Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Jenny Strömstedt

Det tog två år för flickan att berätta

Jag läser en mening i berättelsen om den då tolvåriga flickan som blev upphängd i en krok och våldtagen av en 25-årig man, som åtalades i veckan. Meningen jag läser är "Det tog två år för flickan att berätta om övergreppen".

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Jenny Strömstedt om...

Sex-hånet

Det har kommit ett kvinnligt Viagra i USA som ska boosta lusten för de som tappat den längs livets väg.

Några kallar medicinen det största genombrottet sedan p-pillret, vilket är lätt ironiskt eftersom p-piller minskar sexlusten.

Andra är övertygade om att den rosa kapseln kommer att dras tillbaka från marknaden inom några år på grund av biverkningarna.

Min enda fråga är - när får kvinnor hjälp till ett problemfritt kärleksliv utan biverkningar till att börja med?

 

Idol-hånet

Så var Idolsäsongen i gång igen, och när den väna kvinnan i 40-årsåldern ställer sig framför kameran och sjunger en visa med genomskinlig musikskollärarröst medan Alexander Bard liksom suger in den syrligaste saliven för att leverera århundradets sågning till den hel oförstående kvinnan som sedan stormar ut i vredesmod, då inträder en djup tacksamhet över att jag aldrig någonsin skulle komma på tanken att söka till programmet. Puh!

 

Väder-hånet

Avslutningsvis riktar jag mig direkt till vädret. Kul för dig vädret att du blev på så soligt och glatt humör när varenda unge börjar skolan och vi andra tränger in sommarfläsket i spandex och tunna yllekavajer som nu låter svetten rinna längs länden!

Jätteroligt att du plötsligt kom på molnfria tankar och helt suveränt att någon så snabbt kan svänga från iskyla till en värmande famn! Det är bara det att du är lite sent utvecklad om man säger så. Semestrarna är nämligen i de flesta fall över.

Så att du vet.

Sju andra män är redan dömda för att ha utnyttjat samma flicka. Tillvägagångssättet är det som man i fullt utvecklad dataålder skulle kunna kalla för klassiskt om det inte vore att raljera med vidrigheter.

Ung flicka söker bekräftelse på nätet så som unga människor gör. Kanske behöver hon bli sedd, kanske vill hon pröva sin sexualitet på ett till synes oskyldigt sätt hemma vid datorn. Äldre man tar kontakt och gör sig vän med flickan. Bilder utbyts, tonen hårdnar och efter utpressning och hot om att bilderna ska publiceras träffas de i verkliga livet.

 

Den detaljerade beskrivningen av de begångna brotten är vedervärdig och den mening som fortsätter bränna bakom ögonlocken är: "Det tog två år för flickan att berätta om övergreppen".

Jag minns min egen tioåriga barndomsångest efter att en man ringde på telefonen när jag var ensam hemma. Han påstod att han var skolläkare och ville att jag skulle undersöka mig själv, tala om hur jag såg ut och gärna stoppa upp fingrarna i snippan.

 

Jag kommer ihåg att jag kände klumpen i magen växa men hur jag inte vågade lägga på.

Han var sträng och vuxen, en auktoritet. Jag minns hur jag låtsades uppfylla hans önskan och hur skammen sköljde över mig när jag insåg att jag kunde ha slängt på luren mitt i samtalet.

 

Hur det på det hela taget måste ha varit mitt fel att den äckliga gubben tilläts kladda verbalt på min kropp.

Jag nämnde helt kort för en förälder att någon ringt, men berättade inte sanningen. Inget om vad han egentligen sagt. Inget om att jag inte kommit på att lägga på luren.

Det var för skamligt.

"Det tog två år för flickan att berätta om övergreppen".

Herregud! Lilla, lilla vännen! Var skammen också din följeslagare? Den alltigenom meningslösa självpåtagna skammen som förhindrar att kränkande handlingar betraktas som de brottsliga övergrepp de är. Skammen som genom årtusendena sett till att offren också tar ansvar för förövarens aktioner.

 

Tystnadens kultur som tillåter att barn kan leva i helvetet i åratal utan att någon får en chans att säga att nej, det är inte du som ska skämmas, det är människan som missbrukade dig.

Du, du är ett barn. Det är den vuxne som är ansvarig.

Enligt Rädda Barnen visar flera enkätundersökningar att många barn som utsatts för sexuella övergrepp faktiskt har berättat för någon om vad de har varit med om. Fast de berättar oftast inte för en vuxen och mycket sällan, i mindre än tio procent av fallen, för en professionell.

 

Vad säger det om oss vuxna? Kanske visar vi alltför tydligt att vi själva fortfarande skäms, att vi ännu inte gått rågång med våra egna sexuella erfarenheter.

I juni dömdes 29-åringen i Husby till sju års fängelse efter 63 fall av grovt sexuellt tvång. Det tog lång tid att samla in alla berättelser.

Om ett par veckor faller domen vid Helsingborgs tingsrätt i ytterligare ett gigantiskt mål där en 24-årig man utsatt 62 barn för sexövergrepp via nätet.

Barnen är mellan 10 och 15 år och har efter kontakt på olika chattforum tvingats posera framför webbkameran och skicka intima bilder.

 

Exakt hur många som inte finns med i åtalet kan ingen bestämt veta.

Vi kan dock vara helt säkra på att det kommer att hända igen, att det händer exakt just nu hemma i flick- eller pojkrum med mellanmålstallriken bredvid datorn och gosedjur som fond och att få kommer att våga berätta om vad som hänt.

Det - är något vi alla bör skämmas över.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!