Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Jennifer Wegerup

Rädslan får inte styra och begränsa oss andra

Efter masken kommer krav på handskar och efter det tal om skyddsglasögon, skriver Jennifer Wegerup.Foto: HEIDI LEVINE/SIPA/SHUTTERSTOCK / HEIDI LEVINE/SIPA/SHUTTERSTOCK SHUTTERSTOCK
En rädd människa blir lätt farlig, skriver Jennifer Wegerup.Foto: YURI KOCHETKOV / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN
Efter att ha tillbringat stora delar av våren i Italien, där man måste bära mask på vissa ställen, har jag upplevt hur varm och obekväm den är, skriver Jennifer Wegerup.Foto: Jennifer Wegerup

Vill vi gå runt maskerade i vardagen? I en värld som redan är ett sjudande hav av människor med motstridiga känslor: de som är livrädda för att bli smittade och de som är lika rädda för hur de ska få mat på bordet och betala hyran. Oro för barnen, hälsan, framtiden för oss alla. Längtan efter normalitet, frustrationen över en vardag som blivit oändligt tom och samtidigt väldigt besvärlig. 

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Om mask skyddar eller ej överlåter jag åt experterna att tvista om. Skyddsutrustning inom vård och omsorg är förstås också en sak, vardagen för gemene man en helt annan.

Efter att ha tillbringat stora delar av våren i Italien, där man måste bära mask på vissa ställen, har jag upplevt hur varm och obekväm den är. Det kan man leva med. Värre är den känsla av kristillstånd den skapar, hur den tar bort varje uns av normalitet från tillvaron. 

En rädd människa blir lätt farlig

På mitt kontor i Rom bär en fullt frisk ung medarbetare dubbla masker, skyddsvisir och stora gummihandskar. Är han lugnast av oss alla? Nej, han är naturligtvis den räddaste, fångad i sin panik. Vi låter honom vara, men har gjort klart att hans rädsla inte kan bli normen och få styra och begränsa oss andra. Vi följer de regler som gäller, inget annat.

En rädd människa blir lätt farlig. I Sverige förekommer alltså nu folk som smygfotograferar andra och anger dem, för att de upplever att dessa inte håller avstånd. I sociala medier hängs misstänkt smittade ut. Är det den typen av samhälle vi vill ha, den sorts människor vi vill vara? DDR-spioneri på bekanta och obekanta? Härligt, verkligen.

I Italien har folk som varit ute utan mask blivit attackerade. På ett varuhus i Neapel började folk slåss vilt när en person inte ville bära mask. Videon på bråket spreds som en löpeld. 

I Padova attackerades en man i 50-årsåldern och slogs blodig av två andra män, far och son, för att han var ute och joggade utan mask. Mannen varnar i intervjuer för vad han kallar ett ”häxjakt-klimat”.

I Kalabrien fotograferades och förolämpades en mamma med sin fyraårig autistiske son, när de promenerade vid havet, av en rasande man i ett fönster. Detta var under lockdown men mamman hade tillstånd att röra sig ute. 

Inte ens premiärminister Giuseppe Conte går fri. När han skulle tala i parlamentet, omaskerad, började oppositionen ropa ”masken, masken!”.  Efteråt uppstod ett praktgräl och PD-ledamoten Franco Mirabelli puttades omkull, allt väl dokumenterat i medierna.

Det är den här sortens känslor i en tid som tär på oss alla, som vi bör ha i åtanke. Samt att säkerhetsåtgärder snarare ökar än minskar rädslan. Efter masken kommer krav på handskar och efter det tal om skyddsglasögon. 

Nästa steg blir rymddräkt eller, mer rimligt, ett steg tillbaka för att sansa oss.