värme.

Det är på rak arm svårt att nämna någon annan samhällsfråga av betydelse där lagstiftningen är så långt borta från det allmänna rättsmedvetandet.

Jag talar med Staffan Bergström, den 79-årige läkare som hjälpte Lindeblad att arrangera sin död och på distans gav anvisningar till den anonyma kollega som blandade till den dödliga fruktsmoothien (för transparensens skull ska nämnas att jag känner Bergström, sedan lång tid engagerad i frågan, privat). Han bekräftar att det har skett en glidning i attityderna hos det svenska folket i frågan, på samma sätt som i många jämförbara länder.

– Det vi ser internationellt är en avtabuisering, förklarar han. 

– I Nederländerna får fyra-fem procent av dem som avlider dödshjälp, där är det numera en självklar del av vården, ett ingrepp som utförs av privatpraktiker. Men i Sverige ses det fortfarande som något spektakulärt, det blir tv-intervjuer och uppståndelse när en läkare hjälper en patient att dö.

Men Björn Natthiko Lindeblads död sätter också fingret på det djupt orättvisa i dagens situation. Medan rika svenskar har råd att lägga en kvarts miljon på att översätta sin journal till engelska och resa ner tillsammans med anhöriga till organisationen Dignitas i Schweiz, är personer utan pengar utlämnade åt sitt lidande – såvida de inte har kontakt med en läkare som är villig att riskera att bli av med sin läkarlegitimation, vilket är liktydigt med yrkesförbud.

Dödshjälp i Sverige tycks vara på väg att hamna i samma position som aborträtten i USA, fast från andra hållet. I många amerikanska delstater är aborten i praktiken kriminaliserad, vilket innebär att medelklassens kvinnor kan åka till grannstaten och göra ingreppet medan resurssvaga kvinnor får acceptera sitt öde – eller hänvisas till ljusskygg verksamhet . 

– Jag hörde om ett fall där en man hjälpte sin ME-sjuka hustru att dö genom att ge henne en högdoserad morfinspruta, berättar Bergström. 

– Han blev dömd till fängelse för medhjälp till dråp. Det är ett diskriminerande system i dag, ett skamligt lidande i den palliativa vården som alltför många tvingas utstå. Vi måste komma bort från det här griseriet.

Det smärtfria avskedet kan inte vara ett privilegium förbehållet rika människor, eller offentliga personer med förmågan att kontrollera det mediala narrativet kring sin död. Björn Natthiko Lindeblad skriver i sitt sista inlägg på Instagram att den som vill se ett samhälle där alla har rätt till ett värdigt avslut måste göra sin röst hörd. Han har förstås rätt. ”Lex Natthiko” borde vara en livsviktig fråga valåret 2022.

Jens Liljestrand är författare och medarbetare på Expressens kultursida.

”Kämpade kroppen är borta, men Björn är kvar”

Så minns Navid Modiri sin kollega och vän Björn Natthiko Lindeblad.