Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Jenny Strömstedt

December – en månad av socialt småsupande

Julstöket är som tinnitus i öronen, ett lågintensivt skränande utan tonartshöjning.

Innerligheten är svårfångad och i år missade jag adventskonserten i kyrkan som annars är ett säkert kort. I ett försök att julmysa med barnen tvingar jag femtonåringarna att se en gammal Bridget Jonesfilm, den där det är jul och hon är jättefull nästan hela tiden.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Febrig fullmåne

Åtta av tio personer sover OK enligt svenska forskare. Men när jag häromdagen berättade om usel nattsömn fick jag bifall från massor av Instagramföljare som berättade om korta nätter, om uppvaknanden och om hemska mardrömmar. Allas förklaring var denna - fullmåne. Nästa fullmåne infaller den 12 januari. Ropen skalla - flextid dagen efter för alla.

Årets julklapp

Alternativa julklappar blir allt vanligare. Jag struntar fullkomligt i om någon anser att jag köper mig godhet. I år ger jag bort lekpaket från Unicef till barn i krig och konflikt. De behöver också få leka, skratta och vara barn, om än bara för en liten stund. Kostar bara 157 kronor på unicef.se

Googling på längden

Förra året toppade svenskarnas googlingar med inledningen ”Hur” obegripligt nog av frasen ”Hur lång är Jenny Strömstedt?” (svar: 1,79). I år ligger frågan ”Hur lång är Sarah Sjöström?” (svar: 1,82) på andra plats. Mycket går framåt här i världen, utom synen på långa kvinnor. Vi är ICKE farliga! Inte ens för korta män.

Det hade jag glömt.

Ändå är detta julen när jag för första gången insett hur lätt, till och med sömlöst för att använda ett modernt affärsuttryck, det är att vinmarinera sig själv som till en bättre kycklinggryta i december månad.

Tidigare år har det alltid kommit något i vägen: barn, jobb eller kräksjuka. I år kände jag mig som århundradets tristaste typ och tackade ja. Jag har varit på julfester, adventsmingel och afterwork. Jag har bockat av slutfester, avtackningar och några födelsedagskalas för åldrande decemberbarn, och överallt har generösa händer fyllt på glas innan de blivit tomma, bara ett litet och så ett halvt till.

Med morgondagens åtagande i sikte har det stannat där, men nästa dag ytterligare ett, eller två, och sedan kom lördagen och någon har investerat hela sparkapitalet i sitt livs fest och fyller förväntansfullt mitt glas och påpekar att det finns mer. Jag orkar egentligen inte, men fortsätter dansa och tar ett glas till av ren skuld och tänker att det kanske är frigörande att intala sig att det inte finns en morgondag.

Någonstans måste den meningslösa gränslösheten få plats bland prestationer och stressvettiga femårsplaner.

Det verkar inte spela någon roll att det serveras alkoholfria alternativ. I denna virvel av nöjen är det tydligt att mekanismerna som styr det sociala småsupandet är svåra att stå emot, även för personer som inte är sjuka i alkoholism. Ändå sover jag dåligt på vin, tränar sämre och är helt medveten om cancerlarm och det faktum att jag i övrigt kan stå emot grupptryck som nakenbastu eller matlagning innehållande sällskapsdjur (kanin).

I kassan på snabbköpet sitter min favoritkassörska och ser glad ut. För drygt ett år sedan tryckte jag och några kompisar in henne i en taxi när hon raglade runt ensam och stupfull på kvarterskrogen. Hon berättar att hon har slutat dricka, och ler sitt gladaste leende när hon stämplar in mina julmust, tre för 20. Hur känns det, harklar jag nervöst eftersom ämnet kan vara svårpratat i en tjuvlyssnande kassakö, även år 2016. Jag mår så jäkla bra ropar hon helt utan skam och berättar vidare om hur hon och hennes små barn ska fira jul i år. Jag blir jublande glad. För henne, och ungarna. Hon är stolt och vacker och mitt hjärta värmer och säkert halva kön får något att tänka på där de sammanbitna packar frysta laxfiléer på extrapris. Drygt 700 000 personer i Sverige dricker så mycket att de riskerar att skada sin egen hälsa eller bli alkoholister. Många har svårt att avstå även när de skulle vilja, bara för att det är enklare att säga ja. Den generösa alkoholkulturen suddar också ut gränsen för vad som är möjligt att prata om. Storstäderna kryllar av charmiga Bridget Jonesfigurer som är glada på jobbet varje morgon trots att de dricker vin varje kväll och så mycket att de inte kan stå rakt när det är fest. Fegt låter jag ett tidningsuppslag om alkoholproblem på arbetet landa framför en av dem, som av en slump. Hon tittar bort. Vem är jag att inkräkta på någon annans fria val? Förr i tiden var väl de som hade råd fulla jämt om man får tro ytterligare en säsong av SVT:s Historieätarna.

Men den sociala koden som bjuder sömlös påfyllning skaver mot svenskarna vilja. Nästan åtta av tio kvinnor i IQ:s färska Sifo-undersökning anser att det inte är viktigt med alkohol, i alla fall inte till julbordet, ändå är det bara två av tio i storstadsområdena som avstår alkohol helt.

Min smala lycka är att maken redan berättat vad han givit mig i julklapp: ett vattenreningsfilter på landet. Skål allesammans! Jag satsar på citronsmak.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!