Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Jenny Strömstedt

Det var länge sedan jag klädde av mig offentligt

Januarivitt, kallt och fullt på gymmet. Jag ser min mamma bland pensionärerna i vimlet i motionshallen och springer ner till omklädningsrummet för att säga hej innan hon försvinner.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Hur lätt är det att vara sig själv i tv?

Snart sitter våra partiledare i SVT:s terapisoffa och vi ska få reda på hur deras politiska ideologi är förankrad i deras känslor och personliga historia. Antar jag. Tv-psykoterapeuten Poul Perris hoppas att politikerna ska "vara sig själva på ett genuint sätt."

Mina frågor efter ett antal år i terapi är: 1. Hur många patienter lyckas vara sig genuint sig själva första besöket hos terapeuten? 2. Hur många patienter lyckas vara genuint sig själva andra besöket hos terapeuten? 3. Hur många människor med mördande krav på sig att vinna ett val lyckas vara genuint sig själva med en fet kamera i ansiktet? Men - det kan nog bli genuint trevligt ändå.

Påminde om "Tyska bögar"

Årets första partiledardebatt i riksdagen nådde inte samma humornivåer som briljanta Tina Fay och Amy Poehler på Golden Globegalan i veckan (om ni inte visste det så bor Amys brorsa Greg i Sverige och snart kommer deras gemensamma humorserie om en kulturkrockande jenkare på TV4), men rätt kul blev det. Åsa Romson påminde oss i försvarsdebatten om Hassansketechen "10 000 tyska bögar". En Perry Martinsson i Tyresö ringer till Ja till Europakontoret och vill veta om det kommer att komma 10 000 tyska bögar till Sverige om vi går in i EU. "Tyska bögar" har därmed blivit ett samlingsbegrepp för hot tagna ur luften. Det är supervalåret 2014! De lär dyka upp igen.

Våga prata sex

xDen omdiskuterade friande våldtäktsdomen i Lund har lett till att flera nätverk som #fatta och kvinnojourernas riksorganisation ROKS i dag demonstrerar mot sexuellt våld och för sexuellt samtycke. Själv demonstrerar jag för att det är dags för de äldre och visare att slutligen ta bladet från den rodnande munnen och snickesnacka sex med de yngre, och då menar jag inte hur man trär på en kondom.

Det bör handla om intimitet och empati, om förtroende och självförtroende, om sex som en gemensam happening i stället för en manlig potensprestation inspirerad av porrens patetiska dramaturgi. Det gör inget om ungdomen vill sjunka genom jorden. Vi fortsätter prata ändå.

Det var länge sedan jag klädde av mig offentligt. Jag har slutat besöka simhallar. Efter träningspassen duschar jag hemma. De enda kvinnokroppar jag sett den senaste tiden utöver mina närmaste är modemagasinens size-zero och argentinska 23-åriga surfartjejer i minibikini på andra sidan jorden. Därför blir effekten när jag sliter upp dörren till damernas omklädningsrum desto större.

Kroppar kommer i så många variationer. Det bedagade duschrummet myllrar av fylliga, rosiga, slappa, släta och av tiden spårade kroppar. De tar plats. De äger sin självklara existens och jag vet inte om jag bör skämmas över den rusighet, ja kvillrande glädje som plötsligt inträder, bör jag rodna för att mina egna bilder av kvinnan liksom omärkligt marginaliserats till en ständigt upprepad och orealistisk stöpform. Jag som är så medveten. Jag som för länge sedan genomskådat den så kallat naturliga skönheten som ett resultat av hunger, fillers, förlängningar, riktigt dyra krämer och skamlösa retuscher.

I USA rasar kvinnor mot L'Oreals rensning av den nu 68-åriga skådespelaren Diane Keatons alla rynkor, som inte finns alls i den färska reklamfilmen. Skillnaden blev obarmhärtigt tydlig när Keaton tog emot pris på Golden Globe galan i söndags för att avlösas av sig själv i reklamavbrottet efteråt.

Ögat är vår värsta fiende. Ögat är opålitligt och vänjer oss vid vad det ser och det är därför vi måste framhärda i mångfald. Det är därför stora annonsörer är så avgörande för att etablera rimliga ideal och därmed konsumenternas krav på dem. I Spanien kritiseras kedjan Mangos plus size kollektion för att börja på storlek 38. I Sverige rasade opinionen i veckan mot H&M:s för ögat normalviktiga så kallade plus sizemodell som visar underkläder i vårens katalog. H&M:s Karl-Johan Persson backade snabbt och klädsamt och meddelade att bolaget tar till sig av kritiken.

"Självklart är det så att vi tar till oss den feedbacken och diskuterar hur vi kan göra med vår marknadsföring framåt", säger han.

Men H&M:s hippa fotografer och art directors har ögon som är drabbade av mer än ett tillfälligt synbortfall. Få skulle vila blicken i ett vardagligt kvinnorum på det lilla gymmet i vardagens mitt och njuta. Modebranschen vill inte ens glutta genom nyckelhålet. Dess själva existensberättigande ligger i att fortsätta röka sina vita Marlboro, äta sina gröna äpplen och dra kolalinor för att hålla hungern stången i sitt estetiska släta elfenbenstorn, och den som ständigt blundar kan naturligtvis inte uppfatta glädjen i kroppslig funktion och lära att kraft är lika vackert som yta. Dagens definitioner av Pluz size är ett hälsosamt vältränat och vackert mål. Modebranschen kan inte se det.

Aldrig har jag fått så mycket uppmuntrande kommentarer från modefolk som när jag vägde 52 kilo till mina 179 centimeter. Snyggt? I deras ögon. Hälsosamt? Det motsatta.

Samtidigt är den rasande opinionen inte särskilt konsekvent. Internationella Plus size modeller i ännu större storlekar som Alex LaRosa vittnar om hur alltför självsäkra bilder på en stor kropp, bilder med självförtroende, provocerar människor att skriva hatmejl. De har lärt sig förakta sin oförmåga att älska sig själva, fångna i den snäva bilden av kvinnan i media. Istället blir de målvakter som stoppar andras mer okomplicerade kroppslycka.

H&M har berättat att de kanske ska byta ut sin modell mot en större.

Kanske vore det ett lysande drag att strunta i storlek och form och välja att förmedla en annan säljande dröm som handlar om hälsa. Kort hälsa, basketlång hälsa, muskulös hälsa, ytsargad hälsa. Livsbejakande och självklar mångfald.

Den som finns i omklädningsrummet på mitt provinsiella gym, och hemma i våra egna badrumsspeglar.

Nu tittar vi.

Nu tränar vi om ögat.