Jennifer Wegerup

Var en riktig man – så får du en riktig kvinna

Publicerad

Hon är en persika, rosig och len, från södra Italien. Sidenkinder, sammetshår, solögon. Söt som sockret i vårt starka kaffe när vi tar en morgonfika på ett av Roms minsta, ljuvaste torg. Sminkad med Michelangelos perfektion, välklädd, delikat. 

Expressen getinglogga
Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Mina manliga svenska vänner faller i trans varje gång de möter min väninna och de andra donnorna; 

”Så vacker hon är”, ”italienska kvinnor klär sig så kvinnligt”, ”de är så feminina”. 

Visst är de det. Vi svenskor lever med ett vardagsväder som är betydligt mindre lämpat både för fina frisyrer och nätta klackskor. Sant är också att den naturliga stilen är mer vår; det enkla och rena, vare sig vi generaliserar kring smink eller inredning.

Jag kan förstå om många män uppskattar de kvinnliga stereotyperna. Vi är tänkande varelser men också kännande. Våra föreställningar om kön är djupt rotade inom oss.

 

JENNIFER WEGERUP: Sköt dig själv – och skit i andra

 

Att man också ibland tänder på sådant som man intellektuellt tar avstånd ifrån behöver inte heller vara förkastligt, tvärtom. Det är i kampen mellan djuret och överjaget mänskligheten nybildas, omformas, återuppstår. 

Men om jag med åren allt mer försökt förstå och acceptera många mäns längtan efter kvinnor med spetskant, lyssnande och leende, så måste jag få göra det samma. Önska mig en man som gör det han förväntas göra; bjuder, bär och uppvaktar mig. En önskan inte bara från min kvinnliga själs djup utan också utifrån hårda, rationella fakta. Vi har inte jämställdhet på något plan. Män tjänar mer än kvinnor. Siffror från ”Livslöner för män och kvinnor (2017)” visar att en akademikerkvinna under ett helt yrkesliv tjänar i snitt 2,8 miljoner kronor mindre efter skatt än motsvarande man. Ta in den siffran. Det blir rätt många notor.

"Den man som inte betalar, han kan i min bok däremot vara säker på att garanterat inte få ligga", skriver Jennifer Wegerup.Foto: Genre/Colourbox

Alltså är vi svenska kvinnor förlorare, uppfostrade att betala för oss och att vara självständiga till varje pris. Svenska män är underbara på många sätt. Inte alls alla, men alldeles för många kan dock utan att blinka gå före mig genom en dörr, betala bara sin egen drink eller sitta lugnt medan jag kämpar med att få upp en tung väska på en bagagehylla. Är det jämställdhetens pris, att ses som en av grabbarna? Kanske och det skulle jag ställa upp på den dag vi har likvärdiga löner, en statsminister med bröst och total kvinnofrid. Inte nu.

 

JENNIFER WEGERUP: Män, tror ni inte att vi vill ha er också?

 

Mina delikata italienska väninnor lever förvisso i macholand men jag har aldrig, aldrig, varit med om att en italienare tyckt att vi ska splitta notan eller inte hållit upp dörren för mig. Är jag ute med en grupp manliga tidningskollegor i Milano delar de på min del av middagen, utan att ens nämna det. Minsta gest från mig mot min plånbok är en ren förolämpning. Är jag gammalmodig? Nej, bara konsekvent och klarsynt. Vi kommer aldrig att få uppleva en värld som kommer ens i närheten av full jämställdhet i min livstid. Då får vi spela våra kort bäst vi kan. Och den man som vill ha ”en riktig kvinna” får i sin tur se till att bete sig som en riktig man. 

Betyder det att man sen måste leka efter maten? Självfallet inte. Aldrig någonstans har jag sett en nota där det stått ”garanterat ligga”. Den man som inte betalar, han kan i min bok däremot vara säker på att garanterat inte få ligga. 

Då tar jag hellre med mig min persiko-väninna upp på rummet och har kuddkrig.

Kvinnokamp anno 2018.

Relaterade ämnen

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag