Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Jenny Strömstedt

Fyrabarnsmammans bok ger en oroväckande känsla

Författaren Åsa Axelsson. Foto: ALEXANDRA A. ELLIS

Den här texten vänder sig till de kvinnor som varje morgon lyfter sig ur mörkret in i ljuset, tittar ut över gråsnön, får en impuls att somna om men ändå går upp därför att hur skulle det annars gå.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

De som sätter på kaffe, väcker ungar, tråcklar på overaller, låter bli att se sig själva för noga i spegeln, trampar genom snövallar och lera till arbetsplatsen och ler i mötet med kollegorna. De som möter en ny dag med utmaningar och trygghet, med stress och frusna drömmar uti monarkin, för att citera Ted Ströms ”Vintersaga”, ett oxveckornas eviga soundtrack.

Framåt kvällen är soffan enda möjliga landningsplats efter en snitslad vardagsbana via fritids, snabbköpets kylgondoler och diskmaskinens ständiga pockande på att bli i- eller urplockad.

”Jag vill gå i pension. Nu!”, smsar den 31-åriga väninnan som just skolat in barn på förskola.

På tv visar Mandelmanns hur de ystar ost på egen mjölk medan kattungarna leker förnöjt. Plötsligt söker skärmfingret på Hemnet efter torp med en bit mark, samtidigt som det avföljer influencers som visar upp sina perfekt putsade yttre till bildtexter om systerskap. Pekfingret letar hashtaggarna #livinginthewoods, #selfsufficent och en bekants konto som handlar om deras nya gröna liv – på Bali.

Då dyker fyrabarnsmamman Åsa, 50, upp i flödet. Hon har skrivit en bok om hur hon slutat jobba efter utbrändheten och i stället finansierar tillvaron genom att spara motsvarande sin nettolönen som lärare. Hon beskriver en lättnad. Hälsan är bättre, relationen till barnen lugnare och livet har fått en ny mening. Hemmalivet har hon gjort möjligt genom att snåla på allt och odla egna grönsaker. Barnen får bara dricka så mycket mjölk som behövs för att fylla rekommenderat daglig intag. Familjen tillåts inga nyinköp om det går att använda gammalt och de åker på en semester varje år, en billig.

Det låter revolutionerande, artikeln toppar antalet delningar på sociala medier, ändå får jag en oroväckande känsla i kroppen. Det tar ett tag innan jag förstår varför. 

Åsa Axelssons bok ”Jag lämnar ekorrhjulet”

Hemmafru. Åsa, 50, har blivit hemmafru. Hennes man arbetar fortfarande heltid, de har fyra barn och Åsa har valt att stanna hemma för att ta hand om hushållet. Det som skaver är inte att en vuxen människa väljer att sluta lönearbeta och ta hand om familjen, utan det icke-revolutionära i hela budskapet: stanna hemma och tjäna pengar.

Det finns något djupt oroväckande i att kvinnors psykiska ohälsa ska botas med oavlönade köksodlingar

Det är i själva verket enkel logik. Vilken barnfamilj som helst vet att två heltidsjobbande föräldrar sällan klarar sig utan genvägar: Halvfabrikat, nyinköpta skridskor istället för tidsödande bussfärder för att hämta prisvärda Blocketfynd, glömda matlådor och bortabakade bullar till klassfikat. Det tar tid att vara fattig. Det kostar pengar att jobba. Åsas ekvation går ihop på många sätt.

Men det finns något djupt oroväckande i att kvinnors psykiska ohälsa ska botas med oavlönade köksodlingar, linsgrytor och bytesekonomi.

När jag själv och många andra drömmer om att stanna hemma (varför drömmer så få män om samma sak?) är det ofta en allmän otillräcklighet som driver oss snarare än missnöje med själva yrket. Åsa lämnade sin arbetsplats på skolan för att den var för utmattande, men hon är noga med att hon fortfarande är lärare.

Fortfarande utför kvinnor fem veckor mer obetalt arbete än män om året. Försäkringskassan visar att risken för sjukfrånvaro är lägst för kvinnor vid en mer traditionell arbetsfördelning där kvinnan har lägre arbetsinkomst än mannen. Det är inte heller revolutionerande. Den som jobbar mindre, tjänar mindre men hinner mer. Livspusslet går ihop. 

Men om hela nittonhundratalets kvinnokamp gick ut på att kvinnor skulle befrias från det oavlönade hushållsarbete och beroendet av sin partners försörjning med usel pension som följd, så måste projekt hållbarhet börja i yrkeslivet – inte i salladsrabatten.

Sen är det frågan om jämställdhet. Jag har ingen aning om hur Åsas familj ordnat det, men i drömmen om en rimligare värld vore det mer lyckat för alla om både män och kvinnor fick sina timmar hemma vid diskbänken.

 

Jan Björklund avgår

Nu när Jan Björklund avgår som partiledare för liberalerna kommer han också ha tid att utföra hushållsarbetet själv, kan man anta. Det kan möjligen behövas. Inför partiledardebatten i Gävle inför valet höstas fann jag mig plötsligt ångstryka Jan Björklunds berömda blå skjorta, eftersom jag ändå var i gång med mina egna scenkläder. Lycka till i framtiden!

 

Betygsorättvisa

Nu slipper Björklund i alla fall stå till svars för skolans utveckling under alliansåren längre. Skolverkets rapport i veckan visar att det lönar sig att gå på en skola där eleverna presterar sämre, om man vill ha bättre betyg i jämförelse med nationella proven. Mest frikostig med betygen är friskolorna. Få vuxna hade gått med på den rättsosäkerheten inför livsavgörande val. 

 

Hopp

Det är ändå något i luften framåt eftermiddagarna, en högre och lättare ton. 39 dagar kvar till vårdagjämningen. 

 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!