Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Jenny Strömstedt

Våra nyanlända vänner kommer att ses som möjligheter

Det är annandag och jag vet inte med er men jag är lite trött. Utarbetad kanske, samt trind av flott och gräddstinna sockerkolor.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Jenny Strömstedt om...

Nu slipper ni i alla fall googla detta

Dansen kring granen är över, vintersolståndet har passerat och rubriken "så stor är en normal penis" är den tredje mest klickade på Sveriges Televisions Vetenskapens världs hemsida i år. Varför man ska utse en normalitet när allt sägs vara normalt övergår mitt förstånd. 9,16 centimeter i vilande tillstånd var i vilket fall resultatet så ni slipper ställa frågan på Google: "Hur lång är..." Tänkte att den redan var upptagen.

Vad blir nästa års fulklapp?

Jag vet inte hur många som verkligen fick en robotdammsugare i julklapp, men aldrig tidigare har titeln varit omgiven av så mycket badwill som julen då 30 miljoner människor befinner sig på flykt. De givmilda svenskarna har förvisso julshoppat som vanligt men också köpt getter och vaccinationer för att hjälpa de som har det sämre ställt. Nästa år kan utnämningen komma att byta namn till årets fulklapp.

Spar Fredrik på sina chotletter?

Fredrik Lindström, Sveriges överdomare i språk och geografi i bland annat tv-programmet På spåret, har slutligen satt tänderna i uttalet av ordet kex. Göteborgarna har rätt slår han fast. Det heter med fonetisk skrift chex. Då undrar jag om han också charvar sig en bit fårfiol så här på annandagen, eller om han spar chotletterna tills det chommer gäster. Jaja, vad vet jag. God fortsättning allesammans!

Förväntningarna inför julen var ungefär lika låga som Socialdemokraternas opinionssiffror på grund av det man i skilsmässovärlden kallar varannanjul. Med andra ord, barnen firar hos sina andra föräldrar och själv tar man hundpassen på jobbet för att nästa år kunna leka familjen Ekdahl i Fanny och Alexander, inklusive allt.

Dystert kanske, men utan krav blir det också överraskande trevligt om det inte vore det där med svullenheten och tröttman som nog måste åtgärdas.

Nyårslöftena om hälsa och förändring börjar ringa i öronen redan vid midnattsmässan numera, möjligen hänger det ihop med att mellandagsrean tjuvstartar ungefär samtidigt. Jag längtar efter en blank sida, ja vad som helst som raderar minnet av frosseri och utmattning.

Behovet av befrielse från gamla synder är så stark att jag är redo att när som helst dra ur sladden för en japansk omstart så att displayen blinkar behagligt noll.


Ändå står jag där i kön på Hennes och Mauritz och tänker att jag att ska ha ett köpfritt år som författaren Helena von Zweigbergk berättat i nån intervju att hon brukar ha, för att raskt spendera tusenlappar i ett smärtfritt kortdrag. Jag hittar mig själv på golvet i ett misslyckat försök att ens komma i närheten av att dra upp dragkedjan i de svarta, mycket stiliga, men smala mockabyxorna medan jag mumsar vidare på de tryfferade mozartkulorna som ligger överblivna i dignande drivor.

I den politiska debatten är integrationen 2016 års stora utmaning och samtidigt eldar etablissemanget på idén att de vi ska integreras, alltså förenas, med är ett läskigt hot mot ekonomi, välfärd och PISA-resultat samt att flera av dem måste omfördelas till andra EU-länder.

Samtliga resonemang går lika dåligt ihop som ett i panik nedtecknat citat från en livsstilsguru på tv: "Avsätt mer tid till mellanrummen" och min redan ihopkletade kalender för nästa år.


Jag föreställer mig att vi alla kunde dra ur sladden och nollställa. Bort med gamla mögliga föreställningar och förväntningar och in med ett 2016 utan självkonstruerade målkonflikter.

Det räcker att glaset inte längre är halvtomt utan halvfullt!

I ett slag kommer våra nyanlända vänner från krigshärdar att ses som möjligheter till tillväxt och kunskap.

Välbeställda människor från till exempel Djursholm kommer att inse att de inte behöver resa för att träffa människor med andra levnadsförhållanden, som svar på årets mest världsfrånvända citat från Danderyds kommunalråd Olle Reichenberg:

– Historiskt sett har det kanske inte varit mängder med flyktingar i Djursholm, men man ska komma ihåg att djursholmarna är ett resande folk. De är vana att träffa människor från andra kulturer, sa han i höstas till Svensk Dagbladet.


Utmaningarna kvarstår självklart men vilken elitidrottsman som helst skulle föreslå att man antar dem med en positiv utgångspunkt i stället för tvärtom. Annars blir det att motivera sig i uppförsbackarna och hela vägen in i mål.

Sladden ur alltså.

På ett mer personligt plan tänker jag ge bort mockabyxorna, eller köpa en storlek större, för som min vän plastikkirurgen sa när Let's dance-äventyret sugit hullet ur mig i våras med ett något förgrämt resultat: "Kvinnor över 40 ska inte gå ner i vikt. Ni får fettsuga er om ni känner att ni måste". Det är det ingen som borde känna.

Vad gäller den kvarstående tröttheten är det väl egentligen inte svårare än att gå och lägga sig lite tidigare, antar jag. Sluta gnälla helt enkelt.

I morgon är alltid en annan dag.