Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Jenny Strömstedt

Netflix ett klimatproblem – det gör mig uppgiven

Känslan är att det inte finns något rumsrent kvar att göra utan att driva mänskligheten i fördärvet, skriver Jenny Strömstedt.Foto: Shutterstock.com
En timmes tittande på strömmad video motsvarar tydligen energiförbrukningen hos två sprillans nya kylskåp, en hel vecka. Foto: ANDY TULLIS / AP TT NYHETSBYRÅN

Vi är många som försöker, men undergången är nära och det är med all rätt som klimataktivisterna piskar upp oss småslöa i-landskonsumenter ur vår drömsömn.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Det är bara att böja sig inför radikalernas skammande, de som säger att det inte räcker att släpa sina halvhjärtat urdiskade syltburkar och droppande havremjölkstetror till återvinningen, eller att sluta äta kött. De som kräver totalt flygförbud, insektsprotein och stopp för sköljmedel även på de rivigaste frottéhanddukarna, samt det allra senaste: minskat maratontittande på serier på nätet eftersom det är skadligt för klimatet.

En timmes tittande på strömmad video motsvarar tydligen energiförbrukningen hos två sprillans nya kylskåp, en hel vecka. Inte för att jag känner så många som har två kylskåp, men desto fler bekanta bingar betydligt fler Netflix-avsnitt på raken och ”strömmad video på internet är ett växande klimatproblem”, säger Rolf Lindahl på Greenpeace i en artikel i Dagens Nyheter. 

 

JENNY STRÖMSTEDT: Kriget är över – jag kapitulerar inför oändligheten

 

Det är en dålig nyhet. Det är en nyhet som gör mig uppgiven. Jag trodde att detta enda, en immateriell produkt med oändlig återvinning, var det som skulle rädda mig från klimatångesten eftersom det är så mycket jag låter bli när jag ser på rörlig bild.

Den som uppslukas av en tv-serie gör inte av med någon energi

Jag kör inte bil. Jag tar inte en promenad genom staden och lockas av skyltfönstrens förföriska uppvisning. Jag lagar inte för mycket kalasmat som sen blir över eller dricker importerat rödtjut med mina vänner. En gång, på den tiden när jag inbillade mig att jag var tjock och gick på en vedervärdig diet av kycklingfilé utan skinn och grönsallad utan dressing, var streamade serier eller en insomningstablett det enda som höll mig från att bli en fullfjädrad bulimiker (bulimi måste för övrigt vara klimataktivisternas mest ogillade åkomma med tanke på matsvinnet).

Men den som uppslukas av en tv-serie gör inte av med någon energi. Den som inte kan vänta till i morgon med att se hur det går i en film har heller inte tid att beställa nya skor eller pinterestsurfa på ny vardagsrumsinredning. Är de aspekterna inräknade i klimatpåverkan för videoströmmar eller drar en möjlig popcornkoefficient ner nyttan? 

Streamingtjänsternas rika tillgång på intressanta dokumentärer från hela världen syns mig också vara det enda möjligheten för människor att stanna hemma i stället för att flyga i väg på egna äventyr bortom oceanerna. Något måste väcka vår globala ansvarskänsla och hindra oss från att självgoda lufsa runt i snömassorna och dunka varandra i ryggen över vår provinsiella förträfflighet. De stora utmaningarna kräver lösningar som bygger på empati, solidaritet och kreativt utbyte med människor överallt. Det var videoband på döda sälar som fick in Miljöpartiet i riksdagen. Det var rörliga bilder på ogenomträngliga atoller av plast i havet som i förlängningen fick EU att fatta beslut om förbud mot engångsplast.

Jag får lust att streama De tolv apornas armé

Nej, det är ingen som påstår att vi måste sluta streama, men ”strömmad video på internet är ett växande klimatproblem”. Känslan är att det inte finns något rumsrent kvar att göra utan att driva mänskligheten i fördärvet. Kossorna får inte fjärta i fred och katten Kerstin borde bli vegan med tanke på det senaste klimatlarmet om djurfoder.

 

JENNY STRÖMSTEDT: Samtycke! Det klingar som himmelska klockor

 

Sittandes rådvill i soffan framför en svart tom skärm funderar jag på ett nytt kontrakt. Om jag streamar en timme om dagen, men fortsätter elcykla, äta vegetariskt och inför köpstopp kanske det räcker om jag lämnar in några år innan det verkligen är dags att dö för att så att säga klimatkompensera? 

Det sista är ett skämt, men egentligen inte. Jag får lust att streama De tolv apornas armé. Bruce Willis rollfigur åker tillbaka i tiden för att se till att det virus som dödade 99 procent av jordens befolkning aldrig blev utsläppt.

Eller så går jag och lägger mig bara.

 

Jimin

Jimin är en av medlemmarna i koreanska superpopgruppen BTS som jämt trendar på twitter. Eftersom bandet har 600 miljoner visningar på sina musikvideos och eftersom jag själv var tvungen att googla Jimin, så tänker jag att det finns fler vuxna lika bakom flötet som jag som behöver information. Så här ser han ut. Övrig fakta: Han har svart bälte i taekwondo, blir blyg utan eyeliner och tycker om pengar. Sen orkar jag inte veta mer. 

 

Jimin.

 

Guldbaggen

Jag var på Guldbaggegalan i veckan och det var omöjligt att inte älska Emma Molin. Hon var underbar. Särskilt som hon inte använde just det ordet en enda gång. Det gjorde däremot majoriteten av pristagare i sina tacktal. Det lilla ordet UNDERBART är numera så överutnyttjat i publika sammanhang att jag lovat att slå ett paket smör i huvudet nästa gång jag använder det själv. Jag föreslår att vi samfällt börjar använda synonymer som makalöst, himmelskt, förtjusande eller kanske sagolikt. Ha en hänförande lördag…

 

Emma Molin.Foto: ANDERS WIKLUND / TT NYHETSBYRÅN

 

Snö

…trots att det ska komma jättemycket snö. Små saker att glädja sig åt i oxveckorna: Min skottningsvecka i huset där jag bor är inte förrän om en månad.