Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Jenny Strömstedt

Det måste kosta att vara ett svin

Det måste kosta att vara ett svin. Men syndare på båda sidor kan även vakna sent. Det kallas utveckling, och är en växelverkan mellan generationer. 

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Jag minns första gången tittarna kunde skicka in bilder till Nyhetsmorgon med den gammalmodiga metoden mms. Glädjen var stor i studion när publiken bjöds in att dela sina frukostvanor med dåtidens suddiga mobilkameror. Redan före klockan sex hörs ett jubel från kontrollrummet. Det första bidraget har landat.

Sedan blir det tyst till dess den kvinnliga redaktören med återhållen stämma meddelar över fyrtråden vad kortet föreställer:

Ett präktigt morgonstånd.

Det var vår tv-historias första dickpic, men inte den sista.

Själv har jag, självgott, ansett mig vara en halvbråkig jämställdhetskämpe redo för fajt om det behövs. Höstens genombrott med #metoo har därför gjort mig upprymd, men också pinsamt yrvaken. 

LÄS OCKSÅ: Vrålet tar sats – jag vill inte längre

Över en tjejmiddag flödar #metoo-historierna som de gör i dessa tider. Jag drar en från något år sen, mest som en lustifikation. Det är kamera-repetition och den manliga kollegan anser att det är fel på vem som ska säga vad i manus. Vi har skrivit det tillsammans. Jag har gjort produktionen förut. Inte han. Mannen säger högt inför alla: ”Tanken är ju att jag ska stå för innehållet och du är värdinnan”.

Jag berättar historien med ett skratt och säger att visst, det var tröttsamt att höra, jag är en erfaren journalist sedan 25 år tillbaka, men han menade inget illa. Han är äldre. Han tänkte sig inte för. Resten av bordet, de mycket yngre, stirrar på mig häpet och oförstående. ”Menar du att du inte sa ifrån?” 

Nej. Jag sa inte ifrån. Inte då. Inte alla andra gånger jag struntat i strider för att det kändes meningslöst eller för att behålla mitt handlingsutrymme att förändra långsiktigt. 

Ett mejl landar från en kvinna i finansbranschen. 

Hon frågar om jag känner till något upprop bland hennes kolleger. Hon berättar om flera exempel på trakasserier hon utsatts för: ”En av mina första dagar på jobbet inne i fikarummet: jag står ensam vid kaffemaskinen när två seniora kolleger och tillika delägare kommer fram varpå den ena kollegan frågar ”om du skulle suga av någon på kontoret då ligger vi topp tre va?”

Ensam klarar hon inte att ta initiativet till en kampanj, säger hon. Det finns för få ­kvinnor i branschen och för mycket makt hos männen som besitter både kapital, partnerskap och en rutten kvinnosyn.

”Min långsiktiga strategi att få en plats i ledningsgruppen och då kommer jag ha betydligt bättre förutsättningar att förändra bolagskulturen.”

LÄS OCKSÅ: Att andas räknas inte som ett grundläggande behov

Pragmatism. Det är en väg, men den går på tvärsen mot den yngre generationen kvinnor som äger sina egna plattformar. 

De som inte förstår varför det delas ut priser till kvinnliga entreprenörer när vi alla är människor. 

De som skriver om historieböckerna och som inte tar någon skit för att de är livs­farliga tillsammans. 

De som ser på sina äldre medsystrar med viss besvikelse när de väljer sina strider på samma sätt som vi tyckte att Grupp 8 inte förstod våra val. 

De som, när jag på Mamagalan i måndags ­frågade vad de ­pratade om runt borden, med höga orädda röster skrek SVINEN!

I deras värld kostar det att vara dum, i realtid. Den som är dum och får motstånd i realtid har i all enkelhet mindre risk att förpesta andras tillvaro och sitt eget liv, långsiktigt. 

Samtidigt är varje generations framgångar beroende av de som gick före, och de som var där innan behöver de yngre för att se vilka mönster de själva har blivit bärare av.

I den nya tiden är det inte längre pragmatiskt att låta övertramp passera. 

Jag är redo att utmana min egen pragmatism.

Syndaren har vaknat.

Nya tider

Samtal med 14-åring om konfirmationsundervisning. ”Varför talade de bara om de tolv manliga lärjungarna? Det finns ju fler”. Det tar en stund innan det med kraft slår mig att unga kvinnor inte ens funderar över om Maria Magdalena kvalificerar sig som lärjunge. Kyrkan står inför en grannlaga utmaning att försvara Bibelns patriarkala historieskrivning som gjorde om kvinnorna i Jesus närhet till hjälpbehövande offer eller prostituerade.

 

Maria Magdalena.

 

Gamla tider

Råkade zappa förbi någon utav de mer perifera svenska reklam­kanalerna och tar tillbaka allt jag någonsin sagt om att reklamen börjat frigöra sig från mögiga könsroller. Männen skottade snö, kvinnorna tvättade lakan eller vaknade som små nyponrosor (obs retusch) i vita underkläder och började omedelbart raka grenen. Tappa inte fart reklambranschen, öka!

 

Eva Röse. Foto: IBL

 

Tider som aldrig mer kommer tillbaka

Avslutningsvis ett citat från skådespelaren Eva Röse:

”Det finns ingen väg tillbaka till mörkret.”

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!