Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Jenny Strömstedt

Orimliga krav på att berätta i raseriet kring Josefin Nilsson

Josefin Nilsson i Melodifestivalen med Ainbusk 2008. Foto: Christian Örnberg
Ljusmanifestationen #brinnförjosefin utanför Dramaten Elverket i Stockholm. Foto: HANS SHIMODA / IBL BILDBYRÅ / IBL BILDBYRÅ

I bokhyllan Åke hemma i radhuset fanns det några böcker som var mer laddade än andra.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

De rödfärgade Kärlek 1 och 2 med litterära erotiska noveller var inte direkt undangömda men inklämda högt upp bakom en dammig utgåva av Bra böckers uppslagsverk som ingen mer skulle läsa. Jean M Auels Grottbjörnens folk innehöll några explicita sexscener som vi läste högt och skrattade rödkindat åt när ingen vuxen var hemma.

Ytterligare en bok fascinerade. Den handlade om det okända kvinnolivet, för på den här tiden var allt så mycket hemligare än nu. Boken var Vinterbarn (1978) av danskan Dea Trier Mörch och är i dag en feministisk klassiker.

Kvinnolivet, det undre, inre och yttre har genom åren varit alltings känslomässiga smärtpunkt

Berättelsen utspelar sig på en förlossningsklinik där födande kvinnor från olika samhällsskikt möts i solidaritet kring kraft och utsatthet. En blivande mamma är ensam, en annan oroar sig för att föda ett funktionsnedsatt barn, en tredje har en våldsam man. Boken gjorde det privata och mest intima politiskt. Den blev film också som recenserades av en torr men för tiden insiktsfull manlig recensent i Dagens nyheter:

”Som manlig åskådare kan jag se en förtjänst i denna inblick i kvinnliga erfarenheter och upplevelser, samtal och sorgeämnen.”

Jag kommer att tänka på dessa fiktiva vittnesmål från Rigshospitalet när jag besöker kvinnovärlden för ett smärre rutiningrepp. Kvinnolivet, det undre, inre och yttre har genom åren varit alltings känslomässiga smärtpunkt. Där har sårbarheten varit som störst. Det har utsatts för ständiga bedömningar, skammande och utnyttjande, inom vården en avklädd nakenhet och oförstående manliga läkare som tagit sig friheten att fälla omdömen och moralisera över kropp och reproduktion som om allt var ett val.

Nu möts jag enbart av kvinnor, och så mycket som jag längtar efter en jämställd värld där ingen människa begränsas, så njuter jag över lättnaden i denna enkönade vagga av kompetens, mjuk omsorg och solidaritet.

Ibland vill man inte dela sin berättelse, utan bli förstådd ändå.

Jag tänker också på det politiska i det privata när jag följer debatten om mäns våld mot kvinnor efter Josefin Nilsson-dokumentären. Frontlinjen har förflyttats framåt, män engagerar sig i det förebyggande arbetet och för varje samtal om det som sker hemma som förs i offentligheten, ökar chansen att utsatta kvinnor får den hjälp de behöver.

Ingen kan kräva av en utsatt kvinna att gå rakt in i smärtpunkten och blotta det som kanske inte ens är synligt för det egna ögat

Jag tror på evangeliet att troll spricker i solljuset, att vi sällan är ensamma och tillsammans kan söka lösningar på de mest enskilda problem. Men i raseriet kring Josefin Nilssons gärningsman har det i sociala medier uppstått ett underförstått krav på bikt. Särskilt offentliga kvinnor som varit med om övergrepp bör dela sina erfarenheter för att inte föda en patriarkal tystnadskultur. Jag läser Amelia Adamo, Ellen Bergström och Gudrun Schyman som valt att berätta ur sina liv. Deras ord hjälper utsatta och bryter ordningen. Det är viktigt.

Men ingen måste berätta sin historia.

Ingen kan kräva av en utsatt kvinna att gå rakt in i smärtpunkten och blotta det som kanske inte ens är synligt för det egna ögat. Det är en orimlig begäran, till och med efter #metoo.

Ibland vill man inte dela sin berättelse, utan bli förstådd ändå.

 

Sista omställningen

I natt klockan 0255 kommer jag att vakna, gå upp och högtidligt invänta att klockan slår 0300, eller jag menar 0400 eftersom det kan vara sista natten för sommartiden, någonsin. EU har godkänt att slopa fenomenet för länder som vill och inte mig emot.  Samtidigt, sommartiden ger en oslagbar skjuts framåt när vårkvällen i ett slag blir en hel timme längre. Ljuset! Hoppet! Njut!

 

Välfärsgnäll

Diskmaskinen har varit sönder i en vecka. Jag spekulerar i om den klappade ihop i ren bitterhet över familjens ständiga tjafs om vem som skulle plocka i och ur. Nu har vi handdiskat en vecka medan vi drömskt klappat den trasiga pjäsen. Kära diskmaskin, vi kommer hädanefter alltid att hedra ditt värde bara du ALDRIG går sönder igen. 

 

Allsvenskan

Äntligen är världens bästa fotbollsliga allsvenskan i gång. Äntligen vet jag exakt vad min man har för sig varje matchdag för resten av säsongen. Bättre än vilken geolocation app som helst. Heja AIK!

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!