Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Jenny Strömstedt

Varför ses en äldre kvinna som tar plats alltid som tant Strul?

Ända sedan tiden i tant Strul har Kajsa Grytt varit en kvinna som aldrig bett om ursäkt för sin existens. Nu, när hon är lite äldre, möts hon av så mycket hat att hon inte orkar genomföra sin turné. Foto: Emmalisa Pauly

I kväll sänds sista avsnittet av TV4:s "Så mycket bättre". För att kräma fram ett avsnitt till får artisterna numera bjuda in en av kompisarna till en duett som avslutande program.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

MILJARdär har ni de bästa tipsen, riksdagspolitiker!

Sir Richard Branson flög in till Sverige i veckan för att medverka i två affärs-seminarier och jag fick lov att sitta med honom två timmar på en scen och ställa frågor. Om jag skamlöst sammanfattar hans budskap till alla som vill bli multimiljonärer och lyckliga, vilket borde vara några stycken, så lyder det ungefär så här: Gör affär av dina frustrationer. Var snäll. Var god. Ha roligt. Glöm inte bort att gå ut och kröka med dina anställda. Samtliga råd kan även komma förvirrade riksdagspartier till godo.

Extra valet extra galet

Nu laddar inte bara partierna utan även journalisterna om inför extravalet den 22 mars. Förvirringen är dock stor inför upptakten. Är det inte lite väl kallt i Almedalen i januari? Kommer Prime att servera glögg fastän det är efter jul och hur ska Expressens Niklas Svensson kunna utse bäst klädda när alla vandrar runt som Michelingubbar i Östersjö-mörkret? Ur led är valtiden.

Så hålls modet under armarna

Ur led är även den gamla hederliga armhålan. Förr kunde man alltid få i gång en livad middagsdiskussion om huruvida en orakad armhåla var mer provocerande än en rakad dito. Men den tiden är förbi. På bloggsajten tumblr trendar i stället #dyedarmpit, armhålan med färgat hår. Grönt, blått, lila, ja alternativen är lika frigörande som regnbågen. Nu ser jag framemot en ny armhårschock i vinterns upplaga av Mello.

En halvblarig lunch till, en helblarig middag till, minnen från säsongen som gick och ett tårdrypande avsked som nog i verkligheten var en lättnad över att äntligen få sova ut och ta en vit vecka. Samt en dröm om det stora katjinget i kassan, eller i vilket fall en lagom lång turnérunda i mellansvenska städer med fler än 200 betalande gäster.

Kajsa Grytt, punkikonen från tant Strul, hade planerat det just så.

Men i veckan ställde hon in sin kommande turné. Inte på grund av regn eller en drottninglik magsjuka. Hon orkade inte på grund av hat.

Det är så märkligt det här hatet. Vad är det som framkallar de verbala spyorna och illamåendet?

Jag närstuderar ett program med Grytt och försöker känna vad de som hatar känner. Är det kläderna? Rynkorna? Den punksvajiga rösten? I så fall skulle en sån som Mick Jagger ha avlidit i en kulspruteattack från allmänheten för 30 år sedan.

Är det den avsomnade karriären? Det pinsamma i att ställa sig i någons vardagsrum när allt borde vara över? I så fall skulle Mick Jagger även ha hunnit ruttna i sin grav efter den eventuella kulspruteattacken.

Är det enbart åldern?

I så fall hade man fått använda kol-14 metoden för att spåra Mick Jaggers lämningar.

Grytt uttrycker sig inte värre än någon annan, går inte annorlunda än någon annan och andas inte annorlunda än någon annan, vad jag kan se.

Den enda faktor som jag i min enfald urskiljer som annorlunda mot alla andra återupplivade popstjärnor är åldern i kombination med den faktor som vanligtvis kallas "oförklarlig", särskilt när det handlar om löneskillnader. Det vill säga den faktor som kan urskiljas i sorglig ensamhet när alla andra parametrar är bortrensade, och som mycket tydligt är kopplad till om man har snopp eller snippa.

Fortfarande år 2014 är kvinnor i övre medelåldern, de som inte har lust att ödmjukt ställa sig i en mörk garderob iklädd en kort praktiskt frisyr och foträta skor, tydligen oerhört provocerande.

Förhatliga till och med.

För ett par veckor sedan fick Malou von Sivers Lukas Bonniers stora journalistpris. Det är ett jättefint pris och väldigt många blev jättearga. En del av upprördheten handlade om att vi är vana att de grävande cowboyjournalisterna är de enda som är värda att prisa, medan andra argument helt klart kan kategoriseras som "oförklarliga" i bemärkelsen kopplade till kön.

Malou von Sivers har likt Kajsa Grytt aldrig bett om ursäkt för sin existens. Hon har inga svårigheter att tala om sina egna förmågor, som är många och eftersträvansvärda. Hon har inga problem med vare sig urringningar, ärmlöst eller att sätta chefer på plats. Saker som traditionellt inte passar sig efter 45.

Förresten är hon sin egen chef.

Det är som om yngre fertila kvinnor accepteras i alla möjliga, till och med jättearga, uppenbarelser utan att väcka hat för att de uppfattas som underordnade och möjliga att låsa in i moderskapet eller i rollen som nedläggningsbart sexobjekt. Men när de sedan tappar sin fertilitet och vägrar bli genomskinliga ickeväsen är det inte lika charmigt längre.

Det blir farligt. Hur ska man nu kunna komma åt dem?

Madeleine Albright uttryckte en gång att vi aldrig kommer att nå sann jämställdhet förrän det finns lika många inkompetenta kvinnor som inkompetenta män på ledande positioner. Jag säger att vi aldrig kommer nå sann jämställdhet förrän vi har lika många självsäkra tanter i rutan som gubbar som aldrig någonsin funderat över att ställa in en turné.