Jenny Strömstedt

December – en månad av socialt småsupande

Publicerad

Julstöket är som tinnitus i öronen, ett lågintensivt skränande utan tonartshöjning.

Innerligheten är svårfångad och i år missade jag adventskonserten i kyrkan som annars är ett säkert kort. I ett försök att julmysa med barnen tvingar jag femtonåringarna att se en gammal Bridget Jonesfilm, den där det är jul och hon är jättefull nästan hela tiden.

Expressen getinglogga
Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Det hade jag glömt.

Ändå är detta julen när jag för första gången insett hur lätt, till och med sömlöst för att använda ett modernt affärsuttryck, det är att vinmarinera sig själv som till en bättre kycklinggryta i december månad.

Tidigare år har det alltid kommit något i vägen: barn, jobb eller kräksjuka. I år kände jag mig som århundradets tristaste typ och tackade ja. Jag har varit på julfester, adventsmingel och afterwork. Jag har bockat av slutfester, avtackningar och några födelsedagskalas för åldrande decemberbarn, och överallt har generösa händer fyllt på glas innan de blivit tomma, bara ett litet och så ett halvt till.

Med morgondagens åtagande i sikte har det stannat där, men nästa dag ytterligare ett, eller två, och sedan kom lördagen och någon har investerat hela sparkapitalet i sitt livs fest och fyller förväntansfullt mitt glas och påpekar att det finns mer. Jag orkar egentligen inte, men fortsätter dansa och tar ett glas till av ren skuld och tänker att det kanske är frigörande att intala sig att det inte finns en morgondag.

Någonstans måste den meningslösa gränslösheten få plats bland prestationer och stressvettiga femårsplaner.

Det verkar inte spela någon roll att det serveras alkoholfria alternativ. I denna virvel av nöjen är det tydligt att mekanismerna som styr det sociala småsupandet är svåra att stå emot, även för personer som inte är sjuka i alkoholism. Ändå sover jag dåligt på vin, tränar sämre och är helt medveten om cancerlarm och det faktum att jag i övrigt kan stå emot grupptryck som nakenbastu eller matlagning innehållande sällskapsdjur (kanin).

I kassan på snabbköpet sitter min favoritkassörska och ser glad ut. För drygt ett år sedan tryckte jag och några kompisar in henne i en taxi när hon raglade runt ensam och stupfull på kvarterskrogen. Hon berättar att hon har slutat dricka, och ler sitt gladaste leende när hon stämplar in mina julmust, tre för 20. Hur känns det, harklar jag nervöst eftersom ämnet kan vara svårpratat i en tjuvlyssnande kassakö, även år 2016. Jag mår så jäkla bra ropar hon helt utan skam och berättar vidare om hur hon och hennes små barn ska fira jul i år. Jag blir jublande glad. För henne, och ungarna. Hon är stolt och vacker och mitt hjärta värmer och säkert halva kön får något att tänka på där de sammanbitna packar frysta laxfiléer på extrapris. Drygt 700 000 personer i Sverige dricker så mycket att de riskerar att skada sin egen hälsa eller bli alkoholister. Många har svårt att avstå även när de skulle vilja, bara för att det är enklare att säga ja. Den generösa alkoholkulturen suddar också ut gränsen för vad som är möjligt att prata om. Storstäderna kryllar av charmiga Bridget Jonesfigurer som är glada på jobbet varje morgon trots att de dricker vin varje kväll och så mycket att de inte kan stå rakt när det är fest. Fegt låter jag ett tidningsuppslag om alkoholproblem på arbetet landa framför en av dem, som av en slump. Hon tittar bort. Vem är jag att inkräkta på någon annans fria val? Förr i tiden var väl de som hade råd fulla jämt om man får tro ytterligare en säsong av SVT:s Historieätarna.

Men den sociala koden som bjuder sömlös påfyllning skaver mot svenskarna vilja. Nästan åtta av tio kvinnor i IQ:s färska Sifo-undersökning anser att det inte är viktigt med alkohol, i alla fall inte till julbordet, ändå är det bara två av tio i storstadsområdena som avstår alkohol helt.

Min smala lycka är att maken redan berättat vad han givit mig i julklapp: ett vattenreningsfilter på landet. Skål allesammans! Jag satsar på citronsmak.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag