Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Jennifer Wegerup

Pandemin tar fram det sämsta i människor

Vaccinering i Italien.
Foto: SOPA IMAGES / VALERIA FERRARO / SOPA IMAGES/SI SIPA USA

Hur känns det att se sig i spegeln efter att man fuskat till sig sin vaccindos? Känns det bra att klä av sig för kvällen och se plåstret på armen, tänka att man är i trygghet? Sover man gott om natten som frisk och ung eller medelålders när man vet att det vaccin man fick hellre borde gått till en skör 78-åring?

Hur lever man med sig själv och sitt samvete, om man ens har något? 

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Pandemin tar sannerligen fram det sämsta i många människor, alltifrån hysteri, rädsla och panik till egoism - och det ena hänger ju ihop med det andra.

Efter tre månader med vaccinet har nyheter om folk runt om i Sverige, ofta på chefsnivå, som myglar sig till förtur, blivit vardagsmat. I början tycks det dock ha varit lättare. Sen fick kommunchefer, administrativ personal och andra som inte stod i de första vårdleden svårare att låtsas att de tänkt fel eller missförstått. På ställen med människor med ett uns heder och snabbtänkthet har man ju lyckats få tag på äldre och sjuka att ge de överblivna doserna till och inte passat på att ta själva och ge till familjemedlemmar.

I många andra länder är det värre. I Italien insåg man förra veckan att något var fel när fler vaccinerats i gruppen 20-29 år än 70-79 år. Vårdpersonal har varit en prioriterad grupp samt lärare, brandmän och ordningsmakten. Detta har dock lett till att väldigt många yngre friska vaccinerats på bekostnad av äldre. Dödstalen med covid ligger därför ännu runt 300 till över 500 personer per dygn. Lägg därtill att i gruppen ”annan”, alltså andra än de prioriterade grupperna, har mer än 2,3 miljoner personer vaccinerats, i många fall oklart hur. I de sydliga regionerna är det värst. Advokater, revisorer, unga präststuderande – bland de vaccinerade finns många frågetecken kring hur de fick förtur. Att maffian genom korruption, mygel och hot kontrollerar delar av vaccineringen är uppenbart. Landets antimaffia-byrå lär utreda fallen. Men klart är också att många som inte är mafiosi utan som folk mest också trängt sig före. 

En förklaring är att de mycket hårda restriktionerna och det undantagstillstånd som rått i över ett år i många länder, som Italien, långt mer än i Sverige, skapat en enorm rädsla. 

Är det något vi borde lärt oss genom världshistorien är det att rädda människor lätt blir farliga och egoistiska. Inget, absolut inget, gott kommer ur panik. 

Å andra sidan ska myndigheter självklart alltid leverera alla för tillfället kända fakta. En högaktuell fråga med tanke på nyheten om att Folkhälsomyndigheten kan ha underdrivit andra vågen-faran i höstas. Att skönmåla är förstås lika illa som att svartmåla.

Strategin att få folk att följa restriktioner genom att skrämma dem tycks dock vara både kortsiktig och farlig. I Italien tror man att hela 8000 personer kan ha dött denna vår i väntan på vaccin som istället gått till yngre friska personer. För många har myglat sig före, med sin dödsångest som ursäkt. Mot bättre vetande, för statistiken på vilka som riskerar att dö med covid är oerhört tydlig, i land efter land. 

De som på ett eller annat sätt lyckas få vaccin utan att vara prioriterade kan säkert känna sig listiga och andas ut inombords. Men när man ligger där på natten och ska sova borde bilden på de gamla svaga dyka upp och spöka i samvetet – om man har något. Tänker jag. Samt att det ibland trots allt kan vara klokt att prata med mindre bokstäver hellre än skrämselpropaganda.