Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Jenny Strömstedt

Sociala medier får unga att vackla av psykisk ohälsa

Zara, Amanda och Anna i Expressens reportage Andra sidan Insta.
Influencers tar ner inlägg som inte gillas tillräckligt snabbt, en annan startar konton under andra namn för att få tillräckligt med gillahjärtan på sin riktiga profil. Foto: NTB scanpix

Vad betyder en lajk på Instagram är en av många frågor som Fredrik Virtanen ställer sig i sin bok ”Utan nåd” som kom ut på norskt förlag i veckan.

Väldigt mycket för den som plötsligt finner sig ensam i stormens öga och ser publicistiska principer flyga ut genom fönstret, inser jag när jag läser Virtanens noggrant bokförda listor av mer eller mindre offentliga personers tumavtryck på inlägg om hans person.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

En lajk är både identitet och aktivism för en 90-talist, förstod jag själv när jag satte ett hjärta på en bild av nyss nämnde Virtanen när han lade upp en bild på en handskriven lapp med regler för ett snällare internet. 

Någon hade klistrat upp den på hans barns skola. Jag tyckte att reglerna var bra, men eftersom det var Virtanen som var avsändare blev jag anklagad för att svika den kvinnliga lojaliteten samt att vara en patriarkatets möjliggörare.

Det senare har jag säkert varit någon gång, trots idog aktivism, mitt kvinnoliv är ständigt under utveckling. Den texten skriver jag en annan gång. Det intressanta var att jag enligt en upprörd influencer inte förstod vidden av min handling.

Om både jag själv och Fredrik Virtanen inledde våra karriärer i en tid när papperstidningen kunde läsas av en halv miljon människor och tv-program sågs av de dubbla, så har det undgått få att följare och lajks är vår tids valuta. Det är också lajksen som gör att systemet är på väg att haverera som konsekvens av vårt prestationsneurotiska, ständigt värderande, normerande och jämförande samhälle.

Den som verkar i samtiden måste behärska samtidens språk, men ändå skaver det slutgiltiga

En bild är inte sin egen. Den är avsändaren, grupptillhörigheten och statusmarkören. Den är alla som följer, alla som inte följer och tomheten efter den som slutade följa fastän den avföljda fortfarande skriver snälla kommentarer med emojis under vederbörandes bilder. Idag får vuxna yrkespersoner sluta jobbet efter ett långt klanderfritt yrkesliv efter att ha tagit ställning för fel sak med ett rött hjärta. Den som verkar i samtiden måste behärska samtidens språk, men ändå skaver det slutgiltiga.

Det står också klart att lajks, denna språkligt försvenskade amerikanisering, blivit en del av orsaken till att sociala medier får unga människor att vackla av psykisk ohälsa.

Hade det funnits Instagram när jag var tio elva hade jag tagit livet av mig, sa idolvinnaren Sebastian Walldén till mig i en intervju på fullaste allvar för ett par veckor sedan. Influencers tar ner inlägg som inte gillas tillräckligt snabbt, en annan startar konton under andra namn för att få tillräckligt med gillahjärtan på sin riktiga profil.

I Malin Roos fina reportage om tre 18-åringar på väg ut i livet talar Zara från Järfälla om faran med att bygga sitt liv på sociala medier: ”Folk tänker att man har jättemycket vänner för att man har många följare på Instagram men i själva verket är nog många ganska ensamma.” 

Detta vet vi också. 

Storbritanniens äldsta folkhälsoinstitut Royal society for public health publicerade 2017 en stor studie av ungas upplevelser av sociala medier. Youtube var den mest positiva kanalen, Instagram den värsta av fem undersökta. Visserligen var det bra att kunna uttrycka sig, bygga gemenskap och få support, men oro, depression, ensamhet, mobbning och FOMO, rädsla över att missa något viktigt, förstörde upplevelsen. 

Det nya är att symptomen börjar tas på allvar. På F8, den årliga Facebook-konferensen förra veckan, berättades om försök i Canada att ta bort möjligheten för andra än kontoinnehavaren att se hur många lajks ett inlägg fått. Storbritanniens oberoende informationskommission föreslår detsamma i ett nytt sextonpunktsprogram för att skydda unga användare.

Det kanske hjälper.

Samtidigt måste det finnas andra sätt att ge betydelsen av ”gilla” en rimlig proportion i våra liv, som att ha mer överseende med andras tumavtryck och trycka dit sina egna med större eftertanke.

Vi skulle också kunna flytta tillbaka samtalen och bekräftelsen ut i den fysiska verkligheten. Det skulle vara en sann kommunikationsrevolution.

Å andra sida, vad ska böckerna handla om då?

LÄS REPORTAGET om 18-åringarna Zara, Amanda och Anna – Andra sidan Insta. 

Republikanen vaknar

Lilla Archie Harrison Mountbatten-Windsor är här, prins Harrys och Meghan Markles förstfödda som tydligen ska tilltalas Master Archie. Jag är normalt en känslomässig monark, men just vid tillfällen som födslar och bröllop med tillhörande hierarkiskt trams väcks min inre hyperrationell republikan till liv. ”Master Archie ville ha ketchupen VID SIDAN av makaronerna och inte PÅ? Jag ber om ursäkt Master Archie!.” 

Liv utan dödsångest

Herregud!

Om vi levde som om vi skulle bli lika gamla som bloggaren Dagny som fyllde 107 i onsdags, föreställer jag mig att allt skulle allt gå långsammare. Vi skulle inte få samma dödsångest. Inte samma behov av att utmana livet eftersom döden skulle vara avlägsen långt upp i medelåldern. Dagarna skulle inte tvingas fram för det fanns ändå tid för allt. 

Kerstins tandvärk

Kerstin Strömstedt var hos tandläkaren i veckan på grund av tandproblem. Kerstin är katt. Tydligen borde vi ha borstat tänderna på Kerstin två gånger i veckan sedan hon var kattunge. Det har vi inte. Kan alla som brukar borsta tänderna på sin katt räcker upp en hand?

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!