Jenny Strömstedt

Jag behöver Emils pappa nu – julen har gått för långt

Julen har gått över styr och det är den rödkindade och matmissbrukande amerikanska pappa jul som är roten till allt ont.
Foto: PELLE T NILSSON / STELLA PICTURES - PELLE T NILSSON

Vi kommer allt närmre dagen då Emils pappa, Anton Svensson, kommer att kliva ur sagoboken och in i julrushen.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Han kommer att slita åt sig närmsta sprängfyllda kasse med rekordhandel och höja sin småländska stämma på samma sätt som han gjorde när Emil köpt på sig en halt höna, en bråkig häst och lite annat småkrafs på bonnauktionen i Katthult. Han kommer att glo ner på pullovrar, slow-cookers, parfymer och tjugoentusen par strumpor i färgglada mönster som inhandlats i panik, för något måste även den få som har allt. Anton Svensson kommer att hålla upp en av paketen, stirra ilsket på de vettskrämda butiksbesökarna och skrika, precis som till Emil, medan röken puffar ur öronen: 

”KÖPE och KÖPE, en TOTALT värdelös SAMMITASK!”

Sen kommer han förundrat och förskräckt se sig om på allt som bråkar, tingel tanglar, skränar och svettas och omedelbart dra sig tillbaka till sin grå gård, i en grå historia och gnaga lite på en ännu gråare brödkant som sparats från förra året.

Jag behöver Anton Svensson. Jag behöver honom och monsterbocken från Elsa Beskows sagor och någon 276 år gammal bitter hustomte som surar i krypgrunden och inte tänker göra ett dyft förrän husbonden ställt fram gröt, om ens då.

Julen har gått över styr och det är den rödkindade och matmissbrukande amerikanska pappa jul som är roten till allt ont. Han vars fabrik pruttar ut massfabricerade och färgförstärkta kopior på det som en gång var vårt eget provinsiella original.


LÄS OCKSÅ: JENNY STRÖMSTEDT: Kvinnorna tyckte inte om det, Jan och Staffan


Det är i vilket fall lättast att skylla på honom eftersom jag själv har tappat det, låtit mig förföras och ser lönekontot tömmas i samma takt som fabrikerna i Kina spyr ut miljögifter och koldioxid. Eller om det är tillverkaren av det bruna läskeblasket som är att skylla. När supermånen prydde himlen i början på veckan sa väninnan: ”Se en äkta colamåne. Snart kommer tomten och hans släde flygande!”

Men då vill jag bara påminna om en sak.

TOMTEN HAR INGEN SLÄDE. Tomten håller inga renar. Han har skorsten för att kunna elda i, inte åka rutschkana igenom för att fylla överdimensionerade jättestrumpor med 10 extrapresenter. Paket som också de är inköpta i panik, men på macken kvällen före eftersom barnen är kulturellt gränslösa och plockar allt det godaste på julbordet oavsett ursprung. Vilket naturligtvis är roligt men kunde de inte ha importerat en mer klimatvänlig tradition? En som inte drar så mycket energi från både mig och jordklotet?

JULEN SKA INTE BLINKA I FYRFÄRG.

Anton Svenssons jul är blöt och tung av yllevantar med snökokor och skräck för att inte ha varit snäll nog. Den är karg och fattig fram till den 24:e då en kort tids överflöd lyses upp av fladdrande juleljus. Den är hårda kyrkbänkar, o helga natt i tantfalsett och en evig väntan, om inte på Jesusbarnets födelse så på att den mörka julaftonsmorgonen äntligen ska gry. 

Emils pappa Allan Svensson, spelad av Allan Edwall. Arkivbild.
Foto: / FILMBOLAG

Julen är tålamod. Först ska vi äta, sen ska vi diska, sen ska vi dricka kaffe innan tiden är kommen ta emot den möjliga drömklappen som stått på önskelistan i prick ett år sedan den senaste besvikelsen. Julen är ICKE omedelbar behovstillfredsställelse i form av streamad Kalle Anka, take away-julbord och allergivänlig plastgran från Rusta redan i oktober.

I Vita husets instagramflöde syns ett 180 kilo tungt pepparkakshus med vit glasyr, 77 kransar, 53 julgranar med 12000 dekorationer och fem och en halv kilometer julbelysning. Solisterna från Nötknäpparen har just dansat förbi. 

Den lille grå i krypgrunden kommer aldrig att få lika många likes.

Vi kommer aldrig att vinna. Om vi inte slutar tävla är jorden förlorad.

I nästa vildsinta shoppingrunda kommer jag lagom till kassan frammana Anton Svenssons småländska ilska: ”Några vanvittesaffärer vill jag INTE vara med om.”

Möjligen med undantag av en liten, liten begagnad sammitask och kanske, kanske en trasig brandspruta.

Filmtoppen

Jag har just skrivit en krönika som sänker den amerikanska jultomten. Ändå kommer jag att sitta där med min äggtoddy och stirra ut på de kulörta lyktorna i trädgården medan jag bingar anglosaxiska julfilmer för att komma i stämning. Här är topplistan: 1. Love actually 2. Nightmare before christmas och för att försöka vara lite konsekvent mitt i röran 3. Astrid Lindgrens jul.


Vårda #metoo

Rösterna bakom #metoo valdes i veckan till årets person i USA av tidningen Time. #metoo är en unik revolution. Låt oss vårda den med försiktighet. Egna oförätter eller simpel maktkamp får inte förstöra det ögonblick i historien som ska förändra framtiden.


Lökinflation

Detta är en uppmaning till alla lunchrestauranger. Picklad rödlök är inte gott på allt. Särskilt inte om den är vattnig och slapp. Slut på meddelandet.