Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Jenny Strömstedt

Nedladdning är en tillfredsställelse av ögonblicket nu

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Har biologiska mångfalden gått lite för långt?

Att den biologiska mångfalden bör bevaras är en okontroversiell paroll för de flesta, även för konstnären Frida Klingberg. Dock kan man tvivla över hennes motiv att inrätta mänskliga naturreservat för att rädda den utrotningshotade flatlusen. Femton personer har hittills anmält sig, eller sina orakade armhålor, som tillfälliga boplatser för att lusen ska få leva vidare. Flatlusen har samma rättig- heter som till exempel en varg, menar Frida. Personligen har jag mycket lättare att ta ställning för licensjakt på flatlöss.
Konstnären behöver dock hitta själva lusen för att kunna dra i gång projektet och ber drabbade, förlåt bärare, att höra av sig.

Inte som alla andra

Det är någonting upplyftande med historier om Hollywoodstjärnor som drabbas av samma bekymmer som vanliga dödliga kvinnor. Anne Hathaway stod hemma och provade sin klänning inför Oscargalan i söndags när hon fick ett mms av Amanda Seyfried ("Mamma mia" bland annat). VE och FASA! Seyfrieds Alexander McQueen klänning var nära identisk med Annes Valentino. Så då slank Anne snabbt i en gammal Prada för att få vara unik denna stjärnornas afton. Allt detta vet vi därför att Anne skickade ut ett pressmeddelande för att ursäkta att hon bytte om. Vissa saker skiljer fortfarande stjärnorna från oss vanliga. Tack och lov.

Hejar på brudarna

För övrigt har Robin Stjernberg och Martin Rolinski lägst odds på bettingsajterna inför kvällens melodifestival. Eftersom bara en kvinna hittills tagit sig till final hittills, Louise Hoffsten, hejar jag på brudarna i kväll!

Våren lurar och snön fläckar gräs- mattan utanför köksfönstret på landet och jag borde njuta av havsvyn, av den gråtmilda upplevelsen av livets återkomst efter en lång tyngande exil. I stället står jag och stirrar ner i kastrullen på spisen. Jag iakttar de små, små fiskögonen som sakta bildas i vattnet. Lika långsamt som tiden går under en sit-ups utmaning mot Steffo Törnquist, formas de för att söka sig mot mitten och släppa taget upp mot ytan. Det går så sakta att jag plötsligt finner mig i vredesmod gnida kastrullen mot den gamla elspisen, lägga på ytterligare ett lock ovanpå det andra i hopp om att det ska koka lika omedelbart som på induktionsspisen i stan.

Vem, utöver den pormaskiga tonåringen, vill spendera sin tid över en kastrull som aldrig kokar upp?

Vem vill tvingas vänta på sin goda kopp när det kunde ha varit färdigt för fem minuter sen?

Vem har i dag lust att vänta en vecka på en beställd bok som ska hämtas på Posten i kvarteret bredvid när den går att ladda ner i paddan på en minut?

Den omedelbara behovstillfredsställelsen har drivit mig in i galenskapen och manifesterar sig i en skev aluminiumkastrull på landet.

Det är kastrullkänslan jag återkommer till när jag tittar på dokumentären "TPB - AFK", historien om rättegången mot den svenska fildelningssajten The Pirate Bay. (Om någon äldre människa, typ "amish" för att citera en av TPB:s grundare, undrar vad AFK betyder så är det "Away from keyboard" vilket ersatt IRL "In real life", eftersom det liv som pågår på nätet är lika riktigt som det som utspelar sig avstånd från tangentbordet.)

Det spädbarnslika och omedelbara kravet på mat, sömn eller ren blöja, kan direktöversättas som en anledning till TPB:s framgång. Det som började som en anarkistisk frihetsrörelse och växte till världens största fildelningssajt är numera en gigantisk napp i munnen på människor som blivit för bekväma för att skaffa konton direkt hos film_ bolagens streamingtjänster.

Det är användare som vant sig vid att när de öppnar munnen flaxar sparvarna rakt ner i magsäcken och mildrar hungersnöden redan innan den dyker upp. Nedladdningarna verkar delvis handla mindre om gratissamhällets krav på fria luncher och mer om vår oför- stående inställning till subjunktionen "sedan."

Sedan är lika ointressant som nyss. Nu är däremot ett ögonblick förknippat med ett sugande behov som måste tillfredsställas.

Numera är vi bara ett klick ifrån det mesta.

Bebisar blir trygga av att slippa skrika efter mat och närhet.

Vuxna människor däremot verkar tappa drivkraften till förändring, och framför allt de långa perspektiven.

Det är till exempel svårt att hålla sig för skratt när jag plötsligt hör de som inledde sina musikkarriärer som nedladdande användare nu klagar över att de själva inte kan försörja sig på sin musik.

Avslutningsvis vill jag erkänna att min egen brist på uthållighet fick mig att alldeles nyss bevisa IQ-fiskmås, ett epitet som annars mest förknippas med sexköpsanhållna chefsåklagare.

Jag drabbades av ledig tid och ett omedelbart behov av att se ett missat avsnitt av tv-serien "Downton Abbey". En sajt erbjuder mig tillgång till programmet så snart jag betalat 39 dollar. Vilket jag efter obefintligt övervägande gör, och när det inte fungerar med det första kortet prövar jag raskt och ogenomtänkt med det andra. När inte det heller fungerar googlar jag äntligen konsumentomdömena och upptäcker att jag är grundlurad. Adjö, adjö till 78 dollar, eventuellt mer beroende på hur snabbt jag lyckas spärra kontokorten.

Eftersom jag personligen vill uppbära lön för mitt arbete i framtiden avstod jag lockelsen att ladda ner och väntar nu på en sändning från Amazon.

Jag har ännu inte avlidit i min väntan.

Men det plågar mig.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!