Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Jenny Strömstedt

De ”helt vanliga” männen – vad är det för fel på dem?

I den svenska porrindustrin på nätet sker ett ständigt pågående övergrepp om än inte i juridisk mening, skriver Jenny Strömstedt. Arkivbild.Foto: CORNELIA NORDSTRÖM

Frågan har ställts många gånger och kommer att behöva fortsätta ställas: Vad är det för fel på män som finner det oproblematiskt att begå övergrepp på unga kvinnor?

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Jag vet nämligen inte vad det annars borde kallas, det som dagligen sker i den svenska porrindustrin på nätet, än ett ständigt pågående övergrepp om än inte i juridisk mening. Trots samtycke, betalning och digitala handslag finns det bara en sida som är vinnare: männen. Männen som lättåtkomligt laddar ner nakenbilder och webcamposeringar att runka till, och männen (för det är bara män) som tjänar de stora pengarna på sajterna som samlar så kallade glamourmodeller.

I samband med att Talita, en organisation som rehabiliterar sexarbetare, i veckan publicerade en unik studie av den svenska porrindustrin träffade jag Emma som just hoppat av.

Emma berättar om trebarnspappor och andra ”helt vanliga män”

Emma heter egentligen något annat och är en mellansvensk tjej som gillar småbarn, och att pyssla. Hon bara skakar på huvudet när jag frågar om hon tycker att det var ett bra jobb. Många hon känner har hamnat där utan att egentligen förstå konsekvensen av vad de gett sig in på och skulle hellre sluta. Enligt Talitas undersökning har över hälften av kvinnorna en trasslig bakgrund med sviktande självkänsla och sexuellt utnyttjande i bagaget.

Emma berättar om våldtäkten när hon var fjorton och trodde att hon skulle titta på film och äta godis med den lite äldre killen. Det hände igen, med andra, flera gånger.

När en bekant sedan tipsade om möjligheten att ta bilder och sälja på nätet blev det en bekräftelse på att hon faktiskt hade ett värde, att hon var en eftertraktad ”girl next door” med fina kurvor som förtjänade att bli sedd. Ofta, berättar Emma, paketeras erbjudandet om att starta en blogg med bilden av ett tjusigt storstadsliv som modell med limousiner och stjärnglans. Varför bara få likes när du kan få betalt, menar rekryterarna och slår an på alla strängar som kan locka unga i dag, inte minst från småstäder och med tilltufsad självkänsla.

Väl inne på sajten pushar både köpare och producenter kvinnornas gränser för vad de tänkt sig att gå med på. Emma berättar om trebarnspappor och andra ”helt vanliga män” som vill betala allt från 8 000 för att få göra vad de vill med henne på ett hotellrum till en avsugning för 500.

Den som läser Talitas rapport har svårt att hitta den lyckliga horan eftersom hon inte finns

Emma berättar mycket, kvinnorna i Talitas djupintervjuer också. De talar om hur porrproducenterna försöker normalisera sex där kvinnan penetreras analt för att direkt suga av honom. Hur kvinnan suger av mannen och sedan får sitt huvud dränkt i toalettstolen. Hur dessa kvinnor vill sluta men alla bilder ligger kvar och ger en känsla av att vara utestängd från andra möjligheter till försörjning resten av livet. 

Emma betalade för att försöka få bort bilderna men mycket vägrar sajten ta bort.

Är det inte ett övergrepp, om än inte i juridisk bemärkelse?

Det finns inga lagar i dag som förbjuder handeln med nakenbilder och sexuell posering. Det lämnar oss återigen med frågan om vad det är för fel på männen som anser att de är friskrivna från varje moralisk och medmänsklig bedömning av sina handlingar. 

Den som läser Talitas rapport har svårt att hitta den lyckliga horan eftersom hon inte finns. Den som lyssnar på Emmas berättelse blir galen av frustration över hur sex fortfarande till stor del är en berättelse om manlighetens maktfullkomliga behovstillfredsställelse, och uppgiven över vårt gemensamma misslyckande att se de unga kvinnorna innan det enda som återstår är att bli bekräftad på en sexsajt.

Vad är det egentligen för fel?

Mänvisarkukenförmig

För övrigt fick jag en våg av dicpics i veckan apropå det obegripliga i vissa mäns sexualitet. Jag tror inte att män är från Mars och kvinnor från Venus men Dicpics måste vara det största missförståndet mellan könen. Det enda som händer är en förundran gäspning över sjaskigheten i arrangemanget, kanske en notering av kalsongmärke och ett klick på radera. För de som är svårt ansatta av pillesnoppbilder kan jag dock rekommendera sajten dicpiclocator.com som tar reda på var avsändaren befinner sig. 

 

Let's Dance

I går började äntligen Let´s dance säsongen och ingen åkte ut. Mina något obehagliga tips för den som vill stanna länge i programmet är följande: Var ung, och framför allt inte en äldre kvinna eftersom de ryker tidigt. Kom ihåg att det inte är en danstävling utan en popularitetstävling, men bara fram till de sista veckorna. Var rolig men inte för vass, jätteglad och ÖDMJUK. Lycka till!

 

Våren

Det blir varmare nu. Dagen är länge än natten. Livet är på väg tillbaka. Tack. Tack. Tack.

 

JENNY STRÖMSTEDT: Kvinnor kräver det omöjliga av varandra 

JENNY STRÖMSTEDT: Mannen utan badbyxor sitter oberörd kvar