Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Jenny Strömstedt

Det tar en evinnerlig tid att göra alla rätt för klimatet

”Det hållbara är redan ohållbart för heltidsarbetande med barn, särskilt för de som redan har ett tungt stressigt jobb med små marginaler”, skriver Jenny Strömstedt. Foto: Vasilenko Dmitriy / Colourbox

Mackan är av modern surdegskaraktär med frön och saknar bara en smakbit i kanten. Den ingick till den veganska sallad jag köpte innan jag tog tåget hem från ett jobb häromdagen. Nu ligger den torr och sorglig på diskbänken med en oviss framtid.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Jag har lärt mig att den klimatsmarte maler ner och knådar en ny deg av gamla skalkar som blir till pasta eller knäckebröd. Vi slänger som bekant för mycket bröd, och kaffe. Kaffet kan man också hälla i knäckebrödsdegen och kikärtsspad bör med fördel omvandlas till aioli eller maränger som kan ätas efter peston gjord på den slokande morotsblasten. Men i kylen står redan tre byttor med smårester efter mål där någon jobbade över och en annan fick hastigt ändrade planer. Sedan måste återvinningen diskas ur, sorteras och bäras bort, barnets ärvda jeans sys om och helt ärligt så är min inre italienare inte särskilt säker på pastakavlandet. Särskilt inte som det finns köpepenne i skåpet, fyra paket för en tjuga på extrapris.

Det hållbara är redan ohållbart för heltidsarbetande med barn.

Till alldeles nyligen var diskussionen hur låginkomsttagare och ensamhushåll med barn skulle slippa slita ut sig genom att av ekonomiska skäl tvingas vara om sig och kring sig i varje vaken stund för att få det att gå ihop, som att diska och spara använda plastpåsar i all oändlighet eller äta morotsblast till middag. Nu har den pankes överlevnadsrutiner förvandlats till rödkindade aktivistkrav över hela linjen. Bra för klimatet, det är både rimligt och roligt att ta tillvara för den som har tid och ork. Men det hållbara är redan ohållbart för heltidsarbetande med barn, särskilt för de som redan har ett tungt stressigt jobb med små marginaler. 

Det tar en evinnerlig tid att göra alla rätt. 

Redan innan klimatkrisen blev allmän kunskap, med påföljande skampåslag för den som inte förmår leva upp till de klimatsmarta idealen, innebar den moderna kvinnorollen miljoner kvävande krav, omöjliga att leva upp till utan att så småningom behöva ladda badrumsskåpet med både insomningstabletter och SSRI-preparat. Se den katastrofala utvecklingen av statistiken för utmattningssyndrom bland yrkesarbetande mammor i åldrarna 36-45 år. Nu ska det också vispas kikärtsmaränger på spadet utan att det på något magiskt sätt tillförts vare sig fler timmar på dygnet, eller mer jämställda relationer. 

Säga vad man vill om 60-talets skinka på burk och papperstallrikar men tanken var i alla fall kortsiktigt kvinnovänlig.

Allt odlande, lagande, jagande och sorterade är fortfarande ouppnåeligt för många

Naturligtvis kan det också vara enklare och billigare att slänga in de skrumpna rotfruktsresterna i nedersta kyllådan i ugnen och hänvisa till miljön om någon skulle få för sig att klaga på kosten, än att handla nytt. Men allt odlande, lagande, jagande och sorterande är fortfarande ouppnåeligt för många, och ingen ska behöva känna skam över att inte riva ströbröd av varenda överbliven kantbit i frysen istället för att pusta ut i soffan med sina barn efter en lång dag på arbetet och i skolan. Alla borde ha möjlighet att konsumera sig ur nöden de gånger när livet kniper. När jag själv en gång stod på utmattningens brant som ensam förvärvsarbetande med tre småbarn var det färdigmat som höll mig på rätt sida sammanbrottet.

Om brödet torkade slängde jag det och köpte nytt. Om det är konsumenterna som ska bära lejonparten av klimatbördan, och många gör redan så gott de kan, måste förändringen också ske i en helt annan ände, främst tid.

Och nej, alla kan inte sluta jobba eller flytta närmre skog och land även om de skulle vilja.

Än.

Ps. Jag rev ner frallan i stekpannan och rostade krutonger. Jag hoppas att de går åt innan de möglar.

Skjutningarna

Två kvinnor mördas. Ett barn få växa upp utan sin mamma och en mamma får klara sig utan sin dotter. De kriminella nätverkens alltmer hänsynslösa dödande är skrämmande likgiltigt och djupt sorgligt. Det enda goda är att kraven på mobiliseringen nu kommer från alla fronter.

Laddad fråga

Tack alla som läste förra veckans text och kom med egna synpunkter och erfarenheter. Alkohol är onekligen en laddad samhällsfråga, oavsett om man som jag och många andra tar ett glas när det är fest men ifrågasätter slentriandrickandet, är helnykter utan att ha problem eller lever med alkoholism. Ett nej tack ska inte behöva generera en enda fråga.

Ormskräck

Vem har inte drömt mardrömmar om att en förrymd orm plötsligt dyker upp i lägenheten? Nu har en dödligt giftig kobra rymt i tyska Hernes. Fyra hus har evakuerats och ingen av de 30 boende får återvända förrän ormen återfunnits. Allmänheten uppmanas också att hålla sig till asfalterade vägar och undvika gräs. Snakes on a plane framstår plötsligt som ett barnprogram i förhållande till denna verkliga skräckfilm. Hu.