Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Jenny Strömstedt

Tjatdrickandet – ett ritualiserat socialt tvång

”Där tjatsex har förpassats till den unkna eran som föregick Metoo-rörelsen, är tjatdricka fortfarande ett ritualiserat socialt tvång”, skriver Jenny Strömstedt.Foto: ROBBAN ANDERSSON

Semestertiderna är över och sommaralkoholismen är i bästa fall botad och ersatt av ett mer återhållsamt intag av bittersliskig aperol och rosévin som egentligen inte är särskilt gott men som har en festlig somrig färg.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Kroppen skriker efter vatten på bordet, nystart på gymmet och en allmän ordning och reda. Ändå sitter man där på kickoffen, på födelsedagskalaset, på middagen som någon förberett med omsorg och förväntningar och förmår inte säga nej. 

Nej tack. Två små skit-ord, så självklara och så svåra. 

Men där tjatsex har förpassats till den unkna eran som föregick Metoo-rörelsen, är tjatdricka fortfarande ett ritualiserat socialt tvång. Äsch, ett glas bubbel hinner försvinna till du ska hem, du kan ställa bilen jag kör in den i morgon, taxi kostar bara 260 kronor, jag häller upp lite, man måste unna sig så här i början på terminen när allt rivstartar, är du sjuk, kanske gravid, den där magen ser lite rund ut, var inte så tråkig!

Det är aldrig någon som vågar säga att man är tråkig. Det finns alltid alkoholfria alternativ. Men är det inte trist, så säg, att inte dricka på en fest som någon ansträngt sig så för att ordna?

Statistiken visar att vi är alldeles för många som dricker när vi egentligen inte har den minsta lust, för att inte göra någon besviken, för att passa in, för att det fortfarande är mycket enklare att ta glaset än att avstå. Hälften av alla har någon gång utsatts för övertalning att dricka mer än tänkt, enligt IQ. Hälften av alla har någon gång avstått ett socialt sammanhang för att slippa dricka.

Det var länge sedan jag orkade vara bakis.

Ibland händer det att jag inte svarar när en viss person ringer eftersom varje möte oundvikligen innebär att vi ses på krogen och dricker ett glas, som blir ett till och sen är det ingen som är direkt full men jag vet att jag kommer att vakna 0330 på morgonen och plågas av törst och kemiskt ångest över allt som nog är fel och borde ordnas och sen är dagen efter förstörd. 

Då är det lättare att inte träffas alls. 

Det var länge sedan jag orkade vara bakis. Det var länge sedan jag övergav min yngre jagsvaga person vars vilja växte i skogen och numera har jag inga som helst problem med att sätta mina egna gränser, utom när det kommer till alkohol.

Jag måste gömma mig bakom något för att kunna säga nej. Det är bilen, en tidig jobbmorgon, fejkad huvudvärk eller ett diffust hummande om barn som eventuellt kommer att behöva hämtas i andra änden av stan efter midnatt. 

Peter, 56, följer med på efterfest med jobbet och tackar artigt nej till vodka, flera gånger. Efter att ett gäng fulla likaledes medelålders kolleger skrikit att han är tråkig drar han två järn, mår omedelbart dåligt och måste gå hem.

Clara, 23, orkar inte med att alla ska tro att hon är gravid och dricker vin fast hon inte är sugen. 

Helene, 46, ser inte fram emot kompisens stora födelsedagskalas eftersom värdparet vanligtvis hetsar gästerna att kollektivt sänka shotsbrickor mellan rätterna.

Sven, 45, har dåligt samvete när han tar bilen till träffen med gamla polaren, som i sin tur omedelbart ber om ursäkt för att han inte kan dricka i kväll.

Det är lättare att hålla sig nykter på ett kalas hos en avlägsen nybekant än hos en vän som det är viktigt att vårda.

Alkohol är fortfarande en del av den sociala insatsen som värderar relationen. Det är därmed lättare att hålla sig nykter på ett kalas hos en avlägsen nybekant än hos en vän som det är viktigt att vårda. Det är svårare att inte dricka på en av länge emotsedd tillställning som förväntas sluta på dansgolvet långt in på nattkröken, än vid en snabbt sammankallad hämtpizzakväll med grannen.

Det är också svårare att ha roligt på en fest nykter när alla andra är fulla. Då är det lättare att gå hem, men den som går hem för tidigt har också satt ett värde på gemenskapen. Den var helt enkelt inte tillräckligt underhållande. 

I veckan leveredes siffror om sommarens rekordökning av försäljning av alkoholfri öl.  Det säger något viktigt om vårt behov av att slippa bli ifrågasatta med ett tomt glas i handen, och om viljan att också få festa nykter.

Redan i kväll kommer tjatdrickandet sänka delar av det svenska festfolket, och det är fortfarande långt kvar till den dagen då det är självklart, för den som vill, att låta bli.

Dyra bär

Den svaga kronan gör att vi börjar närma oss någon slags smärtgräns för vad som är rimligt att betala för sin matkasse, eller sin fika. Häromdagen erbjöds jag en liten bägare yoghurt med frusna på bär på toppen för 59 kronor. FEMTIONIOKRONOR! Jag får börja krama surmjölk ur tubsockorna.

Trump i Bachelor?

Trump vill köpa Grönland och ställer in besök hos drottningen av Danmark när han inte får det. Hans före detta pressekreterare Sean Spicer, smärtsamt underhållande porträtterad av Melissa McCarthy i Saturday night live, ska nu vara med i amerikanska Let’s dance. Fiktion och verklighet har slutat vara varandras motsats och världen är galen. Vad händer med Trump den dag han lämnar ovala rummet? Värsta pojkvänsakademin? The Bachelor? Ensam pappa söker? Allt är tydligen möjligt.

Läsvärt om alkohol

För övrigt är Rebecka Åhlunds bok om sin alkoholism, ”Jag som var så rolig att dricka vin med”, ett läsvärt exempel på hur tvingande det kan vara när en umgängeskultur är baserad på alkohol.