Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Jenny Strömstedt

Det är sannerligen dags att uppgradera städningens status!

Det är något religiöst över känslan (föreställer jag mig eftersom jag ännu inte blivit invigd i något andligt mysterium).

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Lärdom: Undvik vidvinkelobjektiv

Foto: Foto:  

 

Det finns vissa barnsligheter som aldrig går ur. Som att fnissa åt baklängesprat och Kalle anka-rösten efter en heliuminhalering. Därför kunde jag inte sluta skratta på en hel kväll när jag tittade på Janne Josefsson och Belinda Olssons valprogram.

I en intervju var Janne Josefsson placerad mittemellan sina gäster varav en var den storvuxna Fredrik Virtanen, och kameralinsen förvandlade på ett märkligt sätt till Nils Karlsson Pyssling. Den STORA Janne var plötsligt pytteliten. Nu börjar jag skratta igen.

Lärdom. Akta er för vidvinkelobjektiv.

 

 

Angeläget tal i dessa tider

I början på veckan delades Polarpriset ut till Chuck Berry och Peter Sellars. Den senare levererade ett passionerat tacktal till musiken och en mening känns extra angelägen i tider av konfrontation. "Musiken skapar utrymmet som vi inte har något annat val än att dela".

I badrummet är spegeln blankt tandkrämsbefriad. Den svaga urindoften är ersatt av citrondoftande rengöringsmedel och hallens grusmatta har sugits upp och blivit spegelblank och välluktande för att inte tala om köket.

I köket glider fötterna återigen välsmort över golvet i stället för att klibb-klabba i ett jämt lager av den senaste veckans spillda mjölk.

Att befinna sig i ett nystädat hem måste vara så nära himmelriket en vardagssyndare kan komma. Ett nystädat hem är världslig rening, frälsning och pånyttfödelse i ett!

I en fyrbarns familj må det vara en kortvarig sådan men åh, den stunden är ren pur lycka. I kombination med helg och ett glas rödtjut känns vilket livspussel som helst komplett när varje osorterad tanke och uppgift lägger sig till rätta på de rena ytorna.

 

Därför oroar det mig djupt att städning betraktas som den lägst stående lagliga aktiviteten sedan djursex blev kriminellt.

Tjänstefolk. Inget riktigt jobb. Skitgöra.

Vad menar de?

Den här texten har trots den senast tidens uttalanden ingenting med den politiska RUT att göra. Huruvida de som köper städtjänster ska få skattereduktion eller inte bråkar redan tillräckligt många andra om. Men attityden! Vilken attityd! Om ett välstädat hem är en del av vardagslivets lycka bör det rimligtvis värderas därefter. Det är sannerligen dags att uppgradera städningens status!

 

Äsch, säger ni. Ett oavlönat sisyfosarbete utfört av företrädesvis kvinnor kan aldrig bli något värt. Nja. Det är eventuellt sant enligt världshistorien och den bör man hålla i minnet sägs det. Tills man fundersamt sneglar ner på sin middagstallrik och inser att matlagningen har en liknande roll som städningen i våra liv. Vi står vid spisen varje dag flera gånger. Vi äter, handlar och vi är lika glada över en rykande het pyttipanna som ett fredagsfejat radhus.

Det kommer ut en kokbok om dagen i det här landet. Den enda vettiga städbok jag någonsin träffat på är Estrid Bengtsdotters utmärkta "STÄDA" som på ett pedagogiskt sätt får oss att förstå njutningen i att komma hem en fredag, hälla upp en drink och putsa silver till någon trevlig spellista.

Det finns en storindustri kring matlagning som producerar alltifrån knivar till leverpastejformar som ska göra arbetet lättare, roligare och inte minst mer glamouröst.

För att hitta uppmuntrande städartiklar gäller det att bege sig till en obskyr designbutik som tryckt upp disktrasor med lustiga motiv för att kunna sälja åtminstone något till de snåla turisterna som passerar förbi.

Kockarna har blivit superstjärnor med egna chipssmaker men MrClean är fortfarande en stiliserad muskelknutte utan förnamn.

Något måste hända nu.

Mitt städmanifest:

Instifta en städvetenskaplig institution på universitet för att höja ämnets status.

 

Ge skatterabatt åt företag som vill satsa på glamourösa och tekniskt avancerade städtillbehör som får män (och kvinnor) som tidigare lagt alla extra pengar på sin båt, cykel eller golfutrustning att investera i hela familjens lycka.

Själv kan jag tänka mig att köpa en fräsig städoverall i något exklusivt märke. Typ Chanel. Eller i alla fall en kopia eftersom det snart kommer att uppstå en piratmarknad i denna heta bransch.

Låt public service producera familjeunderhållning med en städ-Tina, -Niklas eller -Jamie som leder strumpsortering, returpappersrace och diskmaskinstömnings-SM!

Samtliga förslag är finansierade. Krona för krona. Golvmopp för golvmopp.

Kanske kan också konsekvensen bli att samhället slutar förakta kvinnors arbete och gör det till ett eftertraktat jobb för alla.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!