Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Jennifer Wegerup

Varför har dagens mammor backat tillbaka in i köket?

Vi växte alla upp på halvfabrikat och snabba, billiga, enkla, goda måltider: pyttipanna, spaghetti och köttfärssås, korv och makaroner, fiskpinnar, köttbullar och falukorv i ugn, skriver Jennifer Wegerup.Foto: Fredrik Sandberg/TT / TT NYHETSBYRÅN
Ni duger bra som helst alla ni kvinnor därute, även om ni aldrig kokar en enda burk sylt i hela era liv, skriver Jennifer Wegerup.Foto: CHRISTINE OLSSON / TT / TT NYHETSBYRÅN

Vad ska vi ha till middag?

Hur blev det på nytt en fråga som uppfyller alldeles för många kvinnors liv alldeles för mycket? 

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Jag känner lika kryddmått trötthet och uppgivenhet när jag hör kvinnor i min ålder och även yngre, berätta hur pressade de känner sig av att varje evinnerlig dag behöva planera måltider, handla och laga mat.

Jag förstår stressen och pressen. Däremot förstår jag inte hur vi hamnade här. Hur dagens småbarnsmammor, födda fria i ett av världens mest jämställda länder på 1980-talet, backat tillbaka in i köket. Ett sådant bakslag från den period då kvinnorna vände spisen ryggen och i stället vände sig mot världen. Min pappa lagade lika mycket mat som mamma och hos kompisarna var det likadant. Vi växte alla upp på halvfabrikat och snabba, billiga, enkla, goda måltider: pyttipanna, spagetti och köttfärssås, korv och makaroner, fiskpinnar, köttbullar, falukorv i ugn och till dessert nyponsoppa eller persikor på burk. 

På söndagarna fick vi skinkschnitzel och pulver-fromage och det var fest. Våra mammor jobbade heltid, många var den första generationen i sin släkt som verkligen gjorde det, och deras mammor var stolta över dem.

Våra mormödrar och farmödrar hade lagt sina liv på att laga kåldolmar och hemgjord blåbärskräm och manglat bordsdukarna – men det var också deras jobb, deras liv. De var hemma, hade tiden och kraften och – kanske, kanske inte – viljan. Möjlighet att välja ett annat liv hade de sällan. 70-talsmammorna var stolta över att ha valt att studera och arbeta hellre än göra marmelad.

Så vad har hänt? Hur står vi här 2020 med svenska kvinnor som ännu utför i genomsnitt 5,5 timme obetalt hushållsarbete mer i veckan än män? Ta in det. Det är 286 timmar på ett år. Timmar vi kvinnor hellre kunde lagt på att tänka, tycka, uppfinna och skapa saker, för oss själva och för världen – och för att tjäna mer egna pengar. Så mycket förspilld kvinnokraft. Och, värst av allt, trots detta har så många ändå dåligt samvete. Fastän de jobbar känner de att de borde ge sina barn långkok, hembakat lusse-fika, egen puré och allt dessutom helst bara ekologiskt och närodlat.

Jag talar inte om de kvinnor som har matlagning som yrke och/eller passion, det är något helt annat. Utan om den stora mängd trötta hårt arbetande som känner att de är otillräckliga om de inte ger sin familj hemlagad mat. När vi nu äntligen i viss mån börjat se igenom modellmyten som kvinnoideal är det beklämmande att vi ersatt henne med den om mysmamman vid spisen i sitt hemvävda förkläde, att vi bränt behå:n bara för att greppa grytvanten i stället.

De som sitter på makten ser inget hellre än att vi kvinnor fortsätter att byta recept hellre än att drömma om att erövra världen och kräva lika rättigheter. 

Företagen som säljer färdiga vecko-matkassar speglar väl tidsandan och kan tyckas som lösningen – men bara för den som har råd.

Själv anser jag det fantastiskt att jag tjänar ihop till brödfödan för döttrarna och mig och ändå orkar sätta mat på bordet om kvällen. Jag önskar att fler kvinnor kände så. I kväll blir det korv och ris med ketchup och grönsaksstavar. I glasen riktig komjölk och så lite frukt efteråt. Det duger hur bra som helst.

Och ni duger bra som helst alla ni kvinnor där ute, kom ihåg det. Även om ni aldrig kokar en enda burk sylt i hela era liv.