Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Jenny Strömstedt

Livmödrar är inte allas egendom

Nu är de där igen. De som ständigt vill gräva runt och tränga sig in mellan kvinnors ben, in i det allra mest privata med sina politiska åsikter. De som vill kontrollera kvinnor med förenklade humanistiska värderingar som om inte hela världen redan är en tvingande gynekologstol där kvinnors kön och reproduktion dagligen används för att utöva makt, för att begränsa och kontrollera. 

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Men livmödrarna kan inte vara allas egendom. Inte ens för en läkare som försöker rädda ett lagligt aborterat foster.

I Sverige i dag har alla kvinnor rätt till abort fram till och med vecka 21. Efter vecka 18 får abort endast ske med särskilt tillstånd från Socialstyrelsen, vilket inte är särskilt vanligt och oftast handlar om att fostret har svåra missbildningar. När den tjugoandra veckan inträder betraktas fostret som en egen individ och ska behandlas på samma premisser som alla andra människor som behöver sjukvård. Dessa två principer visar sig komma i konflikt med varandra när aborter sätts i gång i vecka 21, men där fostret inte föds förrän i vecka 22 och visar livstecken. En läkare på Mälarsjukhuset berättade i veckan att hon flera gånger försökt rädda livet på foster som mamman beslutat sig för att abortera, allt i enlighet med befintligt regelverk. 

Det har väckt känslor, samt abortmotståndarna till liv.

Vi har en lagstiftning som tar hänsyn till vår syn på livets okränkbarhet. 

Läkarna gör en medicinsk bedömning av den nyföddas möjligheter till överlevnad och sätter in adekvat vård därefter, eller avstår. Andra, som etikprofessor Torbjörn Tännsjö, pekar på vansinnet och det legalt trassliga i att försöka rädda livet på ett foster som först aborterats inom lagens ramar.

Men det är inte science fiction att det inom överskådlig framtid kommer vara möjligt att låta ett foster fortsätta växa i en artificiell livmoder. Vid vilken vecka är det då möjligt att tillåta abort? Med samma logik som dagens gränser är satta blir svaret aldrig. 

Med andra ord måste en aborträtt vara baserad på helt andra värden än vid vilken vecka ett barn kan överleva med medicinsk hjälp utanför livmodern. 

Den enda konstanten i sammanhanget är faktiskt denna: Kvinnans rätt till sitt livsval i en fortfarande skrämmande patriarkal värld.

Aborträtten finns till för att både hälsa, utbildning, tillväxt och fred på jorden har visat sig beroende av att kvinnor har makt över sina kroppar, och främst sina underliv. Jämställdhetsutvecklingen i världen står och stampar enligt World economic forum. Polen är det klassiska exemplet, ett land med en tidigare liberal lagstiftning som räddat även svenska kvinnor men där abort numera förbjudet. I USA har Trump dragit in all statlig finansiering av organisationer som arbetar med abortinformation, och därmed också reproduktiv hälsa. Kvinnor bär i stora delar av världen fortfarande hela eller nästan hela ansvaret för barnens överlevnad. Kvinnor utnyttjas fortfarande sexuellt och utsätts för mäns våld mot kvinnor. Kvinnor har fortfarande sämre förutsättningar att försörja både sig själva och sina barn än vad män har. Strängare abortregler har aldrig givit färre aborter, bara fler dödsfall och personliga trauman för kvinnor som inte ser någon annan utväg. 

Ingen har någonsin sagt att abortfrågan är okomplicerad. Tvärtom. Men det enda alternativet till den fria aborträtten är en genomgripande upprensning i det världsliga träsket av kvinnoförtryck. Men den kalsongen verkar inte abortmotståndarna tycka är lika aptitlig att gräva runt i. 

Naturen presenterar ett helt nytt blötdjur

En färsk upptäckt i kategorin blötdjur förtjänar en hyllning bara på grund av sitt namn: Yfrontade snigelkottar. Biologen Kennet Lundin på Naturhistoriska museet påpekar dock att man inte bör kyssa havets senaste tillskott. De bränns på läpparna ungefär som en medelstark jalapeno. Pussa aldrig en y-front, helt enkelt.

Man får slippa träningstajts

Stjärnan Jessica Almenäs har börjat träna tre veckor efter förlossningen står det i tidningen. Jag hör om flera andra nyförlösta som är lika snabba i tajtsen efter graviditeten. Det är helt sant att människan är gjord för att röra på sig och att alla måste göra det som känns bra för dem. Men man slipper också, vill jag bara påpeka. Livet är förhoppningsvis långt.


Ps. Glöm inte att äta surströmming i helgen. Det är mycket gott.