Jenny Strömstedt

Mycket hellre en gapig vagina än en tyst mus

Publicerad

Fitta. Ägglossningssekret. Eller mens för all del.

Några ytterst vardagliga ord som kan få det att stumna av genans även hos den mest naturorienterade jämställdhetsivrare. För att inte tala om tv-producenter, sjukvårdsbiträden eller tidningsredaktörer med inflytande över kröniketexter.

Expressen getinglogga
Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Fittan framkallar ungefär samma känslor hos folk som jämställdhet. Något bra och fint men måste vi tjata om den så satans ofta. Jag erkänner att jag i mitt tidigare liv har varit benägen att hålla med när det kommer till kroppsdelen man i mina kretsar kallade framstjärten. Och just sekret är ett så, tja, krävande ord.

Men sedan några veckor dinglar en liten rosa berlock från min handled som jag fick i present på kvinnodagen. Vid en snabb blick ser det ut som en nyponros, en sådan som snart blommar i varje frodig buske. Den som bemödar sig om att titta lite närmre ser något annat.

En vagina. Blombladen utgörs av själva blygdläpparna och genom att skriva både det och fitta i den här texten anmäler jag mig till en ny rörelse för det kvinnliga könets slutgiltiga frigörelse. Dess ursprung består av en våg unga kvinnor som målmedvetet, men utan själva könet som måltavla, klär av snippan sin underordnande negligé för att visa upp den rakt upp och ner, med namn och bild, i kött och lust.

Först och främst tänker jag på systrarna Bianca och Tiffany Kronlöf i nya humorserien "Full Patte" på SVT flow där Bianca, liksom en passant, traskar omkring i sin hudkostym (naken alltså) och sniffar på fingrarna som luktar fisk, och gott! Den har sänts i två avsnitt hittills och är regisserad av Sara Haag. Jag ser unga kvinnor i min omgivning skratta ihjäl sig.

Sedan läser jag Annika Lantz antologitext i en bok om medelåldern som handlar om ägglossning inklusive närgångna beskrivningar av det sega sekret som drabbar alla kvinnor i olika grad när ägget släpper från själva stockarna.

De läsande kvinnorna i min omgivning häpnar, och frustar högljutt åt vansinnesbeskrivningen av en kvinnlig vardagsupplevelse. Liv Strömquist folkbildande och knivskarpa sommarprat om mens från förra året har redan gått till historien, och till skillnad från konstnärinnan Niki de Saint Phalles jättevagina från 1961 som användes som entré till en klassisk installation på Moderna museet så finns det ingenstans någon önskan om provokation. Bara en självklar presentation.

Sedan finns det som sagt de som, till och med i sin principiella frigjordhet, inte kan låta bli att obekvämt skruva på sig även i dag.

Det blir för mycket för att citera en kommentar om ägglossningsbonanzan.

"Full patte" är helt enkelt inte roligt, säger en annan. Som råkar vara man.

Eller som Erik Hörstadius sa när han försökte förklara bristen på kvinnliga humorister under en debatt på Publicistklubben för ett par veckor sedan: Tjejer är helt enkelt inte lika kul.

Jag behöver inte säga att han fick mothugg. Det han verkligen borde ha funderat över är att fittor, och skämt om vaginor är en sorts skämt, som jag helt ovetenskapligt noterar att kvinnor uppskattar mer än män, aldrig tillåtits att vara särskilt roliga. Någonsin.

När Carina Berg i början av sin tv-karriär lät två talande vaginor vid namn Fredrik och Filip medverka i sitt humorprogram "Lilla vi (tar stor plats)" blev hon omedelbart anmäld till Granskningsnämnden.

Kvinnokönet är med sin inåtvända mystik ett alldeles för värdefullt kommersiellt försäljningsargument för att kunna skojas bort. Se på klädkedjan American Apparels senaste pinsamma försök att sälja herrkalsonger med en skrevande kvinnorumpa i närbild. Eller kolla in all reklam som spelar på kvinnlig sexualitet förresten, och modet och porren. Ja, ja.

Fittan liksom knackar inte på själv för att dra ett skämt utan väntar hövligt på besök.

En penis däremot, den kan båda könen skratta högt åt med sin extroverta och i viss mån oberäkneliga estetik utan att sexigheten förtas minsta lilla i andra salonger.

Dock undrar jag om annonsen för en Hello Kitty-klocka på en internationell auktionssajt med rubriken: "Guldarmband för barn med fitta" är ett utslag av den nya trenden, eller bara en riktig kass robotöversättning av pussycat.

Det som är alldeles sant är att Österrikes omstridda transbidrag till årets ESC-final nästa vecka heter Conchita i förnamn. Vad det betyder? Lilla vaginan, förstås.

Ps. både manliga och kvinnliga komiker skämtar om andra saker än underliv. I alla fall ibland.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag