Jenny Strömstedt

"Största sveket kom från skolledningen"

Publicerad
Expressen getinglogga
Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Flickan som heter Alexandra kan inte prata för att gråten tränger sig på. "Jag blev helt förkrossad", snyftar hon. "Det är mitt hem. Lundsberg har hjälpt mig och nu måste jag säga hejdå till hela min familj. Jag vet inte vad jag ska göra nu."

Riksinternatet Lundsberg förlorade slutligen sin trovärdighet inför Skolinspektionen och stängdes, och jag förstår Alexandra. Hon har ingen aning om var hon ska ta vägen.

"Skolinspektionen har gjort 200 ungdomar hemlösa", säger en annan.

Hemlösa känns i sammanhanget först som en lätt överdrift.

Bara 17 av drygt 200 elever på Lundsberg har föräldrar boende utomlands enligt skolans egna uppgifter.

Minst 183 elever har därmed en familj i Sverige och utan att raljera över terminsavgifterna så är det tämligen solklart att det inte är de hemlösa föräldrarna utan de med minst två boenden som ser till att skicka sina barn till landets mest slutna internat.

En slutsats av den påstådda hemlösheten, av den hjärtskärande övergivenheten, är därmed att det finns en andel ungdomar på Lundsberg som har haft stora behov av att få skapa sig ett nytt hem, långt hemifrån. Upptagna föräldrar kan ha tappat orken med sin tonåring, kanske är de mer intresserade av sig själva. Skolan på hemorten har för länge sedan givit upp.

Det är dessa ungdomar som gör vuxenvärldens svek ännu värre.

Då menar jag inte att skolinspektionen fattat fel beslut grundat på klasshat som flera moderata röster vill göra gällande.

Det är de oförstående och arroganta rösterna från skolans sida som borde svida mest hos de ledsna ungdomarna. Den nu avskedade rektorn Staffan Hörnberg skriver på sin Facebooksida att han "känner stor besvikelse att det görs gällande i media att jag skulle ha varit informerad och godkänt en nollning som kallas ubåten på Lundsberg."

Det är möjligt att han inget visste. Men en pojke vittnar till skolinspektionen att skolans husfar nämnt att "sådana lekar" skulle vara vanliga i det avsedda sammanhanget och att ubåten var godkänd av skolan och känd av husfar.

Om ett tvåårigt värdegrundsarbete där försvarande föräldrar intygar att skolan "vänt på varje sten" landar i att en lek som ubåten, där ungdomarna lägger sig på rygg för att få vatten hällt i ett rör rakt ner i halsen, är ett sanktionerat beteende så måste stenarna vara lika svårrubbliga som Värmlandsskogens största jättekast.

Om ett tvåårigt värdegrundsarbete där ingen unken kränkande tradition ska ha lämnats därhän landar i att en äldre elev bränner nykomlingar på ryggen med strykjärn, så skulle jag skämmas om jag vore rektor, och uttrycka det offentligt. Jag skulle också skämmas om jag var styrelseledamot och ytterst ansvarig för verksamheten men avsade mig all skuld.

Om jag var styrelseordförande Marie Wallenberg och lustigt nog befann mig på högjakt på samma sätt som rektorn och inte förstod vikten av den annalkande katastrofen utan i stället gjorde mig oanträffbar, så skulle jag också möjligen börja fundera över några punkter. Jag skulle fundera över om kritiken som försvararna kallar för klasshat i själva verket är simpel ilska över vuxna som ger intryck av att inte fullt förstå att det finns en vetenskaplig grund till att trygghet, för alla, skapar lyckligare ungdomar. Jag skulle rannsaka mig själv och öppet erkänna att strikta hierarkier där yngre är värda mindre än äldre inte bidrar till en humanistisk livsåskådning, en sådan livsåskådning som i förlängningen skapar en bättre värld.

De förtjänar bättre. De ungdomar vars chans att få ordning på sig själva och sin skolgång är att skapa sig ett nytt hem, hemifrån.

De vuxna hade kunnat undvika sveket genom att på allvar skärskåda sin uppvisade brist på förståelse för det som är en av grundbultarna i modern pedagogik, och i läroplanen.

Jämlikhet.

Lundsberg skulle kunna ha en fantastisk framtid.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag