Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Jenny Strömstedt

Gå på Kolmården och folk blir vildare än djur

Man får skaka i gång sig på samma sätt som man väcker en sovande fot. Ändra vinkeln en aning, låta blodet strömma in i den stumma kroppsdelen för att så småningom ställa sig upp och får fart på cirkulationen med en lätt språngmarsch på stället. Regnsemestern har dämpat tempot i kroppen så att det uppstår tröga mördarsnigelspår i bakvattnet av promenaden till kaffeautomaten (det gäller både män och kvinnor, vill jag förtydliga).

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Då är det på ett sätt skönt med en kickstart; några tydliga budskap i mejlboxen apropå ett Instagraminlägg jag gjorde om ett besök med familjen på djurparken Kolmården. (Ett besök som jag betalt helt själv för att ytterligare förtydliga så här i tider av Henrik Schyffertskt tvivel på vad som är reklam och inte).

”JAG GILLADE DIG MEN NU HAR JAG TAPPAT ALL RESPEKT, SKÄMS”. ”EN SÅDAN DJUP OKUNSKAP TRODDE JAG INGEN NORMAL MÄNNISKA BESATT”.

Jag hade skrivit att jag tyckte om besöket i djurparken. Att delfinföreställningen gjorde mig rörd och att även om många dystra zoo i världen borde stängas med omedelbar verkan så har de välskötta parkerna en poäng när de väcker en känsla av samhörighet och tar ansvar för arternas fortlevnad.

För djurrättsaktivister är denna ögonblicksbeskrivning uppenbarligen lika enfaldig och provocerande som att attackera en tiggare utanför en Ica-butik.

Djuren ska inte behöva tjäna människans behov av underhållning och inkomst.

Djuren har samma rätt som allt levande att fortleva i sina naturliga habitat.

Den i dag strikt reglerade handeln mellan djurparkerna har under årens lopp gränsat till det illegala då bland annat kriminella djurhandlare använts för import av utrotningshotade arter.

Det verkar enkelt så här på papperet. Lägg ner skiten.

Problemet är att den praktiska verkligheten ser annorlunda ut.

Det finns tandläkare som dödar kändislejon som heter Cecil med pilbåge för nöjes skull. Det finns män som lever i tron att noshörningshorn ska bota deras sviktande potens och industriella palmoljeodlingar som ruinerar ekosystem och tränger ut den naturliga faunan.

Havsföroreningar och olagliga fiskemetoder dödar munksälar och tumlare.

Sumpsköldpaddor är på väg att utrotas på grund av extremväder som i sin tur beror på klimatförändringar, och finns det egentligen några myrkottar kvar i livet när de är en sådan delikatess i Kina och Vietnam?

På en klinik i Detroit ligger över 70 människor och några katter nedfrysta i hopp om att tinas upp levande när man funnit botemedel för deras sjukdomar. Jag får lust att använda kryoptnit på hela jordklotet innan allt är borta och det är en känsla som förstärks under mitt besök på djurparken där jag lär mig mer om de mänskliga hoten mot artrikedomen samtidigt som jag tvingas se rakt in i ögonen på de som fortfarande lever. I ett ögonblicks stillhet i Safarigondolen som svävar högt över den glittrande Bråviken medan lejonen kalasar på ett kadaver under oss inträder en känsla av tillfällig, kanske också sorgsen, lättnad.

Det finns i alla fall kvar här. En nästintill utdöd hjort går runt i hägnet som ett levande DNA-prov. De sällsynta vicenterna med sina urtida profiler har redan placeras ut i skogsområden i östra Polen.

Redan i dag bor större delen av jordens befolkning i storstäder, samtidigt som deras livsstil är beroende av naturresurser de slipper se skövlas på landsbygden. 2050 kommer 6 miljarder människor att bo i städer enligt FN. I städerna uppstår ingen respektfull symbios mellan människa och natur av sig själv. Majoriteten av framtidens barn kommer inte att veta var köttet och grönsakerna kommer från, kanske strunta i det.

Är det även ur detta perspektiv kontroversiellt att låta välskötta, hårt reglerade och progressiva djurparker få finnas kvar som ett sätt att fostra ansvarstagande aktivister, som på sikt kan skapa en värld där parkerna inte längre behövs?

Det fungerade på oss.

En sak dock.

Glöm aldrig medhavd matsäck.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!